Höst

Nu åker vårens ljusgröna filt bort och även de ljusa kuddarna. Nu är det höst och med det kommer lusten till mustigare förger. Soffan får vintermundering.

Att göra bort sig

Rasmus och Stig fyller år. När vi kommer till Borlänge så överlämnar vi paketet till Rasmus. Han är på undervåningen och kommer upp efter en halvtimme. Då säger jag "det syns inte på kortet hur mycket du kan handla för men det är ***  kronor". "Jaha" säger Rasmus. "Jag har inte öppnat paketet än". Ridå!

Faran med att komma för tidigt

Tidig morgon.



















Bi och jag sätter upp böcker på Barn- och ungdomsavdelningen. Så gör jag skyltar och sätter upp på en felanmäld toalett. Plockar fram Lovtävlingen och donar med lite annat smått och gott som hör till den sortens biblioteksarbete som allmänheten inte ser. Eftersom jag ska vara i Fackinformationen klockan 10.00  så går jag dit och gör startrutinerna. Då får jag höra ett mummel inifrån ett rum.
Jäklar! Vi har glömt APT-mötet... och i dag skulle vi diskutera flera framtidsfrågor.
Det är faran med att komma för tidigt...man blir uppslukad av morgonuppgifter och glömmer annat.

Stånga pannan blodig

När den nya gallerian byggdes för några år sedan försvann Barnavdelningens fönster ut mot ån. Vi är inbyggda nu och utanför fönstret på barnavdelningen har vi Waynes. Vår nödutgång är in mot caféet. Jag var in flera gånger och pratade med personalen att inte låta besökarna sitta mitt framför vår dörr. Ofta kunde det vara ett bord, flera stolar, två barnvagnar och några latteföräldrar. Personalen sa till mig att det var svårt att få folk att inte sätta sig där.
Då skrev jag ett brev till chefen. Ingen reaktion! Nästa steg blev att prata med räddningstjänst. De var dit och inspekterade och pratade med personalen som hänvisade till att folk drog fram borden. Häromdagen såg jag en drös sittande framför dörren och jag gav upp!
Men idag såg jag det här:

 Det rör på sig!

En fantastisk författare: Peter Pohl

Peter Pohl

En vän som heter Mia

En gång glömde Lina låsa dörren. När mamma upptäcker det så sliter hon upp Lina ur sängen. Tvingar henne att låsa om och om igen. För varje gång knuffar hon Lina mot dörren och skriker ”är det stängt nu”. Lina kammar lugg för att ingen ska upptäcka blåmärkena.

Boken om Lina börjar med starka scener. Som läsare tar det ett tag innan man förstår att Linas mamma är alkoholist och att Lina får ta ansvar för både sig själv och lillebror.

Som tur är så har Lina en bästa vän, Mia. Hon har en stor, lycklig familj med massor av syskon. Men konstigt nog så har aldrig Lina träffat något av Mias syskon. Är det riktigt sant det Mia berättar?

Peter Pohl skriver engagerat om barn i svåra livssituationer och alltid på barnens sida.

Söndag på Stadsbiblioteket

Underbart höstväder. Soligt och varmt...kan undra om det kommer några som vill vara inne i det här vädret...

 Jodå, det kom 22 stycken. Malin läser en bok men så har en tjuv varit framme och knyckt slutet. Nu gäller det för barnen att hitta ledtrådar annars får de inte höra hur boken slutar.

 Cafétanten hittar en ledtråd och får en låtsastårta som tack.

 Boktjuven nekar. Hon har inte boksidorna i sin korg...men barnen avslöjar henne. Det visar sig att tjuven inte kan läsa. Hon vill väldigt gärna höra en historia och nu får barnen berätta vad som hände i början av boken och så lyssnar alla gemensamt på resten av boken.

En pojke tyckte att boktjuven såg så hemsk ut att han stod bakom en hylla och kikade.

Anneli Ståhl har tagit bilderna.

Tidig morgon medan gatljusen lyser

Mycke firande blev det...

 Dalarnas museum hade en stor mottagning för Örjan Hamrin. Han har fyllt 67 år och ska trappa ner jobbet på museet. Han kommer säkert att arbeta vidare med historiska visningar och annat. Nu i egen regi.

 Jag tyckte att det var passande att jag kom som en figur ur Elsborgsvandringarna. Här har just "Emma Hellström" kramat Örjan. Emma bodde ihop med sin gruvarbetare under många år. Prästen kom ständigt och tjatade att de skulle gifta sig, men det brydde de sig inte om. Men gubben blev sjuk och sa till Emma "Nu får vi nog ta och gifta oss i alla fall, så du kan få änkepensionen". Det var mitt i vintern och gubben hade inga pengar till brudbuketten. Han kom hem med några grankvistar. Emma sa "Jag satt kvistarna i en liten butt. Det var så grönt och grant och dög då gott till brudbukett".
Jag tänkte att det ska Örjan få. Så på bordet bland allsköns underbara blommor stod en liten butt med gröna grankvistar.
På bilden här ovan ser han trött ut. Tacka för det! Det var fullt med folk och ännu fler kom. Tänk att stå och krama och smila i tre timmar.

Lakritz fick nykokta godbitar och en födelsesång. Han fyllde 7 år igår! Mottagningen bestod endast av två personer men han verkade nöjd.

Sagostig på Falu stadsbibliotek

Malin Byman från Gruvbäcken var just här på bibblan. Vi funderade på söndagens Sagostig.. Hon hade flera riktlinjer klara och så fick jag komma med mina funderingar. Det är något speciellt med människor som törs säga "ja, vi provar"! Blir det inte bra så gör vi på något annat sätt, nästa gång.

Huvudtemat blir att Malin börjar läsa en bok för barnen. När de kommer en bit in i boken så är sidorna borta!
Boktjuven har slagit till men det såg biblioteksspöket. Spöket vill att barn ska få höra berättelser så hon lägger ut ledtrådar. I boken ligger en nyckel. Vart går den? Till en kista. I kistan ligger en bild på en stor svart, konstigt formad sten (konst på biblioteket). Barnen letar på stenen. Där ligger ett kort på caféet. Där står en tant och torkar bord. Jo, vänta har hon inte sett en bild någonstans. Sjung medan jag letar säger hon. Så kommer bilden fram. Det är en bild på en stor röd stenstod (som också står i biblioteket). Så småningom får barnen se boktjuven på övervåningen. De jagar henne in i Dalasamlingen. Hon vägrar att släppa ifrån sig boksidorna. Jaha, säger Malin då går vi ner och läser en annan bok. Då börjar tjuven böna och be för hon vill också att någon läser för henne. Hon kan inte läsa själv.

Sen kväll

 Det är sent och jag har filat på pjäsen igen. Jag tycker den känns klar nu...få se vad manusgranskaren  Svante "för jävla petig" Andersson tycker (han kallar sig själv så).

En skylt på sta´n: Fantomen får inte köra in här!

Tomt, platt,ingenting...

                           Jag säger som farbror Melker sa med en låååååå suck: Denna dag, ett liv!

Girighet

Min pjäs "Mycke vill ha mer" handlar om girighet. Visserligen på 1600-talet men girighetens ansikte är sig likt i alla tider.
En glad sak är att många unga nu verkar engagera sig. De börjar demonstrera mot bankernas girighet. Det startade på Wall Street och nu har det spridit sig.
Varje vardagsmorgon strax före sju är det "Tankar för dagen". Onsdagen den 12 oktober pratade Håkan Sandvik om existensminimum. Vad är att existera? Är det liv? Stenar existerar också. Han ansåg att man borde prata om existensmaximum. Då människan kunde känna sig nöjd. Då man kan finna trygghet, livsglädje och förnöjsamhet. Helt enkelt frid i själen.

http://sverigesradio.se/sida/sandningsarkiv.aspx?programid=1165

Varierande lördag

Huva, huva vad mycket grus som ska skyfflas. Tungt men vi jobbar några timmar.
Å så blir det bråttom att duscha och fixa håret. Vi ska nämligen in till Dalarnas Museum för att vara med på ett vernissage. Vår kompis Berit, från Sunnansjö, och även andra, har jobbat länge med den här utställningen, Grangärdebygdens historia. Dalarna är inte bara Siljansområdet. Det finns annat också!

Det här är en detalj av en stor väggmålning. Farsan, Anders, stå till höger. Även om konstnären inte tänkt det så tycker jag det.

Mycket folk kom det. Över 200 personer!

Min favoritmålning. Ett självporträtt.

Äntligen fredag

 Efter en jobbig dag är det underbart att komma hem och gå ut i naturen.

Husse! Vänta på mig!











Under vintern gör Rogsåns is alla björkar lena och vita.Isen klättrar sakta men säkert upp efter trädens bark. Jag har kommit på att om man lägger kärringar och gubbar i is och gnuggar runt så blir alla glänsande släta. Det bör räcka med att lägga sig i is i december, gnessa runt och så i april  är huden vit och slät! Den här idéen kommer jag att tjäna pengar på!

Tomt på hyllorna

Så här tomt i hyllorna har det aldrig förr varit! Inte en endaste bok om vikingar och inte heller något om Asagudarna. Jag funderar för mig själv om det är ett resultat av att friskolorna inte bygger upp sina skolbibliotek. Att de använder folkbiblioteken som skolbibliotek. När det gäller skönlitteratur har vi resurser tack vare Skolpoolen. Med faktaböcker är det värre. Ungarna i Falu kommun ska ha bra böcker inte tu tal om detta...men om det är så att det snålas i friskolorna på bokinköp, för att ägarna ska stoppa mer pengar i sin  egen börs, då blir det fel.

En kväll på Dalarnas museum

Var vi är syns väl?

"Augustprisade" Ylva Karlsson var i går på Dalarnas museum och inspirerade till sagofantiserande. Lina skriver så pennan blöder. En saga om "Maj, Stig och brödsmulorna".

Lina debuterar med sina bilder på Dalarnas museum. Temat var Ont och Gott.

En lång dags färd mot natt

 Klockan är 19.15 och jag är på väg hem. Det har varit en lång dag med massor av folk på biblioteket. Roligt med full fart men att stå i Infodisken innebär många problem som ska lösas...då behöver man vara alert. Inte alltid så lätt! När klockan närmade sig 18.00 och man varvat svenska och engelska, lyssnat på massor av människor bland annat en man med en otrolig lång förklaring varför han behöver ha lagtexter, som dels förklarar enskildas ansvar i brandfrågor visavi kommunens ansvar, enligt svensk lag...då börjar en viss avmattning i hjärnan märkas.
 På väg hem tar jag dessa bilder. Faluån, där bakom finns bion, bakom det ett moln, bakom molnet en stor, rund måne.

Nästan hemma stannar jag och tar bilden på fullmånen och där bakom ängen ligger vårt hus som en lysande atlantångare...en liten, liten ångare!

Snyggt, men inte pråligt sa Fan och målade svansen grön!

Tidskriftsmagasinet på Falu stadsbibliotek är ett riktigt tråkigt litet rum. Nu har Bi och praon Julia gjort en insats. De har, med hjälp av bokplast, satt upp sidor tagna ur gallrade tidskrifter.
Det blev så snyggt!

"Kvinnor"

Steinar Bragi
Kvinnor
Island har en befolkning på 320000. Inte mycket, men ändå kan man hitta många spännande författare där. "Kvinnor" är Steinar Bragis första roman. Den blev nominerad till Nordiska rådets litteraturpris 2010.
Eva Einarsdottir lever tillsammans med Hravn i New York. De får ett barn som dör i plötslig spädbarnsdöd och deras gemensamma liv krakelerar. Hravn reser ensam tillbaka till Reykjavik. Helt förtvivlad reser Eva efter. Hon dricker mer och mer. Som läsare är det svårt att veta om det som händer i boken endast är i Evas huvud eller om hon så småningom verklige blir fånge i den stora lånade våningen. Boken är mycket otäck och ibland är det svårt att läsa vidare. Det är en minst sagt annorlunda roman. 

Nyfiken i en strut

Nya Faluloggan för första gången.  Egnellska huset. När det brann så skar det i hjärtat. När vi flyttade till Falun 1986 så fanns huset. Varje dag som jag gick till jobbet så gick jag förbi huset med sin fantastiska fasad. När man bestämde att huset skulle byggas upp på nytt så hoppades jag att det skulle bli ett kulturhus på något vis...men naturligtvis fanns inte pengar till någon kultur. Trots att det över hela världen visat sig att kulturella spetsprojekt kan vara otroliga turistmagneter. Nu är det ett hus för SVT och även olika delar av kommunen.

SVT filmar och när vi kommer så går reportern rakt fram till Stig och säger "här har vi en som kokat rödfärg i många år, vad förväntar du dig, Stig Johansson av besöket. Jo jo, där fick man se vem som var kändis i familjen!

 Ett helt fantastiskt rum! Tänk att få sitta här och kläcka idéer!

Utsikt från rummet.

En dramatisk dag

När jag går från bilen till jobbet är klockan 6.45 och himlen är fantastiskt dramatisk:

Vid lunch går jag till Kopparhatten. Svante "för jävla petig" Andersson ska få ännu en variant av "Mycke vill ha mer" som pjäsen eventuellt ska heta eller "I Burgrevens tid". Jag har tappat räkningen men är nog uppe i 7 omskrivningar nu. Jag har också gett manus till en "van läsare"  för att få höra om den röda tråden finns där eller om pjäsen känns helt onödig.

Svante dröjer. Tänk vad det är jobbigt att sitta själv i en lokal där alla andra pratar och skrattar! Så jag tar lite kort för att fördriva tiden.

Svante kommer ångande. Tvättmaskinen hade varit för långsam!

Andersson undrade om jag fått med en idé vi pratade om sist. Det har jag inte. Jag känner mig lite skeptisk men ska i alla fall skriva till scenen. Om den sedan ska med eller inte får vi väl se. Håhå ja ja, det blir en omskrivning till...