Hur mycket vatten som helst

Mitt i åfåran står en grästuva som garanterat aldrig behöver sakna vatten. Det ser så uppkäftigt ut...

Rogsån är fylld av vatten så här i hösttider...så mycken kraft, tänk om man kunde ta hand om det på något sätt. På kvällen kunde man placera sin elbil där vid forsen och kraften gick rakt in och fyller batteriet.  

Drömma går ju....

Höstkvällen är så vacker. Stig sitter ute och surfar men solen lyser i ögonen så han får använda sin nya hatt. Det är en förunderligt varm Brittsommarkväll.

...hå hå ja ja...

Nu kommer hon krypande igen...med sin kamera.
Matte säger att det här är en ny bättre med en knapp som särskilt fixar bra djurbilder...

 ...jag blir så trött...men för två mål mat om dagen får man väl...

..visa upp sin bästa sida. Nöjd?!

Att ladda eller inte ladda, det är frågan...

Det bästa med att alltid ha kameran med är att man kan få mycket roliga bilder. Den, här ovan, älskar jag. Vi ska lära oss att ladda ner på alla möjliga sätt men tekniken krånglar. Att det fanns så många sätt att uttrycka uppgivenhet på!

Spelman på taket

I fredags var jag på genrepet. Hela Magasinet var förvandlat med tyg. En del där pjäsen spelades och en del som var restaurang med en pub-hörna. Snyggt gjort!
Mat stod SMAK för. Uppmärksam personal och välsmakande mat.
Tack vare Dalasinfoniettan och alla sångare så var det drag i musiken.

Scenografin var trappor, tygstycken och så ljus. Ett fantastiskt ljus som totalt kunde förändra scenbilden. Även ljudet var helt magiskt man hörde minsta fnys. Jan Åström är duktig att sjunga men jag retar mig lite på hans viftande med händerna framför ansiktet. Det känns efter ett tag som ett maner.

Roligt var det att se Barbro Enberg igen. Hennes röst blir mer och mer som en stickig enbuske. Här spelade hon en äktenskapsförmedlerska. Susanne Hellström imponerade på mig. Hon spelade bra och sjöng som en ängel. Här nedan är Joakim Lindblad, en arbetskamrat. Han gjorde ett inhopp på sin gamla arbetsplats och hade en dubbelroll. Som värdshusvärd och som soldat. Numera arbetar han för Falu kommun med att berätta om världsarvet, Falun.    Pjäsen i sig har en enkel historia. Den berättar om judarnas traditioner och om en fars omsorg om sina flickor. Själv är han fattig som en kyrkråtta och har han några slantar så super han upp dem. Men hans flickor ska gifta sig rikt och med studerade män. I verkligheten väljer de efter sina hjärtan. Far blir gång på gång sviken men faderskärleken sviktar aldrig. Slutet är att judarna än en gång föses iväg från sina hem.                                                                                                                                 

...som svampar ur marken...

Höstpromenad med Emma. Vi går vanliga vändan och tittar på nya huset som växt upp som en svamp i skogsbacken.

Medicinhistoriska muséet

Högst upp på vinden i Gruvmuseet finns ett litet fint museum. Det är Marie Lennestig idé och hon har fått arbeta hårt för att genomföra den. Hon har gjort all forskning och sedan haft en konstnär till hjälp att designa utställningen. Det här skåpet var helt underbart. Det var som taget ur Lok-Annas hus. Den vita ormen i sprit, bot mot allt. Massor av örter som lindrar symptom och en bok där all svartkonst kan skrivas in.

Några unga kvinnor med syfilis. Jag trodde att det var mest män som drog på sig syfilis genom att gå till fallna kvinnor och sedan sprida sjukdomen till sina fruar. Marie berättade att hela byar kunde vara smittade. Sjuka mammor ammade och spred sjukdomen vidare till sina barn. Så något att tänka på är att även unga kvinnor kunde vara tandlösa och märkta av sjukdom. Jag gick och pratade med Marie för att lära mig mer om sjukvård vid gruvan under 1600-talet. Jag fortsätter att arbeta på min pjäs som ska heta "I burgrevens tid" eller kanske "Mycke vill ha mer och fan vill ha fler".

Även tuffa grabbar läser

 Raggar-Arne har anlänt med sin tjusiga bil från 1950-talet. Ungarna går runt och tittar på allt som glänser och glimmar.

-

 Bak i bilen står en liten kopia av bilen. En kul detalj i bilden är att den gamla Brandstationen kom med.

Arne gör sig beredd att läsa boken Raggarråttan Roger. Arne hade, dagen till ära, klätt sig i skinnväst och myggjagare. Dalademokraten skrev att vi hade ett projekt som heter Läsfröjd (det var överskriften jag valde i brevet till pressen). Det kanske inte är en så dum formulering. Det är det vi vill väcka när vi
spelar bokteater bland annat...läsfröjd

Arbetskamraters roliga ungar

Aron och mamma var i en blomsteraffär. Där fanns stenar med texten Världens bästa mamma och andra vackra omdömen. Aron vänder på stenarna och letar. Till sist säger han högt så alla i affären hör:
Finns det ingen med världens sämsta mamma?

Mamma och Thea är på väg till skola och jobb. Thea tittar in genom fönstren i ett hyreshus och säger:
Där ser det i alla fall hemtrevligt ut!

Vad är det med oss svenskar?!

I kvarteret, där min dotter bor med sin familj, grävs det för fjärrvärme. En morgon när Emma kom hem efter en morgonvända med hundarna står Lina förskräckt vid ett fönster. Åh mamma, säger hon med ögon stora som Rundetorn, det har trillat ner en fullgubbe i hålet utanför. Han kan inte komma upp så nu ligger han där och sjunger.
Det är bara det att fullgubben är en glad Walesare som ligger och svetsar under ett parasoll (det regnar nämligen).
När Emma skrattande berättar vad Lina trodde så tittar han på henne och säger: Vad är det med er svenskar?Ni kan bara sjunga när ni har druckit!

Minnet av en smutsig ängel

Mankell, Henning
Minnet av en smutsig ängel














En upphittad dagbok från början av 1900-talet utgör grunden för den här boken. En svenska har hamnat som ägare till en bordell i Maputo (som heter något annat vid den här tiden). Av den här dagboken och att man hittat en svensk kvinnas namn i skatterullorna, blir för Mankell en grund till historien.
Hanna Renström kommer från ett fattigt hem i  karga Härjedalen. Hon kastas ut ur hemmet för att försörja sig själv. Efter mycket om och men så hamnar hon i Maputo där hon tar i på ett hotell. Det visar sig att det är en bordell. Efter ett tag friar en portugis Vaz till henne och hon tackar ja. När Vaz dör strax efter ärver hon bordellen.
Det här är en otrolig och spännande historia men jag blir inte riktigt fångad av den. Jag har läst många böcker av Mankell och min stora favorit är "Comédia infantil".

Regn, rusk och fotboll

...och ut springer dom...med friskt mod och benen fulla av spring. Det är tur att de inte vet att inom 20 minuter kommer de att ha 5-0 i baken. Men de kämpar på. Publiken fryser men tjejerna är varma och röda om kinderna. Vid pausen ger målvakten upp och vill inte spela längre. Tränaren försöker övertala till spel men målvakten går sin väg och vill inte lyssna. Tränaren visar sig vara pappan!

Stig följer spelet och Lina sitter i båset.

Rasmus monterar sin nya cykel.

Svensk spetskål?

Ingen dag utan ny kunskap! Jag har aldrig förr stött på spetskål...men vacker är den...

Höstljus över Falun

Det är morgon. Solen har knappt masat sig upp över taknockarna. Jag fladdrar till jobbet med öppen jacka. Höstvindarna drar runt midjan och jag fryser. Men morgonen är så vacker. Aldrig blir staden så fin som i morgonljus. Till och med stora, svarta polishus kan bli en liten aning mjukare.

Mindfulness

...och så plötsligt hade vi tappat bort oss....vi gick och gick och gick. Kom ut på en mosse där vi kämpade oss framåt.
Samtidigt som jag försökte ta mig över ett riktigt blöthål, håller jag mig i en tanig björk...balanserar med höger fot på några blöta, hala kvistar...slänger fram vänster fot mot en mosskulle som vänder sig ut och in och jag står där med foten i ett hål och svär!
Snacka om mindfulness! Släng dig ut i närmsta mosse och jag lovar...det är svårt att tänka på något annat än att komma till blötmyrens andra ända utan att vara blöt upp över öronen. Alltså en stund av absolut närvaro i tillvaron=mindfulness!

Förvaltningsdag

För några år sedan slogs Kulturförvaltningen ihop med delar av Trafik- och fritid. Helt plötsligt steg procenten av män något otroligt i förvaltningen. Eftersom vi jobbar på så skilda områden som fritidsgårdar, 10-12-årsverksamheten, allmänkultur, bibliotek och Arenan så träffas vi inte särskilt ofta. Därför är det bra att vi någon gång per år kan mötas. Den här gången fick alla en stegräknare. När vi tillsammans har gått hela vägen ner till Italien får vi en italiensk buffe. Bra intiativ tycker jag.
På förmiddagen gick vi igenom kulturpolitiska programmet. Vad har vi åstadkommit och vad har vi kvar att genomföra. På eftermiddagen fick vi prova på mindfulness. Ledaren var mycket modig. Hon började med att ge oss ett russin. Vi skulle titta på det, lyssna till det, klämma på det, smakar på det det vill säga använda alla våra sinnen...på detta lilla russin. Det blev mycket fniss särskilt hos herrarna. Jag undrar vad de tänkte på när de klämde på russinet. Det handlar om att vara i nuet och inte alltid planera framåt eller älta saker som hänt och som vi inte kan göra något åt.

Oj! Vad folk...

 I går, fredag, var det tomt och tyst på biblioteket. Men på lördagen var det full rulle! Det var en mässa som gick ut på att visa alla bra saker med Falun allt för att locka folk att flytta hit.

Stadsbibliotekets del i det hela var att spela bokteater. Publiken strömmade till och när vi började "Grodan i vida världen" hade vi cirka 50 stycken åhörare. Inte illa! Och replikerna satt där de skulle, puuuh.

Biblioteket är stängt

För att vi alla tillsammans ska få diskutera och planera så var Stadsbiblioteket stängt i fredags. Det gäller att komma på lösningar så att allmänheten ska få så bra service som möjligt. Hur det blir i slutändan återstår att se.

Nicevill

Nicevill av Kathryn Stockett

Det här är författarens första roman. Hon filade på den i ett och ett halvt år sedan sände hon in den till en förläggare. Det blev nej. Men Kathryn Stockett gav sig inte. Hon visste att hon kunde skriva mer intresseväckande, så hon skriver om under 5 år! Hon sänder sitt manus till 59 olika förläggare som säger nej. Men till slut är det någon som ser storheten i berättelsen. Snacka om att vara envis!
Jag tycker mycket om den här berättelsen. Händelserna utspelas i Jackson, Missisippi. Historien utspelas i början av 1960. Vid den här tiden är det självklart att det finns en svart kvinna som gör allt i hemmet. Medan frun i huset träffar väninnor och idkar välgörenhet. Många barn blir mer fäst vid hemhjälpen som finns till hands, än sin ofta frånvarande mor.
I boken berättar tre kvinnor om sitt liv. Det är Skeeter som kommer tillbaka till barndomsstaden efter universitetsåren. Nu ser hon orättvisorna som hon förut varit en del av. Här finns också Aibileen och Minny. Skeeter har en dröm att bli författare och tänker berätta om det uppdelade samhället. Hur de svarta kvinnorna förnedras och diskrimineras. Hon försöker övertala kvinnor att berätta sitt livs historia för henne. Vad Skeeter inte tänker på är att hon riskerar sitt rykte medan Aibileen och Minny riskerar sitt och familjernas liv. En pojke blir misshandlad, nästan till döds, för att han gått in i en affär endast för vita. Det blir den tändande gnistan. Många kvinnor kommer, trots sin rädsla, och berättar för Skeeter.
Jag tycker mycket om den här boken. Den var få modiga människor som tordes riskera sina liv för att ändra det amerikanska samhället. 

Taget ur en biografi om Martin Luther King:

I Montgomery bodde också en kvinna vid namn Rosa Parks. Den första dagen i december 1955 vägrade hon att flytta sig från ”vit-sektionen” i bussen. Hon arresterades av polisen för sitt brott. Det blev startskottet för en bojkott-kampanj av bussar i Montgomery från medborgarrättsrörelsen där Martin var aktiv. Tanken var att genom massivt icke-samarbete skulle de svarta påverka segregationens grymma regler. Eftersom bussarna var en del av segregationen bestämde man sig för att inte åka med dem, utan istället gå eller åka tillsammans i de få bilar de svarta ägde. Martin och de andra i medborgarrättsrörelsen var osäkra om det skulle fungera. Skulle de flesta svarta bojkotta bussarna? När dagen för bojkottens start kom, den 5 december 1955, blev resultatet mycket bättre än någon hade vågat hoppas. Nästan 100 procent av de svarta valde att inte använda bussarna. På kvällen samlades tusentals svarta i stadens baptistkyrka och lyssnade på Martin Luther Kings tal: ”Vi är här på grund av vår kärlek till demokratin, på grund av vår djupa tro att demokratin förvandlad från papper till handling är den förnämsta formen av styrelseform på jorden ...” Den kvällen startade en grupp svarta i en baptistkyrka en rörelse som skulle sprida sig över hela nationen och vars budskap skulle sprida sig över hela världen.

Grodan i vida världen

Max Velthuijs var en fantastisk illustratör och författare. Han har gjort många böcker om Grodan och alla hans vänner. Böckerna har vackra bilder och enkel text. Men de handlar om många existentiella undringar...över döden...kärleken...vänskap...främlingskap och mycket mer.
Han dog för 6 år sedan och det har kommit flera Grodan-böcker efter det. De är bara simpla efterapningar och har inte alls Velthuijs skärpa.
På lördag spelar Bi och jag "Grodan i vida världen". Det är ett slags bokteater. Grodan tjatar på Råttan att få följa med ut i världen. Grodan har viljan men krafterna räcker inte till.

Lingonplockar´n

 Nu gäller det att snabba sig. Matte kommer efter med en sorts stor gaffel och rafsar åt sig...

...mmmm, tänk att det här röda godiset finns överallt...

bara att ta för sig...

Jean Marie Gustave Le Clezio

Allt är vind  av 2008 års Nobelpristagare i litteratur, Jean Marie Gustave Le Clezio.

Boken är skriven i flera skikt. Ett är författarens alter ego Jean och hans ungdomsår i Nice.

Ett skikt är förfädernas flytt till Mauritius under franska revolutionen. De kommer till en hamnstad men förfäras över kolonisatörernas sätt att behandla de infödda. De bestämmer sig för att flytta in till mitten på ön och skapar ett paradiset i Ebéne. Där växer faster Catherine upp och där är familjen lycklig. Jean ber den blinda fastern berätta. Hon berättar så Jean ser allt framför sig. Huset, skogen, den brusande floden, alla människorna.  Familjen tvingas bort från sitt paradis men i fasterns inre lever allt kvar. I ett ynkligt kyffe i Nice får Jean uppleva sin fars och fasters paradis.

Jag tycker mycket om den här boken. Le Clezio berättar återhållsamt men med glöd.