Lakritz

Matte sitter framför datorn, husse sover. Ingen bryr sig om mig. Den här grisen får jag väl bita i bäst jag gitter...tråååkigt...

Hmmmm...

...nu kommer matte och lyfter på griseländet...hon bara markerar...hon vill tillbaka till datorn eller den där boken så fort som möjligt...

Ni behöver inte bry er...vi klara oss själva.

Nä nä, nu är det för sent. Gå tillbaka till din bok du matte. Jag kan roa mig på egen hand...men nog funderar jag ibland varför ni skaffade mig...

Blötberget, min hemby

 Jag åker till mamma. Det är dags att fixa håret. Det är faktiskt ett litet helvete numera att köpa Hemanent. Förr fixade man sin egen permanent. Affärena har hyllmeter efter hyllmeter med färgprodukter men det är svårt att finna permanent-kit. Grannen Aina och mamma har alltid ordnat till varandras hår men nu är Aina död. Hon var en person som betydde mycket för mig som barn. Hon hade tre pojkar och när jag kom in så fick jag gärna leka hårfrisörska med hennes hår. Hon njöt i fulla drag av att jag kammade och donade. Nu är hon borta och mamma får hålla till godo med mig. Vi fixar och rullar och det är ett helvetes blaskande i handfatet. Jag säger till mamma att det är tur hon är så vig. Hon står dubbelvikt över handfatet i flera timmar. Hon är 87 år så jag tycker hon klarar det suveränt.

 Plötsligt dyker Sune upp. Han är en svanslös katt som varje sommar kommer till mamma för att äta. Hemma får han räkor och andra delikatesser men hos mamma äter han torrfoder med stor glädje. Mamma står fyrfota över honom, vilken glädje de har av varandra.

Plastic paddy

Lisbeth ringde: Kom till Vansbro! Det kommer ett irländskt band hit och spelar på bygdegården. De lär ut irländsk dans också, sa hon. Eftersom min kompis Berit sjunger irländskt ibland så far vi dit. Först får vi se Lisbeths nya kontorsrum. Så fint med fönster åt alla håll. Det är de värda, personalen på Vansbro bibliotek har haft det mycket trångt förut.

På kvällen far vi till en bystuga. Vi hjälper till att plocka fram allt som behövs för kvällen, vi ställer   iordning en pub som Lisabeth ska stå i. Det visar sig att det irländska bandet är Plastic Paddy från Falun! Jag gillar dom. Ett gäng som spelar helgjutet. En duktig flöjtist, en bra dragspelare, en rolig berättare och gitarrspelare och en fiolspelare av Guds nåde. Så har de med sig en man som ska lära folk att dansa. Vilket inte är så lätt. Publiken är mycket glada och högljudda. Kvällen blev trevlig! 

Varje andra lördag i månaden är Plastic Paddy på restaurang "Mariann´s" i Falun. De jammar och publiken får vara med om de vill. Vi bestämmer att det måste vi gå på. Lisbeth från Vansbro och Berit från Sunnansjö kommer och det blir säkert fler. 

Tolgfors och saudierna

För en tid sedan skrev jag "Där rök oskulden" appropå Saudiska vapenbyket. I går rök även Tolgfors.
I radio, TV och tidningar har svenskar fått veta att saudierna absolut ville att det skulle vara den svenska staten som hjälpte till att bygga upp en vapenfabrik! Om de inte fick som de ville så skulle de  stoppa affärer för miljarder. Ren utpressning! Trodde de att de kunde styra Sverige?!!
Resten är historia...

Någon mer till rakning...?

"Hem till fattigdom och elände"

Emma med solgloria i Loka brunns lusthus. Vi är på väg hem.

I matsalen satt en tavla av min favoritkonstnär, Svante Rydberg. Jag älska de här gruvmotiven där man ser ljuset lysa in i orten.

Ibland retar jag mig på snörbollar som ligger och "repar" upp sig. Här ligger snöret i en vacker gjutjärnsboll.
Praktiskt....

Måltidernas hus i Grythyttan...

...med spektakulärt tak.

Emma knycker Jesus bröd från tavlan Sista måltiden (Leonardo Da Vinci)

Gamla Loka brunn

Badkar från 1800-talet. Tallbarr las i blöt och användes bland annat som badvatten.

Elektriciteten sågs som mycket nyttig.

Gyttjeinpackning...

Här får vi förklaringen till det konstiga marskland som finns mellan husen. Det var där man tog upp den hälsobringande leran.

Ägare till Loka brunn är familjen Spendrup. Tydligen finns ett nära samarbete mellan Carl-Jans Grythyttan och Loka brunn. De som serverade på lördagskvällen på Loka brunn träffade vi på när vi åt lunch på Måltidernas hus, Grythyttan. Säkert elever som går på kockhögskolan.

Loka brunn, badet

Jag tycker inte om att bada när det är kallt i vattnet, sa jag till Emma. Men det nybyggda badet var fyllt av  runda grytor med bubblande varmt vatten (säkert en sju, åtta stycken). Den stora bassängen var varm som ett badkar och ibland satt det igång forsar i vattnet så man fick kämpa för att kunna simma. Helt suveränt bad!

Utsikten var fantastisk. Ute fanns flera bubbelbad men de var så populära så där fick vi inte plats.

Överallt fanns det vackra ljuskronor... när vi byggde om vårt badrum då sa elektrikern nej till mitt förslag om ljuskrona. Det fick man inte ha i våtutrymmen!

Loka brunn fortsättningen...

Loka brunns storhetstid var 1761 då kom kung Adolf Fredrik med sin familj. Kungen vill bota sin envisa migrän. Han ordinerades 6-8 liter brunnsvatten per dygn! Två veckor senare var migränen botad.
Det var här som Klen-Anders föll i gyttjan och blev Stark-Anders och den dövstumme drängen vid Värstorp fick målföre igen efter att ha druckit ur källan.

Här finns 54 byggnader från 1700-, 1800-, och 1900-talet.

När vi gick till brunnen så kom inget vatten. Det bara gurglade djupt nere i berggrunden. Vi kanske inte var nog kungliga...

Loka brunn

På väg till Loka brunn stannade vi i Kopparberg. Vi såg en skylt där det stod Oscaria. Jag berättade för Emma om mitt barndoms Ludvika där vi köpte skor just hos Oscaria. Men finns dom verkligen kvar som  kedja? Vi gick in och fick förklaringen. Ägarinnans far köpte affären på 1970-talet och ville inte ta ner skylten. Dottern skämdes men det blev som fadern bestämde. Allt efter som åren går så blir skylten mer och mer kult så nu tycker även hon att den är värd att bevara. Hon fick sälja ett par skor tack vare den skylten!

Framme!

Vårt hus. Det såg ut som ett gammalt soldattorp.

Rummet var så fint (trots att det var så kallad B-klass).

På ett Spa ska man naturligtvis hasa fram i vit morgonrock och vita tofflor.

"Kom nu morsan, sluta plåta"

Fredagsmiddag

Anna och Einar bjuder på middag men de blev så suddiga på alla bilder så det får bli "Katt möter hund".

 Lakritz vill gärna hälsa...

...men det vill inte Sam.

Rogsån

"Än är det vinter kvar, säger mor...

 Under vinbärsbusken har en tussilago tittat fram men efter Rogsån har vintern bitit sig fast.

 Du och jag, husse!

...men myrorna har vaknat.

Vårdagjämning!

Äntligen är dagarna lika långa som nätterna! Det måste firas.

Med en vitsippsduk och färggranna glas från Village.

Men ute i naturen dröjer det innan vitsippan i backarna står. Allt är kalt men nästan snöfritt.

Lakritz vägrar att gå in. Han väntar på husse.

Undermän

Lite mat innan föreställningen "Undermän". I tre år har vi sett Cirkus Cirkör på stadsteatern. Första gången var en så fantastisk upplevelse så barnbarnen pratar om det än. Så det andra året var det en betydligt nedbantad men bra föreställning. I år var det några få män på scenen. De gjorde några akrobatiska nummer och spelade mycket musik. 5 män som berättar på engelska om hur livet blivit. Vemodigt!
Varför berättar de på engelska? För att publiken ska få känna sig kapabla om de förstår? För att kunna turnera över hela Europa? Vem vet? Den här föreställningen föll inte barnbarnen på läppen.

Lina tog kortet.

Lina tar kort ner på Rasmus och Amalia som är helt inne i sina telefoner.

Mycket rök hade de kostat på. Det var svårt att veta om glasögonen var smutsiga eller vad det var. När de stod och spelade på scenen så uppmanades publiken flytta sig och byta plats. Vi bytte inom familjen mer tordes inte vi. Helt plötsligt när jag slår mig ner på Rasmus plats så sitter det en snygg karl där och ler. Så kan det gå...