Jag åker till mamma. Det är dags att fixa håret. Det är faktiskt ett litet helvete numera att köpa Hemanent. Förr fixade man sin egen permanent. Affärena har hyllmeter efter hyllmeter med färgprodukter men det är svårt att finna permanent-kit. Grannen Aina och mamma har alltid ordnat till varandras hår men nu är Aina död. Hon var en person som betydde mycket för mig som barn. Hon hade tre pojkar och när jag kom in så fick jag gärna leka hårfrisörska med hennes hår. Hon njöt i fulla drag av att jag kammade och donade. Nu är hon borta och mamma får hålla till godo med mig. Vi fixar och rullar och det är ett helvetes blaskande i handfatet. Jag säger till mamma att det är tur hon är så vig. Hon står dubbelvikt över handfatet i flera timmar. Hon är 87 år så jag tycker hon klarar det suveränt.
Plötsligt dyker Sune upp. Han är en svanslös katt som varje sommar kommer till mamma för att äta. Hemma får han räkor och andra delikatesser men hos mamma äter han torrfoder med stor glädje. Mamma står fyrfota över honom, vilken glädje de har av varandra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar