lördag 25 februari 2012

"Tillbaka i fattigdom och elände"

I min barndom talade ofta de äldre med ordstäv och gåtor. Många har jag glömt men en del har bitit sig fast. Till exempel: "Tillbaka i fattigdom och elände".
Ett annat var att "hur mörkt det än är så finns det alltid en ljusglimt". Det stämmer kanske inte alltid men när jag efter semestern sprang och frös mellan toaletten och sängen så var jag himla glad för en sak. Jag hann hem!
Magsjuka på ett fullsatt plan!!!
Jag läste någonstans "det är människan förbaskade skyldighet att känna förundran". Jag håller med. Att efter några timmars flygfärd komma ner till värme och sommar gör en förundrad. Framme vid vårt hotell såg jag en knopp. Stor som mina två knytnävar. Den ska jag ta bilder på, tänkte jag. När vi åker hem har den nog slagit ut.
 Första dagen.
När jag andra dagen kom ut hade knoppen slagit ut. Jag skrek till Stig "kom får du se". Städerskan blev så rädd så hon hoppade högt.
Tredje dagen! Jag har aldrig förr sagt om en blomma att den är grotesk. Men den här var det. Stor, flikig och som knådad ur en rågummibit.
Städerskan som hoppade högt.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar