Lina och Efrikskylten

Efter att en blådåre körde ned våra postlådor har vi nu en ny ställning. Lina har lovat att måla så att vi får något vackert att titta på när vi hämtar posten. Stig har sågat ut "Stora Efrikgården" i träbokstäver...

                                          ...djup koncentration...

...av någon outgrundlig anledning vänder sig bilden fel trots att jag sparat den på rätt köl...Lakritz blir förevigad, det känns bra.

Nya postlådor

I går arbetade Göran, Magnus, Stefan och Stig i sitt anletes svett. De satte upp de nya postlådorna.

                                          Lakritz inspekterar underlaget. Lina har lovat att måla något ovanför lådorna.

                                                   Det blev så snyggt att det är möjligt att fler vill flytta till Stora Efrikgården...men nu är det fullt!

                                          Kaffekalas i det skira, gröna försommarvädret.

Ann-Marie inspekterar mitt äppelträd som stått och tjurat i sex år utan ett enda äppelblom. Jo, ropade Ann-Marie, här blir det en blomma. Jag hoppas hon har rätt.

Stoppa pressarna! Senaste nytt!

Vi håller på att få nya grannar i Stora Efrikgården...ser så ut i alla fall...

Vägen breddas och de lägger ner kabel...och en tomt bearbetas.

 

Något vackert mitt i eländet...

Att allt kan vara så vackert och stilla...

 

 

Kylan anländer

I går smög sig vintern på. Is i viken.

Stora Efrikgården är till salu! En gård med anor från 1400-talet. Här bodde en domare för cirka 500 år sedan som hette Efrik Efriksson. Köp, köp,köp, säger jag till Emma. Hon vill gärna ha en egen gård med plats för djuren. Men gården är ouppnåelig, den kostar 22 miljoner. Det är mycket mark och skog som hör till.

Björns bänkar

 Jag klarade det! I morse bestämde jag att gå ner till "Björns bänkar". De står nere vid Rogsån. Jag har inte orkat gå dit sedan början av juli...

 Gräset är helt täckt av diamanter.

Jag hade ingen aning om att  det finns ett slags mossa som blommar i oktober. Mossan växer på slaggstenar och är cirka 7-9 mm hög.

Många hälsningar

Grannar hälsar och ringer, arbetskamrater skickar några rader, vänner och teaterkompisar hör av sig, tavlor och böcker kommer med posten. Ungarna dyker upp lite nu och då. Det känns fantastiskt att så många skickar varma, tröstande rader.
STORT TACK!

En vanlig tråkig söndag

Regnet öste ner men så spricker det upp och vi törs oss ut. Det doftar härligt och fåglarna piper på allt de orkar.

Rogsån forsar fram...

En sten som delat sig i två. Faschinerande att ytorna kan bli så släta.

Slagg och prästkragar. Kontraster som passar tillsammans.

Midsommardagen

Midsommardagen...en lite däven dag. Vi tar kaffe och bullar med  oss och går på utflykt. Vi stannar på ett ställe som Stig bestämt, en krok av vägen...stenigt, fult och massor av myror. När vi packar upp fikat så ligger bullarna kvar i micron! En helt vanlig, misslyckad utflykt, helt i familjen Johansson anda.

Men en vacker gammal bil såg vi som kom åkande genom Stora Efrikgården.

Mörka små gölar som himlen speglar sig i ...

...och rosorna blommar.

Kvällspromenaden

Älggräset blommar...

...och Lakritz tar sig vatten över huvudet. Hur gärna han än vill bära med sig "pinnen" han hittat så får han den inte med sig...och husse hjälper inte till...

Torrläggning

 För att göra en ny dammlucka har vattnet sänkts i Rogsån...

 ...och fram steg "Ayers rock"!

Det syns på de gamla, murkna bräderna att det var välbehövligt med nytt.

Breaking news

...i naturen just nu!

Oväntat besök

Plötsligt skymtar något stort och brunt utanför toalettfönstret. Jag springer och hämtar kameran. Borta!

 Men så får jag se dem där de går och mumsar. Björns hästar. Vi ringer för att berätta var de är men då kommer...

...Kerstin, hon har med två grimmor. De lät sig villigt fångas men blev rädda för den vita tråden.
För en tid sedan tittade jag in till Björn för att berätta att häststängslet låg nere. Då sa Björn "Ingen fara, kommer de ut så går de bara hem till stallet". Den här gången gick de inte hem till stallet. De tog chansen att få äta späda, gröna strån och se lite mer av Stora Efrikgården.

Skogsskövling

 Senaste veckan har jag läst flera artiklar om storbolagens skövling av skogar. Skogen ses inte längre som en skog utan som en virkesyta. Allt tas ner och kvar är grova spår av skogsmaskiner och enstaka pinnar som stretar ensamt mot himlen. Bolagen säger sig ha etiska regler som vägleder hur de ska spara ytor som betyder mycket för artrikedomen. Och även spara gammelskog. Men det är tydligen en sak vad man säger till medierna och en sak i verkligheten. Men runt vårt hus finns vacker skog där grannarna tar det de behöver och med omtanke om skogen.

Rogsån över sina bräddar

 Kylan fortsätter och därmed isbildningen vid ån. Isen börjar klättra upp mot Björns bänkar. Förra året syntes de inte alls.

Ån tar sig nya vägar in över närliggande ängsmarker.

Midsommartid framför Björns bänkar.

...inte sedan Laisvall...

Det är vingligt och svajigt och jag tror att jag ska trilla och bryta benet. Men efter tio minuter så går det bättre. Men herregud vad smala skidor är nu för tiden. Emma har fått en ny fin utrustning av Patrik på 40-årsdagen och jag fick hennes gamla.

Att först spåra och sedan hasa runt en halvtimme var bra motion. Jag har inte åkt skidor sedan vi bodde i Laisvall. Under åren i Idre var det bara utför som gällde.

Grådag

Inga färger denna dag. Allt går i svartvitt:

Varje promenad är lika intressant. Vad har hänt sedan sist med Rogsån? Naturens egen virnisage.