torsdag 4 februari 2010

Illvilligt skvaller

I går hörde jag en fantastisk berättelse:

En kvinna brukade skvallra elakt om sina medmänniskor. En natt drömde hon att ett stort finger pekade på henne. Hon blev rädd och gick till sin präst för att fråga om han trodde det var Gud som pekade ut henne. Prästen svarade att det var det säkert och undrade vad kvinna gjort.

Jag har pratat illa om folk. Ge mig syndernas förlåtelse. Nänä, sa prästen, så lätt är det inte. Du ska ta en kudde, en kniv och gå ut på taket. Där ska du ta och hugga kniven i kudden. Kvinnan gjorde som prästen föreslog. När hon kom tillbaka så frågade prästen vad som hänt. Jo, sa kvinnan, fjädrarna for ut ur kudden och virvlade över hela omgivningen. Är jag förlåten nu?

Nu ska du gå ut och samla ihop alla fjädrarna som fanns i din kudde. Men, sa kvinnan, det är helt omöjligt. Fjädrarna for iväg åt alla håll, det går inte! Inte det? sa prästen, precis så är det med dina ord också!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar