Höstlov

Vilken tur att Lina har höstlov. Hon tog hand om Sven. Det gick så bra att han ville vara kvar när Stig skulle hämta hem honom. Stig fick tag i en kiropraktor och förhoppningsvis blir han bättre och bättre.

Sven blev så lycklig över att få ett märgben så han vet inte till sig. När han var valp kvar i sin kull hade de ett mycket avtuggat märgben som valparna slogs om...och här fick han ett helt själv...lurt!

I dag kom ett förstärkt Pall-gäng. Per-Åke, läkaren var med.Jag berättade om de senaste veckornas bedrövlighet med mer värk och allmän ledsamhet. Per-Åke tror det samma som jag att nu är brunnen slut och jag behöver hjälp av tabletter för att komma tillbaka. Jag har levt med den här stressen att ha obotlig cancer i över två år och tar gärna emot hjälp där det finnes.

För cirka en månad sedan...

...frågade Lisbeth om vi inte kunde komma till Vansbro och gå på en konsert som Bosse skulle vara med i. Dagen närmade sig och jag kände att det går inte, jag kommer inte att orka. Jag ringde till Lisbeth som tyckte det var synd men vi fick ses en annan gång. Då sätter Stig "ner foten" och säger att nu åker v!. Du kan sova hela vägen, så umgås vi med vänner några timmar. Det händer aldrig att Stig propsar på att göra något, hälsa på någon eller tar initiativ till något. Om han nu vill åka så får jag skärpa mig. Jag förstår att det inte är särskilt roligt med någon i huset som sover med är två tredjedelar av dygnet.
Jag bäddar bak i bilen och vi åker till Borlänge för Lina ska ta hand om Sven.
Det var mysigt att träffa Lisbeth och Bosse. Stig fick en privatvisning av det nya räddningscentret där Bosse chefar.
Vi gick husesyn i källaren (och jag har glömt kameran hemma). Det har blivit så ljust och fint. Det kommer att bli en ren fröjd att tvätta.
Jag sov skönt även hem där vi hämtade Sven i Borlänge (han var mycket trött efter att ha busat med Åsa och Nelly).

Så vaknar vi söndag morgon och Stig är helt utslagen. Han kommer inte ur sängen så ont har han i rygg och ben. Jag får sköta allt så gott jag kan men jag märker väl att jag inte har kraft över till en valp. Som tur är så kom Emma och Lina hit. Lina tog hand om Sven och Emma lagade mat. Nu har Sven fått följa med till Borlänge igen. Jag håller tummarna att han kan sova och inte gnäller efter oss.
Han får bra träning genom att vara hos "kusinerna" och Lina har ledigt från skolan. En sådan tur!

Vitaminpiller

Dag efter dag, vecka efter vecka försvinner i ett sömnigt töcken. I morse dök det upp en man med dessa vitaminpiller:

Helt underbara, krispiga rosor som doftar himmelskt. Det var uppmuntransblommor från Lisbeth och Bosse i Vansbro. Jag blev mycket glad och orkade faktiskt sitta uppe och titta på riksdagen och finansministern Magdalena Andersson. Hennes promenad med "Nådiga Luntan" blev kaotisk, tack vare journalisterna. De trampade ner varandra för att vara den som kunde skrika en fråga till finansministern.

Jag har gått och grunnat på en sak. Tänk om det inte är cancern som snabbt accelererar, tänk om det är så att jag drabbats av depression. Jag har hört andra berätta att man då faller ner i en mörk grop,  ingenting är rolig, ingenting lockar. Man är ledsen och bara sover. 

Jag ska ringa och prata med Pall-gänget i morgon.

Bi och Olle

Bi, min forna arbetskamrat har sagt några gånger att hon skulle komma och titta på Sven. Det har inte blivit av men så häromdagen dök de upp. Ska jag ta något med mig, undrade Bi. Nej, kom som ni är sa jag. Men Bi hade handlat. Goda tuggpinnar åt Sven och en fint höstarrangemang åt Stig och mig.

Sven är så rolig när det kommer folk som han inte träffat. Då försöker han visa med hela kroppen "ser ni så fin och snäll jag är", han kryper ihop så han blir en decimeter hög och så viftar han med svansen som en riktig elvisp.

Tänk om...

Dag 3:
Första dagen gick perfekt men andra dagen blev ännu en sovdag...håhå ja ja...Jag önskar jag vore mer lättlurad.
I dag är det tyst runt mig, Stig är och arbetar och Sven är med, tur jag har P1.

Tänk om...

Tänk om man kan lura sig själv. Låtsas att läkaren ringde höromdagen och sa att proverna ser bra ut. Cancern har läkt ut.. Skulle det gå? Att lura kroppen att orka lite mer.
För några år sedan läste jag om en kvinna som satte i gång grupper som skrattade sig pigga. Jag tyckte det lät befängt att man skulle skratta på kommando men det visade sig att kroppens endorfiner aktiverades . Kroppen gjorde ingen skillnad på ett vanligt gott skratt och ett fejkat.
Så i morse satt jag igång tankarna...nu är det kväll och jag har haft en mer aktiv dag är tidigare. I stället för att vila när Sven och Stig gick ut så mediterade jag. Så följde jag med Stig in till sta´n och handlade. En vända in till apoteket för att köpa flytande tvål. Till Indiska för att handla en present till barnbarnet Rasmus som fyller den 27 oktober (samma dag som morfar Stig). Till bokhandeln för att skaffa bok och till bibblan med en glömd bok. Allt avslutades på Willys.

                                                                  Höstfint

 Jag kan konstatera att jag orkade mycket och har inte tagit någon extra värktablett (vilket jag gjort senaste veckan)...så vilken tur att han ringde...

Gammal tvättkunskap

Det gäller att passa på att få hjälp när Lina kommer. Vi drar tvätten som blivit liggande. Förr drog man alltid för att sedan mangla. Mangeln är skippad för länge sedan men "draget" är kvar.

Om man först drar och sedan viken hårt så ligger sig lakanen släta.

 Det blir som en dans, först veckla ihop lakanet i händerna för att sedan dra omväxlande...

 Dags för viket...viker du? viker jag?

                                          ...eller viker Sven?

Men så slutar det med en "Isadora Duncan-dans".

För övrigt är jag trött och sover mycket. Jag har en gnolande, difus värk bakom revbenen...men jag tvingar mig att gå ut. Det blir inga långa turer men jag behöver höstlukten, den kalla fuktiga bladdoften. Nu har älgjakten startat häromkring, när jag inte orkar gå långt kan jag skylla på att i skogen kan man inte vara med alla skjutglada jägare.

Den lilla hunden

När Lina kommer och hälsar på så blir Sven så glad att han inte vet hur han ska bete sig...han vill göra sig så liten så han får plats i Linas knä.

Filosofen

Sven är den stora tänkaren i familjen. När man är ute och går sätter han sig ner och där kan han bli sittande. Han är en liten tjuren Ferdinand.

I dag skulle Berit ha kommit tyvärr blev det inte så. I går kväll när jag satt och swappade mellan Skavlan och Idol kände jag att något var på gång. Jag började skaka, det är ett tecken på att febern är på väg och då gäller det att slänga sig i säng och försöka somna kvickt. Som tur var så blev det ett mindre "bakslag" än senast. Men natten blev orolig och i dag har jag sovit mest hela dagen.

Eftersom det var så vackert så bäddade jag i storgungan och vilade där några timmar, skönt med frisk luft.

Släktens äldsta och yngsta

Vi bestämde med Einar och Anna att åka tillsammans till gammelfarmor i Blötberget. Det var första gången Elsa fick träffa gammelfarmor.

 Elsa pratar med gammelfarmor Majli...

 

 

Elsas uttryck är så härligt här "Hej mamma, stoppar du mat i munnen?"

"Vad gör du farmor? Bakom den där svarta manicken"

Jag har varit trött en längre tid men nu har jag slutat med penicillin, nu ska väl krafterna komma tillbaka. När vi åker till Blötberget bäddar jag med täcke och filtar samt bullar upp med kuddar och sover skönt under resan...det känns som att Falun - Blötberget går på 5 minuter.

Fräsiga Elsa

(bilden är tagen från facebook)

                                  "Med de här glasögonen ska man väl få vara inkognito"

Skolavslutning

Varje måndag kl 18.00 har Sven och Stig varit i valpskolan. Sven har trivts som fisken i vattnet och har haft så roligt...bästa kompisarna...

Tyvärr har Stig inte lagt på minnet var de heter. 

En lördag med få knop

En orolig natt, Sven dålig i magen igen. Egentligen ska man väl inte bli förvånad med allt som han stoppar i sig. Han är som en veritabel dammsugare när vi är ute och går. Allt är "gottgottigottgott" för den hunden.
Jag sover länge, när jag äntligen vaknar till så lägger jag upp Stigs byxor. Einar ringer och säger att de kommer på eftermiddagen.

 Elsa blir stadigare, vackrare och intelligentare för varje dag som går. Hon var på riktigt diskussionshumör.

"Det bästa mor har det sätter hon på bordet" så sa farmor Greta i Blötberget och satte Emma och Einar på bordet. Lika här i Efrikgården...hon vill vara i centrum och när ska man få vara det om inte när man är riktigt liten.

Lika - olika

 Här tittar Sven fram. Jag la mig i storgungan och solade...vips var han med förstås...

Här är en bild från 2011. Det är Lakritz när han var 6 år. De är väldigt lika till useendet men inta till sättet.

Sunnansjö...

...smaka på det ordet. Visst är det ett vackert bynamn? Därifrån kom Berit i dag. Vi gick ut och gick. Det var inte direkt soligt men varmt och skönt. När vi kom förbi Sörens ladugård  hörde vi musik från Puben, vi kikade in...

 ...där fanns inte en själ. Men vackra emaljtavlor...

 För någon vecka sedan lärde sig Sven att hoppa upp i sängen, Eftersom han bara busade så åkte han ner. Nu när Berit och jag låg i sängen och pratade så förstod han att man kan ligga och ha det skönt i sängen också.