Text: Koos Meinduetts och Hariie Jekkers
Illustrarioner: Piet Grobler
Översättning: Maria Andersson
Den mäktige kungen oroar sig för bara en enda sak. Varför måste döden finnas? Han kallar på landets allra mest lärde. De vet hur tung öknens sand är! De vet hur många stjärnor som himlavalvet rymmer! Men när kungen undrar över döden så kan de inte svara. Till slut kommer kungen själv på en lösning. Han känner en gammal man som snart ska dö. Om de står beredda med en stor glaskupol, när döden kommer, då kan de kanske stänga döden inne. Sagt och gjort, snart är döden infångad. Alla jublar och festar.
Åren går, livet börjar bli tråkigt. Bara för skojs skull börjar några kriga. Andra dricker förgiftat vin man kan i alla fall inte dö. Åren går och det föds nya individer. Det börjar bli trångt på jorden. Efter 300 år börjar kungen bli trött på livet. Han är less. Kungen drar bort glaskupolen och blir den förste att dö.... och så levde de lyckliga tills livet tog slut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar