Lerin eller...

Med nyinköpta vinterkängor promenerade jag och Lakritz runt favoritrundan (han fick gå i sina gamla). Kängorna var varma och sköna. Varför köpte jag inte så´na här förra vintern? Men bättre sent än...
Bilden ovan skulle kunna vara ett motiv av Lars Lerin. Gamla uthus kan vara så vackra.

Missförståndet?!

Häromdagen gjorde sig en manlig arbetskamrat sig rolig på min bekostnad. När jag dagen efter konfronterade honom så fick jag höra att jag hade fattat allt fel.
Naturligtvis! Hur kunde jag ha glömma... äldre män kan med kraft av sitt ämbete och sin erfarenhet uttala sig i alla möjliga frågor...gamla kärringar däremot borde ha vett att hålla igen sin glappande käft oavsett lång yrkeserfarenhet!

Vårnytt

Jag vandrar runt i affärerna i Kupolen. Där finns så mycket fint. Ljusa fina filtar och vårdukar. Nu ska de röda, mörka filterna ut. Träsoffans mörkbruna filt ska förpassas till uthuset. Nu ska våren in! Men jag glömmer att...

... hunden är svart!

Och att gubben kommer svettig, direkt från snickarboa, och lägger sig i soffan för att läsa tidningen. Kuddarna ser lite chockade ut efter den behandlingen!

Men vår ska det bli och roligt är det att plocka fram de gamla broderade örngotten. Som någon gammal "förmoder" broderat.

Man tager vad man haver

Anna och Einar renoverar. Sakta men säkert började tvättstället luta. Einar rusar iväg för att hitta något att stötta med. Det blev julgransfoten. Man kan nästa höra hur "foten" undrar "Är det jul igen? Ja ja, ju äldre man blir des´to fortare går tiden!".

Operation Klia

Om jag bara sítter så här, lugnt och stilla så kommer matte och kliar mig. Jag har tränat henne på det!

Vad var det jag sa! Mmmmm lite mer till höger, under örat..

Tack matte. Nu känner jag mig avslappad. Jag giver dig min tass...som tecken på min uppskattning.

Balladen om döden

Ibland kommer det bilderböcker för barn som är som kloka, gamla gummor. Man läser, myser och tar till sig.
Text: Koos Meinduetts och Hariie Jekkers
Illustrarioner: Piet Grobler
Översättning: Maria Andersson

Den mäktige kungen oroar sig för bara en enda sak. Varför måste döden finnas? Han kallar på landets allra mest lärde. De vet hur tung öknens sand är! De vet hur många stjärnor som himlavalvet rymmer! Men när kungen undrar över döden så kan de inte svara. Till slut kommer kungen själv på en lösning. Han känner en gammal man som snart ska dö. Om de står beredda med en stor glaskupol, när döden kommer, då kan de kanske stänga döden inne. Sagt och gjort, snart är döden infångad. Alla jublar och festar.
Åren går, livet börjar bli tråkigt. Bara för skojs skull börjar några kriga. Andra dricker förgiftat vin man kan i alla fall inte dö. Åren går och det föds nya individer. Det börjar bli trångt på jorden. Efter 300 år börjar kungen bli trött på livet. Han är less. Kungen drar bort glaskupolen och blir den förste att dö.... och så levde de lyckliga tills livet tog slut.

Morfars tröja

För många år sedan stickade mormor en riktig yllekofta till morfar. Nu är det Einars tur att ärva den. Mönstret kanske inte är riktigt det som är mode just nu...men vänta bara, om 15-20 år är den hett vintage igen.

Den gröna gubben

Häromdagen kom Bi fnissande in på mitt arbetsrum. Hon hade just haft en 6-årsvisning. Barnen får ett lånekort och en visning av biblioteket när de fyller 6 år. Som avslutning berättar vi sagor och visar vår vackra triptyk av Norelius.

Bi visade den gröna näcken som sitter i ån och spelar fiol. "Vad tror ni det här är för figur" undrar Bi. Barnen tänker efter länge och väl och så säger en flicka lite tvekande "Kan det vara jesus som har målat sig grön!". "Njaaää" säger Bi och försöker hålla styr på skrattmusklerna. Då säger en pojke fnysande " Hä...jesus spelar väl inte fiol!"

Vad livet vore tråkigt utan ungar.

Skitigt i gemensamma lokaler

Sverige måste ha blivit ett verkligt fattigt land. Vi har inte råd att hålla rent i lokaler som vi nyttjar gemensamt. Ta till exempel toaletter. Förr kunde man vara säker på att dessa var rena. Men nu! Hållplatser, bibliotek, skolor till och med sjukhus. Nu för tiden städar en städare efter hur städavtalet ser ut! Inte efter vad som behöver göras rent. Torrmoppning anses räcka i utrymmen där många människor vistas. Huva, svärmor skulle rotera i sin grav om hon såg hur hennes yrke förvanskats.
Efter ombyggnad, för några år sedan, hamnade Falu biblioteks barnavdelning innanför Waynes fönsterrutor. Vår utsikt byggdes bort därför att kommersiella krafter krävde densamma. Fönstren blir ständigt kladdiga av barnahänder. Jag putsar fönstren på vår sida och går ibland in och putsade på Waynes sida...en dag sa jag åt personalen att de fick putsa på sin sida. Då fick jag till svar att deras fönster putsas, efter avtal, en gång i månaden! Hur många ungar som än varit där och kladdat. Bibliotekets egna stora fönster, som är våra skyltfönster mot allmänheten, har varit skitiga flera somrar. Men sommaren 2010 blev de faktiskt rengjorda! Kors i taket.
Var det sparraseriet i början på 1990-talet som startade nedmonteringen av städningen måntro? Allt fler företag och kommuner tog bort städaren som en självklar medlem av personalen och började köpa in städning...och med det kom allt snålare och snålare avtal.

I väntan på fotograf

Sarah är in till Karin för att bestämma tid för fotografering. Det ska bli bilder för hemsidan och de pratar om vikten av bra ljus.
Här ovan ser man ett typiskt blindskott när det gäller skärpa i bilden. Faluvyn utanför fönstret är perfekt men huvudpersonerna står i mörker.

Kraschad kamera

Hemma efter en mycket avkopplande och rolig semester i Puerto Rico, Gran Canaria. Eftersom kameran slutade fungera, bara för att det kom lite sand i den, så blir det bara det här fotot. Vi hade turen att hamna på ett trevligt hotell där vi fick en lägenhet med en enorm balkong.

Att byta snö mot sol...

...det skiljer bara några bokstäver...

...och lika skönt som det är att resa bort är att komma hem! Men just nu längtar jag efter värmen.
Det blir en mor/dotter-semester.

"Äntä könstut"

Timmerstockar med årsringar har jag sett många gånger...men aldrig en stock som har ett tassavtryck.

Könstut!

En gång hörde jag Peter Karlsson berätta om en stockholmare som kom fram till honom och sa: "Du, det här ordet som står på din skiva... köns-tut, vad betyder det?!

Rapsbaggarna

Karin Brunk Holmqvist, Rapsbaggarna
Inläst av Stefan Sauk

Henning och Albert Andersson lever i en gammal stuga på Östelen, Onslunda. De har pension och lever lugnt. Det enda som ibland sker är att godsherren Olof vill ha hjälp i sin trädgård. Stolt hjälper de till. Far och mor har också gjort dagsverken på herrgården. Mors tankar och sätt att vara hålls högt av Henning och Albert. De säger ofta "det här skulle mor ha tyckt om".
En dag får bröderna höra att ett deras gamla hem, ett stenkast från huset, ska byggas om till ett behandlingshem för kvinnliga alkoholister. De är mycket nyfikna och går sina vändor ute på ett rapsfält för att kika ner på bygget. En dag far en polishelikopter över rapsfältet och får se den ring som bröderna orsakat av sitt spankulerande. Nu tar det hus i helsike. Folk tror att det har landat ett flygande tefat.
Den här historien är mycket rolig och tonen i berättandet är varm. Stefan Sauk läser bröderna repliker på ett sätt att man ser bröderna framför sig. Jag kommer på mig själv att sakna gubbarna i boken när jag läst ut den.

Att prata förbi varandra

Nyheterna på TV visade moskebygget i Göteborg. En ingenjör står och berättar om "sitt" bygge:
"Vi har en stor ring gjuten i botten och en ring här vid taket. Där har vi fäst limträbalkar. Den är byggd i trä hela den runda kupol...
Den ettriga journalisten avbryter ivrigt: "Vad säger du om att Saudi-Arabien finansierar hela bygget?"
"...den är väl lika rund för det"
Mosken står snart färdig i humorns Mecka!

Kaos

Mitt arbetsrum räcker gott. Trots att det inte är större än en skolåda. Men just nu är det kaos.
"Språkpiller-böcker" från ett just påbörjat samarbete med logopeder. Gallrade böcker som ska gås igenom och säljas. Påsar med små speldatorer som köpts in med hjälp av pengar från Ljungbergsfonden. Men det ordnar sig! Ibland behövs det kaos för att man efter en röjning ska kunna njuta av ordningen.