Peter Carlsson och Blå grodorna

Han är hemma! Spelar föreställning efter föreställning för fulla hus. För cirka 20 år sedan  sa en kultursekreterare till mig när jag berättade om honom "Han är så provinsiell, hans humor kommer aldrig att slå ute i landet". Ha! säger jag. Pilutta dig! Där fick du, han gör stor succé över hela landet.
För några år sedan kom han för att se vår föreställning "Thunströms köpmangård". Fingal och han är gamla kompisar. Han satt rakt framför scenen. Jag såg att han satt och tittade i golvet hela tiden för att ibland titta upp lite snett på oss. "Helvete", tänkte jag. "Han tycker det här är pinsamt". Men det gjorde han inte. Efteråt kom han och snackade med oss i Thunströms kök. Han var i sitt esse och berättade bland annat historier om Sill-Sune.
Kvällens föreställning är fantastiskt stark. Peter berättar historier på ett mycket avspänt sätt. Han sjunger gudomligt och Blå grodorna är mycket skickliga musiker. Men det allra bästa är när han citerar Strindberg.
När Peter var 12 år fick en lärare honom att läsa Strindberg. Han läste Hemsöborna i en äldre upplaga med lite ålderdomlig svenska och älskade det. Han berättade att han gick till biblioteket och lånade boken gång på gång och nu kan han boken nästan utantill. Han berättar delen där Karlsson och Norman försöker att imponera på samma piga. Här kan man snacka om läsfrämjande arbete! Vilken fröjd för ett bibliotekariehjärta att få vara med om att en fylld teater lyssnar andäktigt när Peter berättar en bit ur en Strindbergsbok.