fredag 29 juni 2012

Konstutflykt

På väg till Dalarnas museum ville jag visa Berit Dikmanska gården. Ett fantastisk ställe där det en gång i tiden fanns en korvfabrik. Vi smög runt lite och plötsligt sprang vi på några innevånare. Vi berättade att vi bara ville se gården. De sa att vi gärna fick se oss omkring och att det skulle bli öppet hus i augusti under ""Falu Då-dagarna". Då skulle det kanske passa att jag kom och berättade något, sa jag. De tände på alla cylindrar och visade oss omkring. Bland annat ett loft som skulle passa mycket bra till ett berättarprogram. Tänk vilken kontakt man kan få med folk! Om man bara bjuder på sig själv.


onsdag 27 juni 2012

Dalaradion

http://sverigesradio.se/sida/ljud/4008026

I morse var Fingal och jag och hälsade på hos Dalaradion. Vi berättade om Asagudarna och vårt berättande i sommar. Vill du lyssna så kan du öppna länken här ovan.
 Jag är imponerad av den här unga tjejen. Hon rattar allt under morgonens sändning. Hon är tekniker, redigerare, programledare och mycket annat. Hon hinner till och med ut, mitt i sändningen, och frågar om vi vill ha kaffe!
 Buren, sändningslokalen, är det första som möter en innanför dörrarna.
 Allt gick bra och när vi går ut kommer ett helt gäng som ska iväg och jobba. "Fred och kärlek" nästa kanske?
Gruhs tar nycklarna och ska köra.
"Är du nykter då? undrar Final.
"Det visar sig" svarar Gruhs.
När vi kommer en bit på väg säger jag till Fingal "nu var du väl grov, va?
Vadå?
Var det inte hans far som åkte dit för rattfylla?
Jo jäklar...det tänkte jag inte på.

Käften glappar innan huvudet har hunnit med och Fingal är inte ensam om det. Jag gör likadant och så får jag skämmas och ibland be om ursäkt.

söndag 24 juni 2012

Det kalla landet

Inger Frimansson
"Det kalla landet"















Inger Frimansson har skrivit många böcker genom åren. Hon är författare och journalist. Den här boken "Det kalla landet" är en thriller. Tyvärr är den ett riktigt stolpskott. Historien handlar om Ingrid som gift sig med förläggare Titus Bruhn. Hon är en alldaglig kvinna som hatas intensivt av Titus döttrar. Ingrid kidnappas av en annan kvinna som han varit gift med. Hon misshandlas grovt i nästan en vecka. Ingrid syster förstår att något ät galet när systern försvinner men polisen lyssnar inte. Sedan dyker det upp så många trådar och bihistorier så boken havererar totalt. När jag lägger ifrån mig boken så är det bara ett stort frågetecken inom mig. Jag förstår inte. Om Titus Bruhn hade varit en förläggare av kött och blod hade han aldrig släppt igenom den här boken. Kanske hade jag förstått det hela bättre om jag läst den första delen "Råttfångerskan".

Midsommardagen

Midsommardagen...en lite däven dag. Vi tar kaffe och bullar med  oss och går på utflykt. Vi stannar på ett ställe som Stig bestämt, en krok av vägen...stenigt, fult och massor av myror. När vi packar upp fikat så ligger bullarna kvar i micron! En helt vanlig, misslyckad utflykt, helt i familjen Johansson anda.
Men en vacker gammal bil såg vi som kom åkande genom Stora Efrikgården.
Mörka små gölar som himlen speglar sig i ...

...och rosorna blommar.

Midsommar

Röda kameran borta. Det blir "plump-kameran" igen...men jag börjar bli bra på att komuflera svartfläcken.
Lina och Emma gör sig klara för "ankracet". Jag går upp en bit i Rogsån och slänger i alla ankor på en gång.
2010 vann Lina. 2011 vann Bill och i år var det Emmas anka som vann.

Mor och dotter. Bilden togs av Ann-Louis.
Lina på väg hem. De var bjudna till Håkans släkt senare... vi åt, ankracade i 90, vi till och med glömde kransarna som jag gjort.

Det var ett midsommarfirande i flängande huj.

onsdag 20 juni 2012

Svens dom

Det här är Sven Lagerström, Vi träffades genom Raka Rör. Jag litar på hans omdöme därför ber jag honom att läsa "Mycke vill ha mer", teatern som jag skrivit på i cirka 3 år. Nu tycker jag att jag kommit till "värds ände" som vi sa i Blötberget när någtot kändes klart. Sven och jag läser manuset. Han tycker att det finns kvalitéer med historien men att den måste "slimmas". Det är för många personer och för många tankesprång. Ja ja ja, än en gång måste jag tänka om. Jag funderar för mig själv om jag ska skippa det hela och  lägga ner. Men jag är lite för förtjust i "hjältinnan Kristina" för att ge upp. Jag gör nog ett försök till...men men men...
Sedan fortsatte Fingal och jag med vår föreställning "Oden och Idun. Vi går in i Thunströms som så mången gång förr och plötsligt tjiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii'
men va fan! Larmet...har inte cafedamen ställt av larmet? Nej det hade hon inte. En vänlig man kommer och ställer av larmet.Så småningom fortsatte vi att träna. Det bästa med Fingal är att vi kan skratta så bra tillsammans. Vi har jobbat länge tillsammans och åldrats ihop, när jag hoppar upp för att slå ihjäl en jätte så skrattar Fingal  så han håller på att trilla ihop...hahaha.Jaja säger jag... för 12 år sedan hoppade jag högre men nu är det så här. Kropparna kanske inte är som förr, hoppet blir bara 1 centimeter...men tungan åldras inte...vi kan fortfarande ljuga bra ihop!

måndag 18 juni 2012

Trånsjuka berättelser


 Trånsjuka berättelser är ett berättarprogram för vuxna. Droppen och jag berättar på Ernst Rolfs-gården torsdagen den 5 juli klockan 18.00
även på
Vass Brittas gård den torsdagen den 26 juli klockan 18.00


Oden och Idun

Fingal och jag har varit på Thunströms och fotat. Vi behöver bilder till vårt asaberättande: Oden och Idun
Oden, allfadern, den klokaste av dem alla. På Asgård är han en mäktig krigare och tänkare. I Midgård, människornas värld, är han en krum, gammal gubbe.
Idun, en av de mäktigaste. Hon vakar över äpplena. Utan Iduns äpplen skulle alla gudar bli gamla och grå. När gudarna känner att åldern börjar slå sina kalla klor i dem så går de bara till Idun och får ett äpple...och vips är de unga på nytt. Men en dag är korgen tom! Och Tors hammare försvunnen, då väntar bistra tider för asagudarna.

Fingal och jag spelar varje lördag i juli. Klockan 14.00. På Thunströms köpmansgård

torsdag 14 juni 2012

Kvällspromenaden

Älggräset blommar...
...och Lakritz tar sig vatten över huvudet. Hur gärna han än vill bära med sig "pinnen" han hittat så får han den inte med sig...och husse hjälper inte till...

Examensdag i iskyla

Debattens vågor har gått höga. Fira i kyrkan eller inte...i Borlänge firar Linas skola på Domnarvsvallen!
Ingen gratis stämning där inte. Regnet öser ner och det är kallt. Ungarna struntar säkert i vädret men vi äldre huttrar och muttrar "ur led är tiden" som vanligt.
Linas kompis Ida sjunger så alla smälter. Den ungen kommer att gå långt.
Jan och Inger, Patriks föräldrar håller modet uppe trots vädret. Examensstämningen är sig inte lik men vi får i alla fall sjunga nationalsången.

Amalia och Lina är i alla fall glada att sommarlovet har startat. Emma och Patrik har fixat kaffe med mackor och grillad ananas med glass, urgott!

onsdag 13 juni 2012

Hellmansö och Hemsöborna

Äntligen är det dags att se Hemsöborna. Dalateatern har flyttat ut till Hellmansö. Vi tar en fika i väntan på båten...grått och småregningt.
När vi kommer iland är det aktörer lite här och var. De dansar, skurar mattor, spatserar, gör kransar. Det är kul och ger en bra förväntan inför spelet.
Solen skiner för att en halvtimme senare...

...regna igen. Scenens interiör täcks över för att inte bli för våta. Ska det gå att spela eller inte undrar Yasin?

 Cirka 200 publikplatser uppbyggt på gradänger.
Tidstypisk Baja-Maja.

Jag tycker om den här föreställningen. Boken har jag läst och sett föreställningen förut så det är flera repliker som jag med glädje känner igen. "Karlsson ska hålla sig förmer annars kommer gossarna inte att lyssna påen!" säger madam Flod när Karlsson är ny på ön. Eller "Det ska jag säga Karlsson att när det ska bära sta så kan en annan vara lika golik som en annan slinka". Eller "Ser schön" "Ja här ser man sjön".
Patrik Pettersson lyckas förvandla sig till en gammal snuskig Rundquist och spelar med stor frenesi. Yngve Sundén spelar pastorn och gör det bra men kunde lika gärna vara fan själv. Han ser rent diabolisk ut.
Gusten spelas av Hugo Emretsson, vilken härlig skådespelare. Han lyckas spela inte bara med kroppen utan också med ett skälvande ansikte. När det blir bröllop mellan madam Flod och Karlsson så är de andra avvaktande men Gusten han står där och lyser av förväntan. Joel Torstensson spelar en trulig Gusten som mest vill hållas ute på sjön med bössan. De flesta skådespelare har lyckats mejsla ut sina figurer väl men madam Flod och Karlsson är lite blekare i konturerna. Kanske är det inte lätt att försöka fylla upp förväntningarna som många har. Siv Ruud och Allan Edvall stå i vägen. Måns Clausen spelar Karlsson och regissören har tydligen instruerat att det ska talas värmländska men för mig låter det som en blandning av småländska och värmländska. Det här tror jag hämmar spelet för Clausen. Susanne Hellström spelar bra men skulle kunna vara lite mer trånsjuk. Varför vill hon egentligen gifta sig med Karlsson? Hon verkar inte alls särskilt förtjust i han.
En sak jag funderar på är varför man inte byggde ett litat tak över scenen, som kunde skydda för allt regn. Vi i publiken klarar regn och kyla men ett gammaldags vaddtäcke gör det inte. Rätt som det är blir scenansvarig tvungen att stoppa föreställningen. Madam Flods säng förvandlas till en flod. Vi i publiken väntar tåligt medan regnet strilar över oss. Lite snopet känns det även om vi har förståelse för åtgärden...men ett litet utskjutande tak hade setat bra.

Ur led är tiden

Man behöver bara ställa saker och ting på huvudet ibland för att verkligheten ska bli som ny!

måndag 11 juni 2012

Ett oherrans oväder

Himmelen är kolsvart. Lakritz och jag springer från bilen och kommer precis in i huset när det smäller till. Strömmen försvinner och åskan tar i så mullret känns in i benmärgen. Efter ett tag kommer stora hagel farande. Lakritz står och tittar lite nyfiket.  Men när haglen kommer i hög fart och i stora mängder så blir han rädd och går in.

lördag 9 juni 2012

Ett antal böcker

 Katerine Pancol
Krokodilernas gula ögon
När jag läste den här boken så började jag fnissa och tänkte för mig själv att Pancol hade läst Kerstin Ekmans "Grand final i skojarbranchen". I den boken visar det sig att den vackra, sociala författaren är en bluff. Det är en annan kvinna som skrivit böckerna, en kvinna som gärna skriver men som inte vill sälja sig genom reklam.
Här i "Krokodilernas gula ögon" figurerar två systrar. Den ene en grå mus och den andre världsvan och vacker. Den vackra övertalar systern att skriva en bok åt henne. Systerns man har stuckit med en annan. Hon är i desperat behov av pengarna och skriver en roman med hjälp av sin avhandling om 1100-talet.  Boken blir naturligtvis en stor succé.
Känns intrigen igen? Katerine Pancols bok kom ut på franska 2006 och Kerstin Ekmans "Skojarbranchen...
kom ut 2011.
Den här boken roar för stunden men håller inte riktigt för 600 sidor. En bra redaktör skulle säkert kunnat kapa bort 200 sidor.

Alan Bennett
Snusk
För ungefär ett år sedan läste jag Bennetts bok "Drottningen vänder blad". Det är en urcharmig, rolig bok som jag glatt slukade. Den här boken Snusk har undertiteln "Två osedliga berättelser". Den första berättelsen handlar om mrs Donaldsson. För att dyga ut sin pension spelar hon patient inför blivande läkare (bra jobb, undrar om det finns i Sverige också?). Pengarna räcker likväl inte till så hon tar emot några studenter som inneboende. När det unga paret inte kan betala hyran så undrar de om inte mrs Donaldsson vill ha betalt i natura. Hon får erbjudande att se på när de har sex. Lite obekvämt i början men efter ett tag får mrs Donaldsson rentav lite mersmak.
Boken är lättläst och jag läste den med nöje men "Drottningen..." är roligare och mer originell.
Karen Thompson Walker
En tid för mirakel
Vad händer om jordens rotation stannar upp?  Om dygnets 24 timmar plötsligt börjar bli 27, 28 jag till och med 60 timmar. Den här historien berättas av elvaåriga Julia. Boken är en dystopi och jag tycker den borde passa 11, 12 och 13-åringar. Förlaget har klassat den som en vuxenroman. Jag undrar varför...

torsdag 7 juni 2012

Underbara rabarber

Rabarbern fick gödsel och ny jord och växer nu så det knakar. Jag kokar en enkel rabarbersaft: en storkastrull full med rabarber, vatten och sedan är det bara att koka tills rabarbern är mosig. Sila i en vanlig sil och slå på socker i önskvärd mängd och njut direkt.

Eller de här småkakorna som är underbart goda:
Rör socker och smör poröst, 3 msk socker och 100 g smör
Blanda i vetemjöl, 2 1/2 dl
Forma till två längder. Gör en bred skåra och fyll skåran med rabarber (som smält sakta i en kastrull med socker).
Grädda i 200 grader i cirka 15 min.
Blanda 2 dl florsocker med 2 msk vatten och ringla över de färdiggräddade längderna. Skär på snedden.

Nationaldagen

Lite vilset känns det...vad ska vi göra, hur och när...

Enligt Tage Danielsson så sa kungens så här:
"Den sjätte juni ska jag bort
så flaggparaden får bli kort
eller kanske att vi kunde
riva av det där den sjunde?"


Lina ger hopp till nationaldagen!

måndag 4 juni 2012

Torrläggning

 För att göra en ny dammlucka har vattnet sänkts i Rogsån...
 ...och fram steg "Ayers rock"!

Det syns på de gamla, murkna bräderna att det var välbehövligt med nytt.