Bakslaget

Plötsligt kommer frossan. Kroppen skakar i sängen. Jag hör det ringer och Stig svarar. Konstigt nog är det pall-gänget som ringer. Stig berättar vad som sker och efter bara någon halvtimme är Anna här. Jag tror det är Anna. Själv är jag helt borta och märker knappt vad som händer. På kvällen när jag stiger upp ur sängen så upptäcker jag att det sitter en "boll" i port-a-carten. Jag får tänka efter ordentligt för att minnas att Anna varit här. Febern steg till 39,7 och jag får nu antibiotika.
I dag kom Jan och sjuksköterske-eleven Camilla.

Mycke attiraljer är det...när Camilla skulle öppna en ampull så skar hon sig rejält. 

Nu kommer jag att få besök i fem dagar till för att få sprutor. Onkologen ringde och ställde in fredagens behandling, de ville inte riskera att jag blir sämre.  Just nu känner jag mig bättre men är trött.