Gift och motgift

Dagen började med en tur till Onkologen. En behandling tar cirka en och en halv timme. Innan jag går hemifrån pressar jag en hel del frukt. Det blir mitt motelixir.
Sedan en tur till stadsbiblioteket.

 Mina arbetskamrater, som jag längtar så efter. Bi busar och lyfter på Karins jumper. Ser ni
Påskägget? Karin har en fin liten mage och Hen kommer att födas om ungefär 4 veckor.

För länge sedan pläderade jag för att låntagarna skulle kunna använda personnumret när de lånade. Nu går det men eftersom jag inte lagt in några kontrollsiffror så får jag be Elisabeth om hjälp.

 

Seeeegt

Nej, det blev ingen Västanå teater i söndags. Einar, Anna, Emma och Patrik gick i stället. De var helt lyriska när de berättade om föreställningen. Jag fick ta ut glädjen genom dem. Annars är allt som seg sirap. Kroppen orkeslös. Jag fryser och svettas om vartannat. Jag har i alla fall lagt in sill och bakat en påsktårta.
I morgon har jag en behandling på Onkologen om inte värdena är helt i botten.

Jag tycker om våra helger. Att torka rent och få sätta fram pynt. Tuppen, på bilden ovan, har jag fått i år av våra äldsta vänner: Lilly och Lasse, Ann-Louise och Bill, Håkan och Solvig.

Tidig morgon

I morse... ett helt nytt fönster...leder till vad...? 

Tröstbulle

Trots att jag äter penicillin så slog det till i halsen. Jag hade ont i en vecka. Så i måndags började feberracet igen och var snabbt över 40 grader. Massor av prover togs (som jag inte fått svar på  än).
Samtidigt som febern rusar så börjar jag kräkas. Det är tur att jag har Stig, han får ta hand om än det ena än det andra...i nöd och lust...
När systrarna tar hand om mig så hör jag dom som långt borta men orkar inte svara. Nu fick jag en ny sorts intravenöst penicillin, som jag ska få tre gånger per dag.

 Focussemla är en bra tröst. Jag måste få njuta och samtidigt samla krafter. I går fick jag se att Västanå teater kommer och spelar på Dalarnas museum. Emma, Rasmus, Lina och jag ska gå. Det är skönt att se fram emot något. Torsdag i dag...då borde jag ha fått krafter till söndag.

När Lina kommer till oss så tar hon ibland fram målarfärger och målar. Sist visste hon inte riktigt vad det skulle bli...måla en brunn, sa jag. Jag tycker det blev en fantastisk brunn...

Mina änglar, nu kommer de tre gånger om dagen igen...

 

Hela sängen stormar

 Lakritz: "Är ni med allesammans, nuuuuu kör vi!"

 

En vanlig vecka

Det känns som att det vackra vädret är till en tröst. Dag efter dag med klar himmel och en kall sol....och så i onsdags kom den här buketten.

Det är mina arbetskamrater på Länsbibliotek Dalarna som skickat en hälsning. Så krispig och fräsch.

Maja - en medmänniska

När jag går mot lasarettets ingång slänger jag en blick upp mot avd 14. En tanke kommer farande "är Maja där uppe"?. Så kliver jag in på Onkologen och in på det rum jag alltid väljer och där ligger hon! Vilken tillfällighet. Jag lärde känna Maja förra året när jag än en gång blev tvungen att lägga in mig på avdelning 14. Jag kände hopplösheten riva i mig och snyftade till. Då hör jag en röst "Men vad är det, kom hit få höra, berätta vad som är eländigt"...och jag satt mig på hennes sängkant och öste ur mig.
Vi ringer till varandra ibland och hör hur det går. Nu ligger hon här för att påbörja en ny behandling under veckan. Hon har fått tumörer på nya ställen och levern är stenhård. "Känn", säger hon...och jag känner...

På väg hem springer jag in på min arbetsplats, Stadsbiblioteket. Jag hämtar material som jag ska jobba med inför Läsfrestivalen. När jag ska lämna igen mina böcker så ser jag att det är nya maskiner.De två som står i nedre disken känner jag med ytligt... jag känner mig utanför...det är inte min arbetsplats längre och när jag sätter mig i bilen faller tårarna. Jävla sjukdom!

Loka, allra sist...

 Anne-Lis rum.

Skönt att mina vänner hittade varandra.

Här skulle jag ha badat bastu först...men å andra sidan är jag alldeles för rädd för kyla.

Loka - andra dagen

 Annacari har inte sovit särskilt mycket men är glad ändå.

Överallt på Loka finns små presenter att köpa med sig hem. Här goda tesorter.

Loka kväll

Klockan 22.00 var det sängdags för mig men många andra orkar lite till...

Loka Brunn - middag

God mat. Huvudrätt var torskrygg, låter inte så romantiskt kanske men var mycket gott.

 Vinpaket eller ölpaket, det är frågan.

Lina experimenterar med kameran.

Loka Brunn

 Avslappning!

Alla är nöjda och färdigbadade. Vi träffas senare en timme före middagen på Lisbeths och mitt rum...för att sippa "Gula Änkan". Då får jag chansen att berätta för alla när och hur jag mötte alla första gången...eftersom de är vänner från olika tidsepoker och samhällen så känner alla inte varandra.

 

Mera Loka

Det livgivande vattnet finns i ett annorlunda rum uppbyggt bredvid kyrkan. När man kommer in så är rummet byggt med flera spegelväggar som gör att dörren svävar fritt. Fåglar sjunger och det ekar och kluckar nere från brunnen.

Kyrkan, med enkla träbänkar och renhudar. Med ett ljus som rinnande silver.

Fortsättning Loka Brunn

Ann-Louise som veckans badbabe!

Det absolut bästa med Loka är den nybyggda Badsalongen. Den är byggd i flera stora sektioner med många bassänger och små bastuar (en bastu flera bastuar??). Lina trivs som fisken...

Några törs sig ut i kylan. Det är så kallt i luften att drinken kyler sig själv.

Vad är rikedom?

På tidningssidorna kan man läsa om börsens utveckling, hur man ska intressera sig för fonder, hur alla hela tiden ska berika sig själv...

...de har fel! Det här är bilden av den största förmögenheten. Det är mina närmaste vänner som följt med mig till Loka Brunn. Under olika tider i livet har jag träffat människor som jag fastnat för på olika sätt. För ett antal veckor sedan skickade jag ut ett brev och undrade om de hade möjlighet att följa med till Loka. Av 15 inbjudna tackade 11 ja. Helt fantastiskt. Eftersom jag inte har någon som kan tala om hur länge jag kommer att må bra så måste jag hela tiden försöka göra det jag gärna vill. Det går inte att lägga sig apatisk och vänta...den tiden kanske kommer men inte än.

 Lina, Emma och Lisbeth

 Berith, Solvig, Ann-Louise och Anne-Li.

När vi bokat in så är det dags för mumsigt fika i vackra rum. Lyx och ljus får själen att jubla.

Tacksamhet

 Det är helt fantastiskt att jag bara kan ligga hemma och vänta. Så kommer någon från Pall-gänget. I dag är det Lena och hon kommer med blod. Jag ska få bli bloddopad, två påsar. Samma dag som jag får blod så åker Emma och ger blod, i Borlänge. Hon skulle kunna ligga i sängen bredvid och pumpa över. Vi har samma blodgrupp.

Nu kommer jag att bli piggare.  Om jag så också stoppar i mig lite extra Betapred så kommer jag att sväva. Det kan behövas eftersom tjejgänget och jag far till Loka brunn på fredag.

"Vad tog du vägen, Matte. Skulle inte vi kasta pinne"?

Bakslag igen

På fredagen slog infektionen till igen, trots antibiotika per piller. Pall-gänget kom och jag fick antibiotika intravenöst. Efter någon timma gick febern ner och jag kände mig bättre.
I går var jag på behandling och det konstaterades att blodvärdet gått ner igen. Eftersom jag ska till Loka brunn på fredag så tyckte Pall-doktorn Per-Åke att jag kunde få lite blod så att det kan få bli "rajtantantan" då. I morgon kommer de med blodet. En sådan fantastisk service och vård jag får och det kostar inget!
Äntligen kom ekorren tillbaka, jag har saknat hen.