Vincoach

Nu har jag träffat min vincoach vid tre tillfällen. Det är skönt att prata med någon som man inte känner. Som kan hjälpa en att ta tag i en liten bit av sitt liv. Akupunktur har jag också fått. Det har jag aldrig varit med om förr...skönt! Inte vet jag om det är inbillning men jag tycker att jag fick bättre fart på blodomloppet. Jag fryser mindre nu.
Jag har inte drukit vin sedan semestern i januari. Men nu är det snart Påsk och jag ser fram emot att åka till Gimo herrgård. Att vandra i okänd miljö, äta god mat, dricka gott vin...och sedan när vardagen kommer är det dags för nypondricka, blåbärsdricka, te, must, kaffe, vanligt vatten och bubbelvatten...jamenhuva va mycket det finns att dricka...

Mammons tempel

En gråsöndag som tillbringades i olika affärer. Tillsammans med Einar och Anna sprang vi först runt i Kupolen. Det blev några vackra äggkoppar...men när det var dags att handla mat for vi "hem" till City Gross vid Tallen.

Sommar, sommar ,sommar

Nu har jag gjort det. Jag har ringt in till Sveriges Radio och anmält mig som sommarpratare. Direkt i luren fick man uppge namn och talefonnummer sedan fick man 5 minuter på sig att berätta hur man vill börja sitt radioprogram. Det är förstås många hundra kanske tusentals som ringer in så chansen är förstås inte stor men va sjutton om man inte provar så ...jag berättade om det UFO som Stig och jag såg i finnskogarna, september 2003. Jag tycker det gick bra men 5 minuter går fortare än man tror...

Bussar, sopbilar och bibliotekarier

Gråmulen fredag, klockan är strax före 7.00. Det känns skönt att se andra yrkesgrupper i full gång för att samhället ska fungera. Jag ska börja dagen med att städa undan på Barnavdelningen och ta hand om praon...innan det är dags för APT(arbetsplatsmöte).
När jag anlänt till mitt rum så gör jag en dagsplanering... jag vet att den inte kommer att hålla men det är skönt att kunna gå igenom dagen och se att något blev gjort i alla fall.
1 Städa undan experimentleksaker på Barnavdelningen
2 Sortera böcker och sätta upp
3 Släppa in och ta hand om Linda (vår prao)
4 APT
5 Kontakta: Liselott i Gagnef, Anna i Borlänge
6 Beställa barnböcker (fakta, skön, ljudböcker, CD-rom och daisy)
7 Läsa posten och svara på förfrågningar
8 Pass i Fackdisken
9 Beställa tågbiljetter till Gävle
10 Leta historier i "påskböcker" och planera inför Danholn
11 Boka bilar till Gökottan

Nu är det snart "kväller"...vad hände och vad hände inte: Praon förkyld...Anna i Borlänge hann jag inte kontakta, påskhistorierna får bli nästa vecka, Gökottebilarna får bli beställda också nästa vecka. Vad blev i stället: ...vilda diskusioner om biblioteket och ekonomi samt lite överenskommelser om framtida möten...

Berglin, Ingemarsson och Andersson

Berglin, Jan

Ingemarsson, Kajsa

Andersson, Liselotte

...tre författare som kom med hem över helgen. Ibland har jag ingen aning om vad jag vill läsa och då plockar jag på mig lite på måfå.Jan och Maria Berglin, "Berglins nästa! Boken är helt underbar.. De fångar vardagen på pricken, människors uppblåsthet eller människors kamp för att höra till. Det är hög igenkänningsfaktor och jag skrattar skrockande och ropar ibland på min man för att dela med mig av härligheten.

"Lyckans hjul" av Kajsa Ingemarsson ...tyvärr, när jag kommit till sidan 51 och inget har fångat mitt intresse, då ger jag upp. Just den här boken är ingen höjdare, hon har skrivit bättre.

Helgens tredje bok är "Arvet" av Liselotte J Andersson. Historien fångar mig. Boken handlar om Anna som, mycket tilltuffsad, reser till en stuga som hon ärvt. Hon berättar om ett olyckligt äkteskap och en barndom med en mor som inte tar någon hänsyn till henne. Som sagt själva berättelsen om Anna är spännande men dialogen känns inte riktigt trovärdig. Alla på ön är så kloka, så eftertänksamma, så djupa, så filosofiska så "hälften vore nog".

Falun

...att Falun kan vara så vackert...

Thunströms köpmansgård

Det bästa med sommaren...

Det bästa med sommaren är att spela folklustspelet "Thunströms köpmansgård". Anna, Fingal, Bertil och jag. Bertil arragerar musiken som vi bestämmer oss för att använda. Förr om åren har det varit många gamla låtar från min farfars vaxdukshäfte. Sommare 2009 letade vi på gamla Ernst Rolf-låtar, sådana som ingen kom ihåg. Scenerna har vi skrivit själva och grunden i historien är sann. Det handlar om hur familjen Thunström kom till Falun och öppnade sin affär...nu får vi se om det blir något i sommar. Anna är trött, krävande jobb, barn och allt annat som ska fungera för att livet ska vara drägligt.

...bara ett prov...

Ja! ...med ett nytt verktyg ska jag nu kunna hanter bilder bättre. Flytta och dra och framför allt få dem där jag önska och inte där gamla systemet önskade...hmmmm...inte såååå lätt. Bilden överst är mitt "världsträd Yggdrasil" där skogens konung gått förbi.

Sverige, Sverige fosterland

Varje morgon när jag anländer till jobbet så möts jag av den här lilla lådan. Den sitter på innerdörren och ska väl symbolisera något. Jag vet inte vad. En plexilåda fylld en liten bit med ludd. Vad händer när den är full. Får kommunen något slags pris som bästa luddkommun eller...?

(här skulle bilden vara som sitter längst upp...går fasiken inte att få ner den...)

I fredagens "Dagens industri" läser jag att läget är förskräckligt i Grekland. Alla borde stå upp för landet som goda grannar. Även Sverige, fastän vi inte deltar i eurosamarbetet. Varje grek är skyldig 25 000 kronor i statsskuld, enligt Ursula Berg som skrivit artikeln. Men i Sverige har vi en statsskuld per capita på 118 885 kronor! Vad är det som är fel? I artikeln eller... I Grekland går människor i pension vid 60 års ålder.

När kan vi gå i pension...vid 65 eller mer troligt vid 67 års ålder?

Varför har ingen berättat för mig...

...att vi har löst frågan om avfallet? Om regeringen nu ger grönt ljus för ny kärnkraft så måste det väl vara så? http://www.talarforum.se/beromda_tal/tage_danielsson_sannolikhet/43/45/ http//www.youtube.com/watch?v=FjuhW-4tyEI

Borlänge och droghandeln

Första besöket på "Kronans droghandel". Håhå jaja...nu har Apoteket försvunnit och man tvingas frekventera en droghandel! Men allt ska bli så bra, så bra. Fan tro´t.

Dags för arbetsbyte. Borlänge visade sig från en strålande sida. Låntagarna på biblioteket var snälla och vänliga. Det kändes bra att stå där i Barninformationen trots att datasystemet är annorlunda mot det system som finns på Falu bibliotek.

En sak som kändes väldigt annorlunda var att jag inte kunde använda mig av kroppsminnet. "Hemma" börjar kroppen gå till den hyllplats där boken brukar finnas, innan hjärnan kommit på vad författaren heter.

Johannisson och ljuset

Inne i stan igen. För Karin Johannissons skull (låter som en titel på en vacker visa). Mer om det när tillfälle kommer... Dagen efter:"Har känslorna en historia ; om melankoli förr och nu". Karin Johannisson är professor i Idé och lärdomshistoria. Tiden var för knapp, jag hade önskat mer tid för ämnet och mindre tid för frågor från publiken. Det känns tryggt att lyssna på en människa som har fördjupat sig i ett ämne och som är van att prata inför publik. En enda invändning har jag och det är att Karin stoppade sitt eget resonemang flera gånger med orden "mer om det en annan gång". Tyvärr blev det ingen tid för det så en del lösa trådar hängde i luften efter programmet. Hon tog upp Freuds tankar om melankoli. Att det är en känsla av saknad men att man inte riktigt kan sätta ord på sin saknad. Men...tänkte jag för mig själv. Det är exakt vad vi pratade om i Blötberget (ett gruvarbetarsamhälle där man inte pratade känslor särskilt ofta). Där kallade vi känslan "å´jäckslig".

Hund, häst och hönor

Grannens hönor var gamla och trötta. De gjorde inte många knop och inte ägg heller men de fick gå kvar som tack för gamla tider. Så köpte grannen nya hönor. När första lådan bars in och tuppen fick se 5 nya hönor så blev han till sig. Han skrockade och åmade sig. Så kommer en låda till med flera hönor. Tuppen var i sitt esse. Tredje lådan öppnades och nya hönor vällde ut. Tuppen började se lite fundersam ut men fjädrade sig. Efter fjärde lådan gick tuppen åt sidan och blängde lite på hönorna som hoppade fram och när sedan den femte och sista lådan öppnades då fick han nog. Han stod i ett hörn och hängde med huvudet, helt förkrossad. Allt enligt grannen som även han insåg att det här var för mycket för en medelålders tupp. Några dagar senare införskaffades en tupp till. Nu tycker man att den gamla tuppen skulle bli tacksam för att få lite stöd och hjälp i hönsgården men icke. Det blev en strid på liv och död. Tupparna slogs i tre dagar sedan var det bestämt vem som var tupp Numero Uno. Gamla tuppen bestämmer och den yngre tuppen är vice. Men massor av ägg blir det numera så hönorna verkar glada och nöjda.

Hälsningar till Elle och Jaan

Vad blir det för mat?

Maten i kväll var kanske inte så förfärligt exklusiv: ostpaj med en doft av vitlök och kräftstjärtar, sallad, oliver och tzatsiki...

...men gästen...jo, jag lovar. Gustaf Skarsgård var i vårt hus, han var gäst...hur det gick till?

Jag kan tyvärr inte berätta hur det kom sig. Kändisar kan vara så känsliga...

Ett möte

En kille bad om hjälp att hitta några böcker. Jag hjälpte honom och såg att han i ena handen hade en Graffiti-bok och under armen en målarduk. Målar du själv, undrade jag. Ja, nu mest på duk, svarade han.

Brukar du ställa ut något? Jo, jag och en kompis brukar måla en tio tavlor var så ställer vi ut i en lokal i Örebro. Vi kanske säljer några tavlor och resten får hänga kvar tills de har försvunnit.

Jag berättade att ungdomar brukar ställa ut hos oss och att han var välkommen tillbaka.

På Bali träffade min man Stig och jag en kille som hette Ketut. Han visade oss det som han ansåg vara värt att visa av Bali. En dag åkte vi förbi en stor byggnad. Vad är det där? undrade jag.

Det är ett museum där Balinesisk konst visas.

Dit in vill jag.

Ja, men inte nu, sa Ketut. Vi tar det på hemvägen... om vi hinner.

Vi hann. Jag strosade runt och kom in i ett stort rum med fantastiska, stora tavlor. Där hängde de mest kända konstnärerna. Som Sigrid Hjerten, Carl Larsson och Zorn kan tänkas. Rätt som det var stor jag framför en vacker tavla som när jag kom närmare visade sig var fullklottrad. Tredjedelen längst ner var fylld med namn. Jag frågade vakten vad det var. Han hämtade en annan vakt som kunde engelska. När jag upprört frågade hur det kom sig att folk klottrat och förstört tavlan så såg han undrande på mig. Jag tänkte att han inte förstod mig så jag försökte igen. Nej, svarade han, de har inte förstört något.

Jamen den är fullklottrad...titta. Han såg på mig som på ett barn som inte förstår. De tycker mycket om tavlan, sa han, därför har de skrivit sitt namn. Det är en ära för konstnären!

Perspektivförskjutning

Verkligheten ser lite annorlunda ut genom linsen...

Einar Norelius

Någon gång under 1970-talet lånade Einar Norelius ut ett antal tavlor till Falu stadsbibliotek. Dessa hängdes upp på Barnavdelningens vägg. Einar gick säkert och väntade på att Falu kommun skulle köpa hans tavlor. Men se det hände aldrig. Då blev Einar arg och stegade upp till bibliotekschefen Lars-Ove Pollak och sa att nu tar jag ner mina tavlor. Pollak bönade och bad att de skulle få hänga kvar, så skulle han försöka ordna fram pengar. Efter en tid lyckades det och Einar Norelius fick i uppdrag att måla en tavla till barnavdelningen. Det blev en stor triptyk fylld av musik- och sagomotiv.

Vi har haft så mycket glädje av den tavlan! Einar har lagt ner sin sagosjäl i den. Vi berättar om näcken, Ariadne, Adam och Eva, prinsen och prinsessan, sagans skepp, år efter år. Många barn har fått höra sagor som är inspirerad av den tavlan.

I dag när jag berättade om tavlan så frågade jag barnen om de la märke till att Einar målat precis som han vill. Jo, det såg dom. Bland annat att träden har händer. Ser ni molnen undrade jag. Ja, sa några barn och fnittrade. Dom ser ut som kräks, sa en flicka...ja eller som snor sa en annan. Är det inte fantastiskt att man faktiskt får måla precis som man vill...till och med kräk- och snormoln och rosa vägar, sa jag. Barnen satt tysta en stund och bara tittade, lika nöjd över Einar Norelius sätt att måla som jag.

Ny dag, nya krafter

Morgonsol över Kristine kyrka...appropå kyrkan: Två munkar var ute på vandring. När de kom fram till en strid å fann de en förtvivlad kvinna. Hon var rädd och kunde inte ta sig över vattnet. Den ena munken bar då kvinnan över. Munkarna fortsatte sin färd. Efter en halvmil sa en av munkarna "hur kunde du bära kvinnan över ån, vi har lovat att inte komma kvinnor nära". "Men, bär du på kvinnan än? sa den andra munken. Jag släppte av henne för 5 km sedan!"

...men va fan...

Det är tisdagkväll. Jag väntar på skjuts. Står där med värkande axlar, ont i huvudet och allmänt hängig. Lång dag med bland annat två visningar. Först en visning för 6-åringar, vilken nyfikenhet och glädje inför storheten att få ett eget lånekort. Så en visning för 16-åringar. De går "Media" på NTI. Herregud, vad har hänt under de år som gått sedan de var 6 år? Inget intresse, ingen nyfikenhet...jo, för en sak. Det var i Släktforskarrummet med de olika läsmaskinerna (jag hade inte tänkt visa det men en flicka undrade). När jag la i ett microkort och de kunde läsa text om människor som levde för cirka 100 år sedan då var de intresserade! Men böcker, nä...

Så nästa visning för den här åldern kanske ska vara en minikurs i släktforskning...

Självporträtt

...skägglav lite här och var...grenarna har sett bättre dagar... hål, stora och små...barken torr och fnösig...diverse utsöndringar...står ännu relativt rak och låtsas inte om att stora delar av övre regionen fattas...

Vi skandinaver!

När jag lovade Ivan att läsa hans danska bok så sa jag, så storvulet, att när jag kommer till sidan 40 så har jag fått in flytet. Jag tragglar till sidan 10 och allt känns oöverkomligt, visst förstår jag... men läsa är att dansa. Det måste finnas en rytm. Här haltar det betänkligt. Men jag läser vidare, sidan 25 och än känns allt tradigt även om historien börjar fånga mig...plötsligt, utan att jag märkt det, är jag på sidan 47 och det flyter! Rytmen finns där och boken "Sista resan" av Carsten Jensen har mig fast.

Is-stalakiter

Vi skandinaver?

I går kom Ivan, en kollega från Danmark, och satte sig på Barndisken. Jag har en uppgift åt dig, sa han. Jaha? Här har jag Carsten Jensens bok, som vi pratade om, men den är inte på svenska som jag trodde. Den är på danska. Nu ska du läsa den...och så fortsatte han precis som om han väntade sig protester...jag läste svenska böcker när jag var 16 så du borde klara den här på danska. Inga problem, sa jag. Efter att semestrat många gånger i Danmark när barnen var små, så fixar jag det där. Hmmmm...nu är det dags...

Denna dag ett liv...

Bonsnisses intervju som gjordes i Toftaskolan var med i DD i dag. Jag berättar mycket och snabbt så Bonsnisse har blandat ihop en del saker, men dagens tidning är morgondagens makulatur... Det är Lina, barnbarnet, som tagit bilden på tidningen. På morgonens sagostund kom 45 stycken barn och vuxna. Det var livligt med många bebisar så jag fick ta i nerifrån tårna för att fånga barnens intresse. Jag var helt slut efteråt...

...så det fick bli lite Val dÌsère på eftermiddagen.

Lina leker kurragömma med Lakritz och han ber med ögonen "göm dig igen, snälla".

Borlänge!

Jag kan inte påstå att adrenalinet pumpar, att endorfinpåslaget blir plågsamt eller att lyckobjällror plingar när jag närmar mig Borlänge...inte är den vacker, infarten...

...men snöfnaset virvlar omkring klotlamporna...

...och det finns delar av Borlänge som är fantastiskt vackert!

Det är skönt att ibland kunna vandra utanför de invanda stigarna. Att få åka till ett annat bibliotek och se hur de arbetar. Hur de har löst problem och hur de fixar servicen till kommuninnevånarna. Jag blev väl mottagen. Anders visade mig Bokit, datasystemet. Det var logiskt uppbyggt så förhoppningsvis minns jag om två veckor hur jag ska arbeta i det. Annars får jag väl sätta en stor skylt på mig där det står Praktikant...då kanske jag blir förlåten för mina fel och brister. Johanna visade mig Barnavdelningen som är ett mycket ljust ställe med bra insyn från alla håll där det ligger i bottenvåningen.

...men det bästa med Borlänge är att där bor mina barn och barnbarn (Bill och Ball också)...

Något alldeles ogjort

I dag ska jag åka till Borlänge bibliotek för att lära mig deras system och rutiner. Vi gör arbetsbyten när respektive orts bibliotek har utbildningsdagar...rapport senare...

En lång jämntjock dag

...när allt har varit gjort förr, när allt har hörts tidigare, när allt är upplevt till leda...då är det skönt att krypa ner i varmt vatten. Urboet!

De röda lapparnas månad

...i väntan på vårblommorna...

I dag passar Fröding

Gråbergssång

Stå

grå,

stå

grå,

stå

grå,

stå

grå,

stå

grå-å-å-å

så är gråbergs gråa sång

lå-å-å-å-å-å-å-å-ång.

ur Efterskörd