Tillbaka till fattigdom och elände...

...den frasen hörde jag ofta som barn. Så kände jag när jag kom hem från Berättarfestivalen i Ljungby.

Den här fantastiska berättaren var värd hela resan ner till Ljungby. Hon heter Kate Corkery och kommer från Irland. Hennes program heter "Folk and fairy stories from Ireland". Hon har Irlands hela sagortradition i ryggraden och berättar med inlevelse och humor. När hon började berätta satt jag och gapade som en liten unge. Vilken berättare! Förutom sin humor så använde hon sig av ett tydligt kroppspråk.

På invigningsdagen undrade hon "vill ni att jag berättar på irländska eller engelska?".

Mannen här heter Thomas Andersson. Han, och hans berättelser, kommer från västerbotten. Han är en gudabenådad spelman men också mycket duktig berättare. Han berättade om vittror, änglasång och brännvinsfärder. Historierna härstammar från 1700- 1800 tal och in på 1900-talet. Han började med att berätta "tänk vad en tanke kan göra...det behöver inte vare en stor tanke. Det kan vara bara en liten som när jag tänkte "tänk om jag skull häls på..." och så kommer en fantastisk berättelse hur han går in till en enstöring och får höra en historia och fiolspel och upptäcker sitt kulturarv..."men så skull ja fäl allri tänkt då borti tia...kulturarve..."

Micke Öberg hörde jag för 4-5 år sedan. Då berättade han en saga om en mästertjuv. Jag minns att han var en mycket duktig berättare. Den här gången berättar han "Visdomsbuken". Äventyr ur Kalevala. Han berättar så intensivt att man nästan tappade andan...några lugnare partier kanske skulle ha behövts. Men att han är en mycket duktig berättare det är ett som är säkert.

När man är på en festival är det mycket man vill höra och se men som inte går att pressa in t ex så skulle jag velat höra mer av Marianne Folkesdotter. Hon berättade en nutida skröna på berättarfestivalen invigning. Mycket bra berättare. Henne ska jag hålla ögonen på i framtiden.

Själv fick jag möjlighet att berätta på ett berättarcafé. Jag berättade "Min bror Benny". Jag har svårt att säga hur det gick (man är så inne i själva berättandet så det är svårt att ta in publikens reaktioner) men Annacari, som var med, sa att det gick bra och att jag fick mest applåder.

Annacari och jag bodde fint i ett hus med tre rum och kök på Bolmstad säteri. Runt omkring gick kor och sjön låg vackert alldeles nära. Vi betalade 250 kronor per bädd och natt! Det regnade hela tiden och först när vi städade för att fara hem kom solen fram. Det här stället bor jag gärna på igen.