Ensamhället

En morgon på biblioteket hittade jag en lapp där det stod: ensamhället. Det verkade vara ett äldre barn som skrivit ordet och lagt det på ett ställe där barn kan skriva sina egna boktips. Ensamhället, ett fascinerande ord. Dagen därpå gick jag till Nisserska teatern och såg Bar. I pausen satt jag mig med min pizzabit vid ett tomt bord eftersom jag kom först. Alltid kommer någon som jag känner tänkte jag. Folk strömmade in och bordet till höger om mig fylldes av glada, pratsamma människor. Så kom en av "högerfolket" fram och undrade om han kunde ta en stol. Javisst, det gick väl bra eftersom det bara var jag vid mitt bord, än så länge. Så fylldes bordet till vänster om mig med folk. När stolarna vid det bordet tog slut kom ""vänstermänniskorna" och frågade om det var okey att de tog några stolar. Till slut satt jag helt ensam vid ett bord utan stolar. Så övergiven har jag sällan känt mig. När jag berättade det här för en kollega så sa hon "det där är typiskt oss svenskar, det skulle aldrig hända i Senegal". En tillfällighet? Att jag ena dagen hittade ordet och nästa dag fick känna på det?