Giuseppe Verdi

Lisbeth kom farande från Vansbro och Berit från Sunnansjö. Vi skulle lyssna på Verdis Reqviem i Kopparbergs kyrka.

Spelade gjorde Dalasimfoniettan, Västerås simfonietta, fyra körer och med fyra stycken duktiga sångare. Emma Vetter, sopran, Anna Larsson, alt, Tomas Lind, tenor och Petri Lindroos, bas. Dirigent Tobias Ringborg

Vi hade stora förhoppningar om att det skulle bli pampig och mycket vacker musik.

Nog blev musiken pampig! Herre Gud, jag hade önskat att vi satt i Storkyrkan i Stockholm. Stora Kopparbergs kyrka blev för liten för alla dessa toner. I början var musiken så stark att vi höll för öronen men eftersom vande vi oss. När vi kom till slutet så kände jag igen stycket som spelades och innanför pannloben såg jag Hasse Alfredssons hämndängel komma gående med draget svärd och stora steg (Den enfaldige mördaren). 

Tack

Tovning

Jag glömde att fota Ingrid när hon var här och lärde Berit och mig att tova. Men på bilden ovan ser ni Ingrid i vänstra hörnet. Hon är urduktig i alla slags hantverk och specialist på tovning. Jag ville tova glass som jag kan ha i utställningslådorna.

Det här ska föreställa glasskulor med smultron!

Lördag i Blötberget

"Vi kommer på lördag, tänk ut vad du vill ha hjälp med" sa jag till mamma. När vi kom dit så säger hon "Inte ska ni göra nå´t, sätt er och prata lite". Vi slängde ut stormattan men för övrigt "höll vi låda för hela slanten".

I veckan

Det känns som om sjukdomen kommit in i en ny fas. Jag känner en öm svullnad, under revbenen, som jag inte känt förut.

Den här veckan var det Lissis tur att komma. Hon höjer inte ett ögonbryn fast det är rörigt värre i hela huset. Jag flyttar runt tavlor. Nu när jag har en ny "Svante Rydberg" så vill jag att den ska synas...så andra åker till mer undanskymda ställen.

Anna och Eira kommer. Anna har gjort ett nytt mediyogapass åt mig. Ett pass som är mer krävande.

 När stadsbiblioteket hade planeringsmöte var en punkt på dagordningen visioner. En vision var att få biblioteket lockande och att låntagarna kan hitta sån´t som de inte visste att de ville ha...eller helt enkelt få bra tips på böcker. När jag arbetade hittade jag hur mycket bra böcker som helst, nu som vanlig låntagare tycker jag inte att jag hittar någonting. Jag vill ha mer tips. Fler framsidor som står vända så att jag kan se dem. Fler utställningar som lockar till läsning...

...därför har jag börjat göra små utställningslådor. Delar av personalen har fantasi och gör gärna utställningar själva, andra vill gärna ha hjälp. Det är där jag tänker att mina lådor ska kunna komma till hjälp. De ska fånga blicken och väcka nyfikenhet...

Den här lådan heter Glassiga rätter.

 

Takklättrare

Rasmus är här igen och idag kom även Einar och Anna.

Det gäller att få på teglet innan snön kommer. Men efter ett tag ger Emma och Einar upp. Stig har köpt tegel från olika håll, billigt och bra?! Nu visar det sig att det är svårt att lägga, det blir snett och vint...snålheten bedrar visheten.

Skördedags, mina vackra blomsterbönor. Fast jag håller emot så kommer tankarna...kommer jag att sätta dem...är jag med nästa vår?

 

Oj, oj oj...

Just nu när jag öppnade bloggen fick jag en smärre chock. Ni som besöker min blogg brukar vara mellan 120 och 175 stycken. Riktigt många tycker jag, för att vara en enkel bilderblogg. I går var det 275 läsare. Herre min je, jag visste inte att ämnesordet "Lars Norén" var så hett.
I dag har Rasmus varit här och hjälpt Stig att rigga upp en tegellyft. Den var helvetiskt tung "Men , sa Stig, med hjälp av mina ingeniörserfarenhet fixade vi det bra".

 

 

Mitt sällskap under 10 dagar

I över en vecka har jag gått i Noréns fotspår.

När jag köpte boken låg den som en dyster, inplastad tegelsten, ingen jäkel skulle kunna stå och bläddra lättsinnigt i den, inte!

Det är skönt att ha någon att bli förbannad på. För det blir jag. Men så ibland bär han sig så barnsligt åt att jag får fnissa åt honom. Andra gånger spyr han galla över kända  namn och jag skäms å hans vägnar. Norén håller Heidegger hårt i handen för att få insikt i det djupaste djupa (den moderna människan har lämnat Varat, anser Heidegger). En sak som jag har svårt med är hans rotande i döden. Hans egen död, som han är övertygad står i farstun och bara väntar att få hugga tag i honom, hans mors död, alla bekantas död. Han har ingen diagnos men är övertygad att han när som helst kommer att dö. Allt vill han skala av så att bara tystnad och enkelheten finns kvar, han till och med skriver en pjäs utan ord! 

Jag är så tvärt om som det går... vill ha liv. Glada möten, teater som livar upp, vackra kläder, sköna stunder, fin musik, bara njuta av anblicken av barnbarn och barn. osv...inte kasta bort en enda minut. Men Lars Norén har väl sin fulla rätt förstås. När det gäller boken så är stunderna med barnet Shasa det jag helst läser. Här kommer värmen och kärleken in, för övrigt verkar hans liv fyllt med uppskjutna möten. Jag vet inte hur många gånger han skriver "måste skjuta upp". I förra boken bar han runt plantor i sin trädgård, grävde upp dem och bytte plats. I den här boken skjuter han upp! Jag måste medge att jag saknar honom.

Höstbilder

Häromdagen såg jag hösten...

Annes födelsedag fortsättning...

Staffan håller tal till Anne. Han associerade till Barken och höll en barkbit i handen...

...kollar närmare på barkbiten kanske?

Ivan tog kort på mig och bakom sitter Annacari och funderar på vad Staffan och hon ska sjunga till Annes ära. Förutom alla presenter så fick hon personliga tal, en "Seppänenvalsi" komponerad till henne, ett litet sångprogram av Stefan och Annacari ock en "Edward de Vere-berättelse" från mig.

 

El grande festivitas

Anne fyller 50 år och vi blir bjudna till Gladtjärn, Barkens konferens. Ett vackert ställe mitt i skogen en liten bit från Torrbo (Werner Aspenström). Eftersom festen började redan klockan 3 så valde vi att ligga kvar. Skönt att ha ett rum utifall jag behövde lägga mig en stund.

Anne tar emot sina gäster i foajen. Här är Kirsten, Ivans fru.

Många skålar, hurranden och "ja må hon leva" blev det.

Ingrid, Staffan och ...jag kommer på det snart...ett namn som hör till fornnordiskan...

Arbetskamrat från muséet. Barnen har ritat presenter till Anne. Bland annat en sabeltandad tiger eller var det lejon?

Men, sa Anne, jag hade ju sagt att bästa presenten var att mina vänner skulle komma...och så kommer ni med en massa presenter. Ett långt bord...

Just nu krånglar överföringen av bilder så fortsättning följer...

 

Uttryck

I förra veckan ringde Bi. Vill du komma med på höstens planeringsdag? Det ville jag.
På morgonen sa jag till Stig, kom och hämta mig klockan 12.00 det räcker säkert. Men jag hade det så bra och mådde utmärkt så jag var kvar till 15.30. En rolig dag!

"Så här stor har jag tänkt mig att visionen ska va´"
Karin öppnade dagen med en vision. Hur biblioteket ser ut om några år. Hon fick en spontan applåd.

Det är roligt att se alla olika uttryck...

Anneli funderar...

Veronica njuter! Hon tycker inte om att bli fotad men jag kan inte låta bli att ta med den här. Länsbiblioteket bestämde att vi skulle sitta i två ringar. De som satt i inre ringen var fiskar och de i yttre ringen var fiskskötare. Fiskarna fick prata och fiskskötarna lyssna och komma med feedback. Det var helt klart svårast att sitta bak och hålla tyst. Men innan vi kom igång så passade några på att massera stumma axlar.

 

 

 Några porträtt...

 

...en mycket trevlig dag som slutade med att vi alla skrev brev till oss själva. Vi skulle formulera ett första steg som ska tas för att stadsbiblioteket ska kunna nå fram till ett mer användarvänligt bibliotek. Inför nästa möte i oktober kommer länet att skicka breven hem till oss. Då blir det räfs och rättarting, har vi gjort det vi sagt att vi ska göra...