
När jag lovade Ivan att läsa hans danska bok så sa jag, så storvulet, att när jag kommer till sidan 40 så har jag fått in flytet. Jag
tragglar till sidan 10 och allt känns oöverkomligt, visst förstår jag... men läsa är att dansa. Det måste finnas en rytm. Här haltar det betänkligt.
Men jag läser vidare, sidan 25 och än känns allt
tradigt även om historien börjar fånga mig...plötsligt, utan att jag märkt det, är jag på sidan 47 och det flyter! Rytmen finns där och boken "Sista resan" av
Carsten Jensen har mig fast.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar