Dala-floda

När katten visade baken gjorde Lina detsamma!

Inte särkilt långt behöver man fara för att uppleva vackra platser. Berit undrade om vi inte skulle fara till Dala-Floda för att lyssna till ett bra irländskt band. Sagt och gjort, vi beställde rum och for iväg. Dala-Floda värdshus var ett ställe med många vackra småprång. Sittplatser i olika hörn av trädgården. Ägarna var måna om oss som gäster och rummen var små men mysiga. Menyn ändrades flera gånger från det att vi bokade tills det att vi kom men det var inget som störde oss. Maten var god och vi fick utan prut in mer potatis och sky när vi bad om det. Vinet höll inte den kvalitet som priset indikerade och det var inte tempererat. Men i stort trivdes vi på stället och dagen efter åkte vi runt och "upptäckte" Dala-Floda.

Jiiippiii! Den lilla människan kommer

 Nu är hon här igen...

Vad gör hon nu?

....dammsuger båten?

Så ligger hon på tvären i hängmattan! Och håller fast mig med benen. Är det inte det jag säger, den här lilla människan har många fler roliga idéer än de där större.

Radio, TV och Thunströms

Radion rapporterar, Tv:n fyller rummet med allt fasansfullt som hänt i Norge. Hur kan en ensam människa mörda så många medmänniskor? På ett ställe läser jag att han planerat att ta en blandning av anabola steorider tillsammans med någon mer medicin för att bli en krigsmaskin! Hur uppstår sådana förvridna tankar?

Jag slänger en blick i almanackan och ser att ett gäng bekanta ska spela sin sista föreställning. Emma och jag far in till Thunströms köpmansgård. Även där kommer kommentarer runt morden. Ingen lämnas oberörd.

De spelar Kejsarens nya kläder:

Inte bara begravningar

Gun, Stigs storasyster bestämde att vi ska ses en gång om året. Inte enbart när någon begravs. Ett bra initiativ, tycker jag. Alla drog sitt strå till stacken i matväg och så sågs vi i svärmors gamla hus som lillebror Lars nu bor i. Nästa år blir det Filipstad.

 Vilken lycka! Jag har "sparat mig" så jag kan ta en jättebit av Guns goda Pinoccio-tårta.

 Här sitter alla på rad. Helt slut efter all god mat.

Stig och Hans

Gun och Lakritz

Äntligen hemma.

Gnäll på bockar

Det finns folk som tar sig tid. De skriver insändare och ondgör sig på bockarna som är utplacerade i sta´n.

Jag tycker om dem. Det är något nytt i stadsbilden. När jag gick till Thunströms häromdagen hittade jag den här:

Konstnären heter Brita Holvid Fastlund

Badbabe

 Stig som badboy. Lågvatten i ån gjorde att strömmarna gick på fel sida av stenarna. Det kändes ovant men nu börjar vattnet fyllas på igen. Nästa bad blir nog allt som vanligt...

Det var tur att vi tittade på termometern efter badet! Bara 19 grader...

Grått, halvgrått och helgrått

Skönt, det regnar. Inga måsten och jag kan skriva. En teaterbekant läste mitt manus som jag skrivit på sedan förra sommaren och som jag tröttnat på. Han ställde en rad frågor som gjorde att jag har tänkt om på vissa ställen och nu är det roligt att skriva igen.

Rogsån sjunker! Tydligen är det reperationer i kraftverket på gång. Linus skymtar genom lövverket nere vid badet...men något bad blir det nog inte...det är för ruggigt väder.

Gösta Berlings saga

När vi kom möttes vi av vackra damer, jag förstod inte att det var skådespelarna. Jag trodde de var "publikhjälpare". Detta är Anna, som hade en viktig roll i spelet. Åh, så vackra kläder!

Det var förbjudet att ta bilder under förestälningen, mycket förståeligt...men vi fick ta i publiktacket. Här nedan Gösta Berling.

Många duktiga unga skådespelare!

Kavaljererna, en hade sådan häftig frisyr att jag måste få med honom på bild. Ser ni rockabillyn?

En helt underbar föreställning. Rytm, saga, berättarglädje...föreställningen har allt. Om jag fick bestämma så skulle föreställningen vara lite kortare. 2 gånger 1,5 timme med en timmes paus...men nu bestämmer inte jag...

Lars Lerin

 Vi far vidare från det trevliga caféet och kommer till Munkfors. Där finns en stor byggnad fylld av Lars Lerins akvareller. Vilken lycka! Jag har en handfull favoritmålare och Lars Lerin är en av de främste.

 Skatorna är titeln på bilden.

 På många av de senare tavlorna finns alltid en flygande farkost av något slag. Har Lars Lerin upplevt detsamma som Stig och jag?

Min absoluta favoritbild. Vill ha!!! Det är en triptyk av en gammal bokhylla. Tänk att få en bild av en favoritmålaren av sitt yrkes vackraste bild. En rolig detalj...det är inte många titlar eller författarnamn som syns men där finns Torgny Lindgren...en till favorit men bland svenska författare...

Västanå teater i Sunne

 Ppå väg till Sunne hittar vi ett fanstastiskt bageri och café. Innehavaren är en ung man som har den unika förmågan att se sina medmänniskor och att ge bra service! Trevligt folk vid bordet intill berättar att de varje år cyklar till dett fik och mumsar stenugnsbakat bröd, de tar kort på oss och vi på dem.

På väg mot berättarladan. Vi hittar till slut, det var dåligt skyltat...

Lisbeth i Vansbro

 Lisbeth i Vansbro: Vi åker ut till Bysjön där är det Beatch party! Sagt och gjort!

 Vilket underbart ställe. Breda sandstränder och skogen runt om. Solen gick ner...

På scenen fanns Lisbeths kompis Mats med flera. Döm om min förvåning när någon säger: Maj! Det är grannar från Österå. Anne Fahlvik på Hedens gård.

När solen går ner går fullmånen upp. Det är länge sedan som jag såg naturen så mäktig.

Storstädning och bad

Vi är hemma hos mor och storstädar. Jag är så fokuserad så jag glömmer att fota...men när vi kommer hem...

Vi behöver bara säga bad så springer Lakritz före















...stort magplask...

...jag har den....

Helt slut...