I ett limbo

Tillbaka till avd 14. Den lille danska, envisa doktor Ib försöker få fram vad det är jag har (för att onkologerna ska få ett underlag att bygga upp en behandling på). Han lyckas. Glad som en lärka berättar han att hans nya verktyg, tänger från Tyskland, hjälpt honom att få tag på bra prover ut levern. Det är en aggressiv cancer men som inte växt till något sedan sommaren. Jag får hänga upp mitt hopp till detta...att det inte blivit mer.

På väg till operationsalen. Ingenstans går man utan systrarna svischar iväg med en i sängen.

Opertionssalen känns som en grotta, mörk och sval. Människor vimlar runt en men alla verkar veta vad de ska göra.

När jag fick en "Port" insatt (en liten dosa som sätts under huden) så fick jag en underlig avslappningsbrygd. Det kändes som jag var med i en Nycirkusföreställning.

Solen tittar in och genast lättar stämningen. Efter en röntgen (som visar om "porten" sitter rätt)  ska jag få åka hem igen.

När jag skriver detta är det lördag och systern från Pall-gänget har varit här. Hon förvarnade om att på måndag ringer en läkare...ett rör från "porten" sitter tydligen för nära hjärtat och måste justeras. Fan också! Nu när svullnaden släppt något... men vänta och se har blivit min lott...och inget kan jag göra själv utan jag är helt utlämnad till mina medmänniskor.