Adventstider

 Tillbaka på avd 14 igen. Jag ska byta stentar, de gamla läcker och måste läggas om varje dag. På operationsbordet säger en av läkarna att de bestämt att sätta in en annan storts stent. De nya vidgar sig efter hand (för att släppa igenom galla och andra slaggprodukter) jag tycker det låter bra för då slipper jag ha plaströr utstickandes ur magen. Men huva vad ont jag har haft efteråt. Istället för att ligga kvar en natt så blev det fem.
På lasarettet är det verkligen "hallabalou". Ständiga överbeläggningar. I salen där jag hamnar ska fyra ligga men där är ständigt 5 eller 6 sängar. En trevlig men senil dam ligger på rummet. Hon pratar ständigt. En natt så ropar hon rakt ut i mörkret "Hallå, hallå, jag hör att ni finns där. Kom hit". Vi andra blundar och önskar oss desperat lugn och ro. När damen inte får någon reaktion så kvider hon "Mitt hjärta, jag har så ont i hjärtat". Jag går till henne och säger "Du måste vara lite tyst, vi ligger och sover. Om du har ont ska du ringa här så kommer systrarna". "Gå bort" säger hon. "Inte du. Gå bort!". Det går några minuter så börjar hon skaka sängens grind så det dånar i rummet. Jag ringer på systrarna. När de kommer säger de "Men herregud, vad har du gjort?". Det var blod överallt. Hon hade dragit ur dropp och annat. Efter storrengöring fick hon komma ut i korridoren och vi fick lite ro...så mycket ro det kan bli med flera nyopererade som kräver tillsyn.
Min sjukdom förändrar perspektiv..små saker betyder helt plötslig så mycket...att komma hem till exempel var helt ljuvligt...att vara smärtfri gör mig lycklig...