Skratt och gråt

Nu är "porten" omgjord. Jag ligger nere på Kirurgavdelningen och fryser. Tack och lov för de dubbla varma täcken. Jag undrar hur de värmer täcken, finns det täckmicron tro?

Te och smörgåsklämma...gud va gott. Får man bara svälta ett tag så smakar allt gudomligt.

Doktorn på Onkologen heter Ullenhag. Vi googlar på namnet och det var som jag trodde, det finns en minister som heter Ullenhag. Det var bro´r hans!

Doktorns besked var det som jag redan tänkt ut själv men det är hårt att höra det. Jag ska få en behandling med Cisplatin/Gemcitabin. Det här gör mig inte frisk men jag kan finnas till några månader längre. När jag undrar hur länge man kan leva med min cancer får jag till svar;  Du är svårt sjuk så finns det saker du vill göra så gör det nu!

På kvällen gick vi och såg Ronny Eriksson. Han är en gudabenåd berättare...vad skönt att få skratta.

Nu får det bli mindre gnäll och gnöl och mer glädje!

Födelsedagsbarnen

Emma och Patrik lagar mat. Emellan rätterna hinner Emma slappa. Vi firar att Stig fyller 63 år och att han för 18 år sedan fick ett barnbarn i födelsedagspresent, Rasmus.

Rasmus fick porslin av Einar och Anna. Pengar till körkort av gammelmormor. Kläder från päronen och löfte om full tank från mormor och morfar. När Rasmus klarat körkortet i november får han låna min bil. Jag har ingen större nytta av den just nu. I morgon ska jag in till kirurgen och operera om den insatta "porten" och på tisdag blir det första besöket på onkologen...men då skjutsar Stig mig. Jag har inte kört sedan början av juli så Rasmus får se till att bilen inte slaggar igen.

Kylan anländer

I går smög sig vintern på. Is i viken.

Stora Efrikgården är till salu! En gård med anor från 1400-talet. Här bodde en domare för cirka 500 år sedan som hette Efrik Efriksson. Köp, köp,köp, säger jag till Emma. Hon vill gärna ha en egen gård med plats för djuren. Men gården är ouppnåelig, den kostar 22 miljoner. Det är mycket mark och skog som hör till.

Fladder

Kläderna sitter och fladdrar på kroppen. Jag behöver fler underbyxor och vi åker in till sta´n. Överallt sitter skyltar "sale"...det är mellansale! Vart tog ordet REA vägen?

Nu i höst ska det tydligen vara stickat och fuskpäls. Men nu var det inte det jag ska ha...jag ska hålla mig till

underbrallorna...

 Hösten håller Falun i ett fast grepp, lika fast som jag greppar min påse med 6 nya underbyxor.

Björns bänkar

 Jag klarade det! I morse bestämde jag att gå ner till "Björns bänkar". De står nere vid Rogsån. Jag har inte orkat gå dit sedan början av juli...

 Gräset är helt täckt av diamanter.

Jag hade ingen aning om att  det finns ett slags mossa som blommar i oktober. Mossan växer på slaggstenar och är cirka 7-9 mm hög.

Jubilar

Mamma fyller 87 år. Emma och jag bestämmer att vi ska handla kläder åt henne. Det blir en kavaj/kofta som hon kan ha när hon festar om med boulegänget. Schalen som skulle bli pricken över i var alldeles för stor. Den for opp över öronen och hela människan försvann. Men den passar perfekt till mig...

En riktig "Susanne Brögger-schal".

I ett limbo

Tillbaka till avd 14. Den lille danska, envisa doktor Ib försöker få fram vad det är jag har (för att onkologerna ska få ett underlag att bygga upp en behandling på). Han lyckas. Glad som en lärka berättar han att hans nya verktyg, tänger från Tyskland, hjälpt honom att få tag på bra prover ut levern. Det är en aggressiv cancer men som inte växt till något sedan sommaren. Jag får hänga upp mitt hopp till detta...att det inte blivit mer.

På väg till operationsalen. Ingenstans går man utan systrarna svischar iväg med en i sängen.

Opertionssalen känns som en grotta, mörk och sval. Människor vimlar runt en men alla verkar veta vad de ska göra.

När jag fick en "Port" insatt (en liten dosa som sätts under huden) så fick jag en underlig avslappningsbrygd. Det kändes som jag var med i en Nycirkusföreställning.

Solen tittar in och genast lättar stämningen. Efter en röntgen (som visar om "porten" sitter rätt)  ska jag få åka hem igen.

När jag skriver detta är det lördag och systern från Pall-gänget har varit här. Hon förvarnade om att på måndag ringer en läkare...ett rör från "porten" sitter tydligen för nära hjärtat och måste justeras. Fan också! Nu när svullnaden släppt något... men vänta och se har blivit min lott...och inget kan jag göra själv utan jag är helt utlämnad till mina medmänniskor.  

Linas tavlor

När Lina kom i lördags hade hon gjort en tavla till mig. Jag tyckte mycket om den. De olika färgskikten och att hästen fick se så där lagom "ofärdig" ut.

Eftersom det inte var någon bra dag låg jag mest i sängen när de andra byggde på härbret. Lina gjorde mig sällskap ibland. Jag förhörde henne på de olika revolutionerna, den franska, amerikanska och så den indistruella revolutionen. Det var nyttigt! Det visade sig att jag blandat ihop ett och annat. Så blev Linas sugen på att måla och jag sa "Kan du inte måla min skyddsängel"?

Här kommer min skyddsängel gående på regnbågen.

Lina Spåls, 2012

Taket

Nu är det full rulle! Bröderna Hans och Lars har kommit farande från Blötberget. Även Borlängeborna är här. I dag ska taket på innan snön kommer.

Trots att Emma är höjdrädd så är hon uppe på taket och spikar.

Rasmus sågar takbräder. Han får ligga i för att hinna få fram plankorna som de andra behöver.

"Suck... jag har sagt åt husse att jag kan bära de där vita platta pinnarna eller hålla ställningarna men han bara skriker att jag ska akta mig...när de andra gubbarna inte är här då duger jag minsann...så satte han fast mig...ska komma ihåg det"

Hålla ställningarna

Einar är här och hjälper Stig. I dag ska ställningarna opp så allt är klart när Stigs bröder kommer.

"Husse, ska jag också ta en så´n där stång...som Einar har?"

Emma "Flåbusen" Spåls

Som om det inte vore nog med heltid, stor familj, två hundar och två hästar...

...så tar Emma sig tid att komma till oss. Hon tittar till mig och hjälper Stig att timra. Häromdagen när hon kom så sa hennes sjätte sinne att hon skulle sopa bort löven som blåst in i timmehusets (inget tak lagt än). Hon sopa i sitt anletes svett men det hade varit kallt under natten och löven satt fast. Efter några timmar kliver Stig upp på stegen, som börjar glida på de nu uppvärmda löven, och faller rakt ner. Tur i oturen var att Stig dagen före spikat fast några bräder över en golvöppning annars hade han trillat ner en våning till. Så det är inte så dumt att lyssna på sin intuition! Stig fick ont i ryggen men klarade sig för övrigt.

En gång om dagen

Det här är Agneta. Hon är den som varit flest gånger till Efrikgården. Hela pallitativa gänget är cirka 25 stycken och jag har träffat de flesta. Det är en lyx att de kommer hem till mig så jag slipper fara fram och tillbaka till lasarettet. Det finns många som reagerar på namnet, pallitativa gruppen, vård i livets slutskede...så ser inte jag på det. Finns det en grupp som kan ge en vård, omtanke och som kan lyssna på en när man behöver klaga, så ska man tacka ja till det. Vi har kommit överens att de ringer när de är på väg så vi hinner ut med Lakritz i bilen. Han har svårt att lära känna alla och känner sig mest trygg i bilen.
Agneta tycker, som många andra, att hon inte blir bra på bild. Jag tycker hon är riktigt snygg på kortet.

En ettrig dansk

I veckan ringde Ib Rasmussen. Han är läkare på Falu lasarett. Nu var han ursinnig och skällde på sina kolleger som han ansåg ge upp utan att försöka finna nya vägar. Nu hade han fixat tid för inläggning på avd 14 den 16 oktober. Han hade också sett till att jag fått tid till röntgen och så ska han prova ett nytt sätt att försöka lista ut vilken slags cancer jag har.
Tack och lov att det finns läkare med energi och "jävlaranamma".

Shoppinglördag

Jag ringer och hör med Anne-Li om vi ska ta en shoppinglördag. Hon vill gärna med.
Det är en underbar höstdag och jag mår bra.

Vi handlar smink, underkläder och jag hittar en klänning. Designad av en spansk firma kallad Lavand:

http://lavand.es/Galleries/campaign/

Många hälsningar

Grannar hälsar och ringer, arbetskamrater skickar några rader, vänner och teaterkompisar hör av sig, tavlor och böcker kommer med posten. Ungarna dyker upp lite nu och då. Det känns fantastiskt att så många skickar varma, tröstande rader.
STORT TACK!

Ingen bra söndag

Du har tur, säger sjuksystrarna som besöker mig varje dag, den läkaren är den skickligaste i Uppsala.
Nu har beskedet kommit...inte ens denna läkare kan säga vilken slags cancer jag har...och om inte kirurgerna kan lista ut vad det är så kan inte onkologerna lägga upp en behandling. Så efter all denna tid så är jag tillbaka till ruta ett...

Lina håller mig sällskap i sängen.

...och plötsligt hade tre månader försvunnit...

...tre månader med provtagningar och otaliga undersökningar. Blodförgiftningar och pencillinkurer... och kilona rasar. Inga kläder som passar längre. Emma erbjuder sig att handla men då skrattar jag och Lina glatt. Är det något Emma inte är bra på så är det shopping men Lina erbjuder sig att försöka hitta en klänning. Dagen efter kom Lina med klänningen den var fin men inget för mig... men där hade jag fel. När jag provade så passade den perfekt!