Höstförderedelser

 Långt där bortom rönnen skymtas Stig och Sven...

Jag plockar bort de små blommorna, Stig får ta de större. I dag har jag också lagt på granriset och Stig har satt upp mat till fåglarna, nu kan vintern komma...

Jag har alltid sett hösten som vemodets tid. Än mer i år... eftersom min cancer inte går att bota så kommer obönhörligt tankarna... de tankar som undrar "är jag med när bryggan ska i vattnet igen"
"vem kommer att sätta frön och blommor i vår". Många frågor surrar men inga svar...det går inte ens
att googla på det!

Sötnosarnas sötnos

På Einars facebook var den här bilden på Elsa utlagd. Visst är hon fin? Det är inte nog att hon kan se rakt in i själen på en...hon kan hålla upp huvudet också.

Den effektiva kvinnan

Den senaste tiden har jag köpt biljetter som jag sedan inte kunnat utnyttja för att jag blivit dålig.
Men nu kom jag iväg! På lunchteater, med Lisbeth och Bosse från Vansbro. Lisbeth åker till Falu lasarett för att serva sina hörapparater och då försöker vi slå två flugor i en smäll. Både lassa och teater.

 Lotta Östlin Stenshäll har skrivit och regisserat. Mikaela Hagelberg spelade...en intensiv timme där publiken får följa en kvinna från vaggan till "den stora frigörelsen". Den effektiva kvinnan börjar sin bana redan i vaggan där hon låg och vinkade lite till mamma, inte skulle hon ställa till det, skrika och ta plats, nej hon visste tidigt hur hon skulle göra sig användbar för omvärlden. Det är en allvarlig pjäs med humor i botten. En kvinna, som satt vid samma bord, skrattade konstant. Att hon inte satte skrattet i halsen var ett under.

Lisbeth och Bosse hade tagit semester så vi kunde ses.

Med efter teatern tog krafterna slut. Vi var bjudna till grannarna på surströmmingsskiva men jag orkade inte gå och vad händer? Sven kräks i två timmar och när det var slut så började han läcka ur andra ändan...gång på gång. När klockan är lite över 24.00 ringer jag till Stig. Jag orkade helt enkelt inte mer.

Stig kommer hem, slår huvudet i kudden och sover som en gris, som tur är så gör Sven det också. Det

blev bara en olycka till på golvet under natten.

Världens vackraste barnbarn

När vi kom hem från bryggflytten så var Anna och Einar hemma. Anna satt i höstsolen och ammade Elsa...

 hon börjar bli stor nu, blicken fokuserar och spanar runt om sig. Hon tar in världen med sinnet vidöppet.

Höstgöra

 

 En vacker höstdag gick Stig iväg för att dra upp vår stora, fina brygga. Sven tyckte

 inte om att husse gick utan honom. Han stod på trappan och grinade. Efter ett tag gick vi ner för

se hur det gick. Nu har Sven blivit så stor så när han blir ivrig så har jag svårt att hålla honom.

Morrötter

 

Skörden!

Nu är det dags att lägga sig. I går låg Sven där nere på golvet och kräktes och "gluckade" mellan klockan 23.00 och 3.00. Jag hoppas verkligen att han får sova i natt så att även jag får koppla av.

Jag känner mig glad för det verkar som att krafter håller på att återvända...att de snäva ramarna blir lite luftigare och lättare.

Sven

 Sven växer så det knakar...och han blir mer och mer lik Lakritz...

...tänk, det är bara någon månad sedan när det såg ut så här...husse har en korg med sig utifall Sven behövde bäras. Nu går det inte att bära honom, han väger 12,5 kg.

Viktigt

Under månaden som gått har det hänt mycket.  Det största var naturligtvis valet...jag sätter på mig en fin klänning dagen till ära.

...men det är konstigt, när kroppen inte fungerar som den ska förändras allt. Jag försöker hänga med ibland (som valet) men världen förändras och livet blir snävare och snävare. Jag fasar inför tanken att bli fast i sängen.

Jag ska kämpa för att få tillbaka mina krafter igen. I dag ska jag ta mig ut och gå även om det inte blir så långt. Kroppen behöver röra sig.

Nelly och Svens catfight

Vackra blommor - varma tankar

I torsdags kom en bil farande från sta´n...med en stor vacker blombukett. Det var hälsningar från mina arbetskamrater. Stort tack! Det värmer mitt hjärta och jag ska försöka skriva lite oftare i bloggen nu när jag fått extra krafter från er...och att ni saknar mina rader.

Sven Lakritz JR ligger skönt...med huvudet rakt bakåt.

Elsa

Einar ringer och säger att de är i sta´n, vi kommer om en timme. Det är roligt när de kommer för Elsa växer så det knakar. Det där lilla knyttet har nu blivit rund om kinderna och hon pratar. Hon ser en djupt i ögonen och formar omsorgsfullt munnen och låter. Men oj oj oj vad hon kan lukta illa. Först var hon lite gnällig, så tog hon i och det började braka där bak, efter det spred sig ett nöjt leende. Hon luktade som ett medelstort reningsverk. Huva huva

Lördagsvädret går inte att klaga på...och i morgon ska vi rösta, hur trött jag  än är.

Borlänge

Vi packar i vinterdäcken till min bil i Stigs bil. Emma och Patrik ska ta med dem upp till Luleå. Rasmus hittat har hittat en lägenhet i Boden för i Luleå är det helt omöjligt men alla får busskort och så har han min bil så det ordnar sig.

När Sven träffar Lina blir han så glad att han klurar ihop sig till en krok och smågnäller glatt.

Stig har kokat kalops och vi äter med Emma och Lina. Så far vi till stallet så Sven får träffa resten av familjen, Skjåni och Dröjmer, två islänningar. Det går bra, han är lite försiktig men nyfiken.

Själv sover jag mycket. Lägger mig vid nio-tiden, vaknar ofta under natten men sover ungefär tolv timmar. Jag går upp och duschar men redan då är jag trött och sover några timmar till. Jag är inte något speciellt trevligt sällskap men är glad när jag orkar åka och hälsa på barnen.

Fel av mig...

...ni är många som hört av er på olika sätt och undrat om vi döpt om hunden men det är bara jag som är seg i kolan. Svärmor brukar ropa på Stig, Lars, Hans när hon ville ha tag i en och det har jag tydligen tagit efter.

 Du kan inte ta bollen...

 Kan jag väl...

 Men först passar jag på att lukta lita...

 Vad gör du din plutt...

 Inget särskilt...

 Ah vad sjutton, jag sätter mig på henne...

 

 
Hon får väl ha bollen då...jag tar den när hon far hem. Tänker Sven Lakritz JR

Sven älskar när huset är fullt av folk!

Lina och Hans Lakritz JR

Inte särskilt många knop...

...men jag var i alla fall iväg till Bondens Marknad. Bästa köpet var äkta kalvdans!

Anne-Li fortsatte sedan ut på sta´n men vi for hem. Krafterna räcker inte till så mycket.
I dag är det den 4 sept och jag känner att sakta, sakta kommer krafterna tillbaka