Avdelning "Skryt och Beröm"

 Rasmus kom i dag med en urna till oss. Han har gjort den själv. Tung som bara den och med ett vackert mönster.

Linas lovtävlings-skylt som hon gjorde när hon" praoade" på sportlovet. 

Praon

 Lina kontrollerar att kartan stämmer med terrängen dvs att listorna stämmer med utlånade böcker. Hela korridoren gick åt.

 Vartefter hon strukturerade och letade titlar så gick det snabbare och snabbare.

Klart!

Vid fågelbordet

 Sparvarna är ovanligt feta i år!

Mogan

 Mogan är ett litet fiskesamhälle som byggts om. Nu är det en konstgjord men mycket vacker turistby. Alla hus byggda i samma stil med vita hus och detaljer i klara färger. Längst ut på piren har en del av det gamla dröjt sig var. Första gången vi var här satt gamla gubbar runt stora mjärdar. De lagade med ståltråd, skrattade och pratade. Nu ligger mjärdarna i ett hörn och skräpar. Gubbarna är borta. Men vår favoritrestaurang finns kvar. Då var det ett kyffe  för fiskarna att dricka öl och äta fisksoppa. En gång satt ett gäng gubbar och sorlade vid ett bord. De drack öl och hade en jättesnäcka som de fiskade upp nägot ur. Jag gick fram och frågade vad de hade (tänk vad kroppspråket är internationellt). De plockade fram en gaffel till mig och så fick jag smaka. Nu är stället ombyggt i flera omgångar. Några få fiskare sitter ute och dricker öl. Inne är dukat med vita dukar för turisterna. Deras urgoda mogansoppa är mer ordinär och de fantastiska såserna är nu köpesåser. Så går det när vi turister blir för många.

Den övergivna hatten.

Posten lever!

När jag fick se de här två gula, härliga mopederna så blev jag tårögd. På Kanarieöarna lever postväsendet... med ett postkontor som man kan gå in och skicka brev ifrån! Men de har väl bara inte hunnit med i rationaliseringskarusellen. Det är väl en tidsfråga...

Estelle...

Ovant...Estelle...lite som en vacker utländsk blomma direkt på en trädstam. Själv hade jag gissat: Louise, Desiré, Alice, Lillian. Tji fick jag och Herman Lindqvist. Fast jag blev inte lika upprörd som Herman. Han sitter där nere i Frankrike och fnyser upprört över att flickan inte fick ett svenskt namn. Det är väl som det brukar vara. Utlandssvenskar vill alltid att Sverige ska vara som Sverige alltid har varit. Det vill säga som när de själva flyttade ut.
Vi vänjer oss säkert! Herman och jag.

"Tillbaka i fattigdom och elände"

I min barndom talade ofta de äldre med ordstäv och gåtor. Många har jag glömt men en del har bitit sig fast. Till exempel: "Tillbaka i fattigdom och elände".
Ett annat var att "hur mörkt det än är så finns det alltid en ljusglimt". Det stämmer kanske inte alltid men när jag efter semestern sprang och frös mellan toaletten och sängen så var jag himla glad för en sak. Jag hann hem!
Magsjuka på ett fullsatt plan!!!
Jag läste någonstans "det är människan förbaskade skyldighet att känna förundran". Jag håller med. Att efter några timmars flygfärd komma ner till värme och sommar gör en förundrad. Framme vid vårt hotell såg jag en knopp. Stor som mina två knytnävar. Den ska jag ta bilder på, tänkte jag. När vi åker hem har den nog slagit ut.

 Första dagen.

När jag andra dagen kom ut hade knoppen slagit ut. Jag skrek till Stig "kom får du se". Städerskan blev så rädd så hon hoppade högt.

Tredje dagen! Jag har aldrig förr sagt om en blomma att den är grotesk. Men den här var det. Stor, flikig och som knådad ur en rågummibit.

Städerskan som hoppade högt.

Sova med valar

Finns det något skönare än att krypa ner i sängen när man lagt i krispiga, nytvättade lakan! Det är samma känsla som när man sticker näsan i en nyöppnad kaffeförpackning...

...det är bara det att tre valar hunnit före. Lakritz leksaksval, Lakritz själv och Stig
(Lakritz har exakt samma uttryck i ögonen som valen) 

Dalarna mot rasism

Stora Torget klockan 13.50. Två ensamma poliser. Kommer det folk till manifestationen "Dalarna mot rasism"?

Jodå, när klockan slår två i Kopparbergs kyrka fylls torget av människor.

Daniel Riazat berättar om sin och familjen första tid i Sverige. Han är verkligen en ung man som tar ställning. Endast 21 år gammal är han skolnämndens ordförande! När han var och talade i Ludvika fick han en flaska i huvudet. Flickorna bakom är elever från estetlinjen på Haraldsbo.

Fingal var dagens "komframochsägare". Här fixar han micken åt Jonathan Möller. En mycket duktig talare från Expo
.http://svtplay.se/v/2706974/jonathan_moller_tidningen_expo

Några kända ansikten...

Peter Hultkvist var den riksdagsman som talade för alla som sitter i "dalabänken", Riksdagen.

Jag tycker det ser ut som Engelbrekt gör sig beredd att agera han med.

Avskedspresenten

I går blev Stig avtackad från Falu Rödfärg. De lagade mat tillsammans vid Storas huvudkontor (Stora Torget). Så fick han ett dass! Jag hade tipsat att Stig tyckte om dasset som står vid Rödfärgen . Nu fick han ett. Det kommer i delar så det blir lite IKEA-stuk över det hela. Snart kommer vi att ha en fungerande "tjotta" även om strömmen går. 

Fullmåne

Fullmånen lyser som var den av glas...klockan är 6.30. Jag har sovit som en gris under natten. Underligt, är det inte fullmånen som gör att man sover dåligt. Eller är det bara när man vet att månen är full.
Veckans idioti: jobba tills du blir 75! Om man har ett tungt arbete så kanske man måste byta mitt i livet, enligt en viss politiker. Jag utbildade mig som ung till ett yrke. Så arbetade jag många år. Bytte jobb lite då och då. Bestämde mig för att läsa när jag var lite över 40 år. Kom tillbaka i arbetslivet i nytt yrke men inte sjutton vill jag jobba till jag blir 75 i alla fall. Livet är väl mer än att lönearbeta. Jag ser fram emot att spela mer teater.
Anders Borg skäller på obstinata banker. Det är bra. Men vem sjutton ska klämma åt bankerna för att de ska sänka bolånen? Om inte finansminister Borg. Är det inte han som sitter på makten?
För övrigt känner jag mig däven och oengagerad...men bättre tider kommer förhoppningsvis.

samernas nationaldag

I dag är det samernas nationaldag. På stadsbibliotekets barnavdelning hade vi en samisk sagostund.
Det var Madeleine Renhuvud som var hos oss, hon läste ur sin barnbok om en orädd renkalven.Madeleine är född in i en renägande samefamilj. Nu är hon lärare och bor i Falun.

Rogsån över sina bräddar

 Kylan fortsätter och därmed isbildningen vid ån. Isen börjar klättra upp mot Björns bänkar. Förra året syntes de inte alls.

Ån tar sig nya vägar in över närliggande ängsmarker.

Midsommartid framför Björns bänkar.

Hela tjocka släkten

 Figurerna som vi gjorde på Emmas 40-årskalas är färdiga. Till och med hundarna Åsa och Nelly är med!

 Cykelbudet och fågelskådaren.

Amalias självporträtt har hörlurar och Linas har vingar. Linas figur har armarna ett varv runt kroppen men räcker ändå fram till magen. Ibland skulle man behöva den räckvidden.

Ru

Kim Thúy
Ru














Den här boken köpte jag som julklapp till Emma. Några andra bibliotekarier hade pratat gott om den. För någon vecka sedan kom Emma med boken och sa "läs den". "Vad tyckte du?" undrade jag. "Läs den först". Nu har jag läst den och boken är annorlunda. Det tar en tredjedel in i boken innan jag är med i författarens rytm. Boken är skriven i korta kapitel. Högst några sidor långa. Ibland så korta att de känns som ett slags dikter. Det Kim berättar är fragment ur sitt liv. Ibland är hon i Vietnam som barn. Ibland är hon i Kanada som vuxen. Trots att texten är mycket uppsplittrad så tycker jag hon lyckas skriva en helgjuten bok om sin barndom och sitt vuxna liv. Det tycker tydligen många andra också för hon har fått två fina litteraturpriser. I Kanada fick hon det främsta priset, Governor General´s Award och Frankrikes Grand Prix RTL-LIRE.
Hon föddes i en välbärgad familj. Kriget slog sönder deras tillvaro. De lyckades fly bland många andra tusen båtflyktingar. I det nya landet blev tillvaron mycket annorlunda. Berättelsen börjar när Kim är 10 år och slutar när hon är nästan 40.

Hjärtat

En dag får jag se ett hjärta stå i rumsfönstret. Det ser ut att vara ett snabbskissat hjärta, utskuret i trä och målat med Falu rödfärg. Å va romantiskt, tänker jag. Stig har gjort ett hjärta till mig och tänker att jag får upptäcka det själv!

Riktigt så var det inte, visade det sig. Stig hade haft hjärtat på jobbet och när han gick i pension tog han hem det. 
Bobben kom med det någon gång i början av 2000-talet och sa: "Det här hjärtat ska inte ha något hål, det bara blev ett...men så hörde jag om din hjärtinfarkt och tänkte att du kanske ska ha det!

Dagens Nyheter och Dala-Demokraten

Dala-Demokraten är vardagstidningen som följt mig genom åren. Ett måste till frukosten..Sedan har vi helgtidning, fredag, lördag och söndag kommer Dagens Nyheter. Där finns en fristående kolumnist som heter Lena Andersson som är en fröjd att läsa:
 http://www.dn.se/ledare/kolumner/gemenskapen-och-oberoendet
För övrigt finns långa reportage och många författarporträtt, bra! Men så kommer det mode-artiklar där man kan läsa "...den är såååå hösten 2011". Kläder inhandlade för några månader sedan kan man inte ha på sig!? Sedan följer bilder på måsten till våren.
Vad sägs om en solskärm i läder för 1700:-

"And now something complete different"

Tidig tisdagmorgon, den 31 januari. Himlen över brandstationen är mörkt mjölkig. Den här bilden har något hotfullt över sig.