Sista bilden innan jag slängdes ut ur farkosten

...svårt att säga vad instumentpanelen var gjord av...jag gissar på titan...

Vi, de drunknade

Carsten Jensen, Vi de drunknade

Ibland dyker det upp böcker som  fullständigt knockar mig. Den här boken är en sådan. Den utspelar sig under 100 år och där samhället Marstal är navet i berättelsen. Männen går till sjöss och far världen runt under hårda förhållanden. Kvinnorna har det inte lättare hemma i Marstal med många barn att mätta. Boken är fylld av fantastiska människoporträtt.

Att författaren Carsten Jensen har arbetat med research under många år är givet. Det skulle inte gå att berätta en sådan här underbart bred berättelse om han inte lyssnat på människorna i Marstal och naturligtvis letat fakta i många marina arkiv. Här i staden har han också sina rötter.

Det bästa av allt, efter att Jensen släppte sitt epos om Marstal så har han blivit "profet i sin egen stad" det lär vara omöjligt annars, sägs det.

Takdropp...om man tittar riktigt noga

?????

Barnavdelningen, en vanlig morgon

Överst är Åsa (min favoritlärare) med sin klass tre. Glada, positiva ungar som röjer runt och letar efter "den absolut bästa boken".

Under: en förskoleklass som mycket stolt stoppar ner sitt färska lånekort och bok i ryggan.

Tänk om vuxensidan på ett bibliotek arbetade lika utåtriktat. Då skulle biblioteket vara fyllt med pigga PRO-are som med rullatorn i högsta hugg slogs om datorerna. Eller ett gäng busschaufförer som sliter Guillou och Fredriksson ur händerna på bibliotekarierna. Eller folk som slog sig in genom dörren klockan 10.00 när vi öppnade, för att komma åt en åtråvärd plats vid Magasinsvisningen.

Otroligt

...i sista stund hinner jag få fram kameran och lyckas knäppa ett kort innan rymdskeppet försvinner i total tystnad...

Jättestolarna

Elever från Slättaskolan har gjort de här härliga stoooora stolarna (2:1). Små barn, men även äldre, vill gärna prova. Vem vill inte bli liten som Teskedsgumman?

En buss kommer lastad

Soluppgång över nedgång

Solen går upp över en dag fylld av undanflykter. Tågen står stilla, folk fastnar på stationer och allt som kommer ur cheferna är ledsen...extrem väderlek... I radions "telefoneri" berättar en äldre herre att han, tillsammans med många fler, fastnat vid Örebro station. Bussen som skulle ta över kom inte, ingen information... i sträng kyla stod de i timmar utanför tågstationen. Stationen var nämligen stängd. När mannen frågade en SJ-chef hur det kunde komma sig så fick han till svar: ett företag äger tågen, ett företag äger banan, ett företag har hand om stationerna! Beklagar! Efter så många dagar och ingen kommunikation mellan cheferna för de olika bolagen! Änta könstut...

Svinn

För några veckor sedan kom en rapport om svinn i affärerna. Det var stölder och varor som blir för gamla. Men vem talar om det svinn som kunden utsätts för från handlarnas sida. Hur många kronor årligen försvinner på det? Ett inplastat blomkålshuvud består till en tredjedel av blad och stam som kastas direkt!

Skillnad på tåg och tåg

Ska det gå fort eller säkert?

I radions Godmorgon Världen raljerade en i Panelen "vädret rår vi inte på...vi kan väl inte glasa in hela Sverige, hahahaha, för att tågen ska komma fram".

Men tänk om det har med tid att göra? Förr hade vi tåg som stadigt tog sig fram. Plogen satt fram och röjde bort snö samt en och annan ko eller älg. Så kom en tid när affärsresenärernas tid blev så oerhört dyrbar så vi måste få snabbtåg, från Italien. Nu skulle det gå undan!

Jo, hej vad det går!?

Allt rasar samman

Tak rasar in, höns fryser ihjäl, grisar kläms till döds, idrottshallar fylls av snö...men det finns somliga som inte bryr sig. Hur länge ska taken hålla? Nu är det mer snö än någonsin. Men grannarna, de häckar i Egypten, slår runt med storkar, svalor och annat löst folk.

Ska man som goda grannar försöka få bort snön eller...?

Macken

Varför en mack?

Sagodag

Första sagodagen. När Bi och jag plockade fram stolar för publiken så satte vi fram 12. I dag kommer säkert inte så många trodde vi båda. Det kom 47 personer! Vi berättade:

1. Trollungen
2. Haren och sköldpaddan
3. Nordanvinden och solen
4. Kejsarens nya kläder
5. Äventyret med Lakritz och Nozinan

Födelsedag och Melodifestival

Översta bilden: Mor sa alltid "...man snyter inte pengar ur näsan..." men försöka duger! Anne-Li fyller år (men eftersom jag glömt att fråga om jag får sätta in ett kort på henne så får jag ta en bild som hon tagit).

Nedersta bilden: De senaste barnbarnen Bill och Ball (heter i verkligheten något annat)

Kura skymning

Mörkret kommer sakta smygande...allt är stilla...ljusen fladdrar varmt, lyser upp köket. Plötsligt hörs hårda skrik och upprörda flämtningar från rummet?!

Curling!! I OS kan tydligen allt bli intressant...

Semla, fettisdagsbulle, hetvägg...

...kärt barn har många namn. Redan på 1700-talet åt människor fettisdagsbulle, i alla fall de som hade råd. De bullarna kokades i mjölk och fylldes med mandelmassa. Under 1800-talet åts de utan föregående kokning men med socker och kanel. I början av 1900-talet kom de mer moderna semlorna med grädde och mandelmassa och som serverades till kaffe (enligt Nationalencyklopedin).

Jodå, jag vet att det här skulle varit skrivet igår! Men nu var det så att förvaltningen bjöd på semlor och när jag anlände till arbetet, efter att ha varit i Toftby skola och berättat,SÅ VAR SEMLORNA SLUT!!! Det är väl själva fan att när det vankas tårta eller semlor då är vi dubbelt så många anställda mot när något ska göras. Eller, hemska tanke, någon åt en extra i smyg på toaletten?!

En lååååååång dag

Bi grubblar...l

Löst...

På radion, tankar för dagen. En av mina hjältar från Läkare utan gränser berättar minnen från ett uppdrag. Hur de i ett inferno försöker hjälpa människor. Att tvingas sortera, vilka ska hjälpas och vilka ska väljas bort? Hur han nu, hemma i trygga Sverige, hör en låt som ett gäng musiker spelade där nere...och hur gråten äntligen kommer.

Toftbyskolan: hela förmiddagen berättar jag för barn. Det är intensivt och den ena gruppen avlöser den andra. Där sitter jag och berättar, rakt upp och ner, utan häftig musik och snabba klipp och ungarna lyssnar andlöst. Vilken ynnes att få uppleva det.

Berättelserna är:

1, Benny och skinnpajen (öden och äventyr som handlar om min bror Benny)

2, Den glada kokerskan (bröderna Grimm). En annorlunda saga om ett glatt och respektlöst fruntimmer.

3, Kvinnan, prästen och fjädrarna (en historia som jag fann i filmen "Tvivel")

4, Dumbommen eller så ska jag göra nästa gång

5, Manka och domaren (en fantastisk saga om en klok och vacker ung kvinna)

Kvällen avslutas med ett pass i Fackdisken. Mina kolleger för kvällen, Bi och Ingela, ser ni längst upp.

Wiki-dag i Smedjebacken

På bilden högst upp är Marika Alneng, Barn- och ungdomsbibliotekarie i Smedjebacken. Hon har dragit igång ett projekt med alla Smedjebackens 9:or. De ska inspireras att tillsammans i grupper göra en Wiki på nätet. Det vill säga skriva om kända svenska författare och sedan publicera allt.

Under dagen kom det besök av Bellman med musiker. Men även Selma Lagerlöf och Anna Maria Lenngren tittade förbi.

En flicka som skötte ljudet tittade på Annacari och sa ...du föreställer Selma Lagerlöf förstår jag men du då? sa hon frågande och tittade på mig. Anna Maria Lenngren, sa jag. Jaja men vem förställer du?

Det kanske inte är så konstigt att Lenngren är bortglömd, vem läser hennes epigram nu? Det var riktigt roligt att göra en kort scen med Anna Maria. Jag blev sugen att göra ett lite längre program om damen i fråga. Hon skrev vassa, roliga dikter men med en 1700-tals svenska som inte är lätt. Hur många pratar nu om vitterhet t ex ?

Operation Kloklipp

1. 7 tabletter Nozinan, nogsamt gömt i korv och kött. Får hunden bara i sig det här så somnar han och vi kan klippa klorna. Bara han inte misstänker något!
2. Verkar gå bra. Han slafsar i sig allt. Nu är det bara att vänta 1-2 timmar så sover han och vi får klippa alla klor.
3. Jo visst! Han är precis lika vaken som vanligt. Sover lika vaksamt som en iller...och vi får klippa en klo under hård kamp. Nozinan, får hunden att nanna! Ha!

Bio

...nå´n gång ska jag ta mig dit...till ljuset och glamouren...och popcornen.

Recept på Val dÍsére

• Gå hem några timmar tidigare
• Låt solen skina
• Köp rökt kött och låtsas det är torkat renkött
• Koka kaffe
• Leta fram renskinnet
• Gå några hundra meter runt husknuten
• Släng dig snabbt ner i en snödriva
• Njut med näsan mot solen
• Val dÍsére : åtminstone i 15 minuter

Leva i nuet...

...men vänta nu...det kan inte va min tur...jag diskade nyss...

men du diskade nyssare, jahaja...

Mandela

För tjugo år sedan släpptes Mandela fri. En dikt av Mandela har följt mig genom åren:

Vår djupaste rädsla är inte att vara otillräckliga. Vår djupaste fruktan är att vi är omättligt kraftfulla. Det är vårt ljus, inte vårt mörker, som skrämmer oss mest. Vi frågar oss själva: vem är jag, som tror mig vara brilliant, storslagen och talangfull? Egentligen, om Du inte är det, vad är du då? Du är ett barn av Gud. Att Du leker lite förbättrar inte världen. Det är inte upplyst att förminska sig själv, så att andra inte skall känna sig osäkra omkring dig. Du föddes till att manifestera Guds härlighet inom oss. Den är inte bara i några av oss, utan i oss alla. Och när vi låter våra ljus skina, ger vi omedelbart andra människor tillåtelse att göra detsamma. När vi är frigjorda från vår egen rädsla, frigör vi automatiskt andra. Nelson Mandela

...som livet...typ...

...om man inte kan måla som Lars Lerin så kan man försöka fota...

Lars Lerin

Konstnären Lars Lerin är en man vars verk jag tycker mycket om. Ofta gör han akvareller i många grå nyanser. När jag och en kollega var på Bokmässan i Göteborg så berättade Lars om sitt konstnärsskap och efteråt sålde han böcker. Skynda dig att handla en bok så får vi dem signerade, sa min kollega och försvann i mängden av människor. När vi hittade varandra igen undrade hon med skära rosor på kinderna. Fick du signerat? Pratade du med honom?

Ja, sa jag. Jag pratade med honom. Vad sa du då?undrade hon.

Den här boken är betald!

Ja ja, det är inte alltid så lätt att få fram vad man vill ha sagt...

Gå till närmsta bibliotek och låna boken: Tröstpriser och sidovinster och slå upp sidorna 126 och 127 (varulvar kan se ut på många sätt).

Boken är underbar och skriven av Lars Lerin och Kerstin Högstrand. http://www.laxholmen.org/