Festen är slut!

 Tyck till-planket blev fyllt av mångahanda figurer.

 "Jag tyker at det var jetekul"

...och bakom en dörr står en liten blyg ballong som inte kom längre...

Äntligen en bok att sträckläsa

David Vann
"Caribou Island"













Äntligen en bok att sträckläsa! Historien är något banal, på ytan. Två människor som varit gifta under många år. Två barn, en son och en dotter. Mannen har en dröm och det är att bygga ett nytt hem. Helt isolerat på en ö. Den här boken är skriven med intensitet och skärpa. Hela tiden drivs man framåt av texten och jag kunde inte lägga den ifrån mig.
David Vanns första bok "Legend of a Suicide" blev inte antagen av något förlag. Manuset blev liggande i 12 år och författaren försörjde sig som kapten på en båt. När boken så småningom kom ut så blev det en succé. Översatt till 18 språk och David har nu vunnit många fina priser för den boken.

Rådjuret

Jag ligger i hängmattan. Lakritz sitter bredvid och vill bli kliad. Vi slötittar ner mot ån. Då kommer ett rådjur gående i stilla mak. Lakritz är lika överraskad som jag men det tar bara tre sekunder så är han iväg son ett jehu. Som tur är så har han ingen chans mot rådjuret, han kommer snart tillbaka...

 ...och hoppar i badet.

Festivalen

Alfons Åberg fyller 40 år och det firar vi förstås.

 Festivalens charmigaste deltagare.

Sagovandringarna var mycket uppskattade. Alla biljetter gick åt. 120 barn fick uppleva undret med bland annat ett svävande tyg.

Läsfestivalen

 Beate och Fresti.

 Mimmi instruerar BUS-barnen. I Bojsenburg finns Mimmi och hon inte bara tränar ungarna i street hon syr också alla kläder. En otrolig eldsjäl. Deras program heter Året runt. Jag läser dikter och de dansar.

Läsfestivalen, berättare

 Eftersom många program var samtidigt så var det ibland massor av folk på en del program och mindre på andra. När Patrik skulle berätta var det tomt på barn (alla var framför stora scenen). Men Patrik är inte rädd av sig han vandrade ut i publiken och vips hade han samlat ihop ett gäng barn. Jag visste att han var bra på att berätta men inte att han var så bra på att rita. Han erkände för barnen att han ljugit för sin far som barn och aldrig berättat det för honom. Ska jag ringa till pappa och berätta frågade han publiken. Jaaa! skrek ungarna. Patrik slutade programmet med att ringa sin far. Alla barnen var engagerade men tyvärr var inte Patriks pappa hemma.

Läsfestivalen - cirkusskola

 Roman, cirkusartisten, hade ett uppträdande på stora scenen, när det sedan bjöds på "prova på"  kom det massor av barn.

Festivalen - Lördag

 Invigningen, ballongerna far till väders.

 Bi och Yanko tar en snabbfika.

Marika från Smedjebacken och författaren Boel Werner gör en ritsaga.

Barnboksfestivalen, fredag kväll

 Fredagen flyter på fint. Alla barn som skulle lotsas mellan att måla Fresti, gå sagovandring och se teater kommer fram dit de ska.
Så fort det är klart så ska vi på barnavdelningen göra iordning alla rum som ska användas i morgon. Det ska vara filmverkstad, bilderboksverkstad, skrivarverkstad och filminspelning av bokrecensioner. Flera rum ska vara sagorum. Det ska fram bord där barnen ska få göra festivalknappar, byta böcker... Det är mycket att göra men roligt.

Läsfestivalen, nu kör vi!

Massor av klasser väller in i biblioteket. De ska t ex göra bokanalyser tillsammans med Karin.

(jag tycker hon är jättesnygg i den balinesiska dräkten men själv är hon skeptisk)
Barnen ska gå sagostigar, de ska se teater, göra film och mycket annat roligt.

 Valen är på plats ute på torget:

 Första klassen har målat på valen. Den blir snygg!

 Mats, konstnären, som har  tillverkat valen Fresti. Ett riktigt hästjobb eller rättare sagt ett valjobb.

Jag tar kort på Carina på Länet, när hon i sin tur fotar valen. Metafotat...

Hjäääälp!

Läsfestival...herregud så mycket jobb. Vi har glömt bort allt slit sedan förra året. Precis som vid en förlossning. Tur är väl det. Alla brev som ska sändas, alla frågor som ska ställas, alla bord som ska flyttas, alla påsar som ska fyllas, utställningar som ska fram och framför allt alla frågor...väntanu vem gör det ...
eller kom vi inte överens om...

 Kroppsställningen är inte alltid den bästa. Bi och en lärare sätter upp en utställning med äppelgubbar inspirerad av en författare som kommer på Läsfestivalen.

Att äppelskruttar kan vara så uttrycksfulla!

Tjejruset 2012

 Vilken mäktig syn!

 Här är en del av lag Kufarna.

 Hjälp, vad har jag gett mig in på piper Sara.

Stämningen är på topp strax före start.

 Emma dyker upp vid starten. Hon sprang fort, på 24 minuter. Jag på 47...så inte såg jag henne under loppet

 Några gubbar som jag sprang förbi. Jag skrek till dom att de hade för dålig glöd i hejandet då blev det ett fasligt liv.

I mål stod kranskillen och delade ut kramar. Stackarn blev väl helt blöt av alla svettiga tjejer och damer.
Inte trodde jag att det här skulle vara roligt men det var det!

Berättarrazzia

Vi är fyra stycken som ska genomföra en berättarrazzia i Borlänge. På bilden syns Tina, Åsa och Annacari. Vi ska under ett antal timmar fara runt i olika skolor och överraska barnen. De vet inte om att vi kommer. Helt plötsligt dyker vi upp i en skola och börjar berätta. Vi är i Skräddarbacken, Kyrkskolan, Tunet, Mjälga, Halvars, Tjärnaäng och Gylle.

 Annacari och alla vi andra följer en elev som visar var släjdsalarna ligger. Läraren, som dagen innan bekräftat vår ankomst, kommer inte och hämtar oss som hon lovat men då är det toppen med elever som är tjänstvilliga. Vi hittade fram i tid tack vare eleven!

 Grattis! Sa jsg när jag klev in till den här klassen. Ni har vunnit första pris i berättartävlingen. Ni kommer att få berättelsen "Hans och Djävulen", sa jag.
Va, sa ungarna. Har vi vunnit ett pris?
Jajamensan, sa jag. Men först ska jag ta en bild på er.
Sssvoopa!

 ...och plötsligt stod de där. Otroligt fotoschenicka (hur nu det stavas). Så roliga ungar som lyssnade så öronen glödde.

Annacari och Åsa i full karriär mellan skolorna.
Det här var en otrolig rolig erfarenhet. Så gulliga lärare och elever förutom en lärare som glömde att hämta oss och en som inte fanns inne överhuvudtaget...och så klassen där barnen lyssnade intensivt på mitt berättande och så hör jag tipptipptapptupptipp. Vad sjutton var det tänkte jag för mig själv men jag försöker skärpa mig för att kunna berätta med den intensiteten som krävs för att fånga barnens intresse...tipptipptapptupptipp igen, när jag vänder mig om ser jag den kvinnliga läraren som sitter och skriver omväxlande på datorn och i en anteckningsbok. Vilken bild ger lärarna till sina elever när de visar tydligt att själva har de viktigare uppgifter för sig än att lyssna.

Plumpen i kameran

Kameran har försvunnit igen...nu får jag fota med den gamla kameran som alltid sätter dit en svart plump. Det gäller att passa in plumpen så den inte syns (som i verkliga livet).

I dag hörde jag göken för första gången  (bilden lånad från fotogubbens hemsida).

 Kabbelekan, i uppslagsverket står det "ett ord av mycket ovisst ursprung". Kabbelekans blomknoppar kan användas som ersättning för kapris och växternas saft kokad med alun ger gult bläck...kan man inte leva utan!

 Stor tistel på gång...aj, aj, aj, där tittar plumpen fram i vattenspegeln.

Häggen med sina små försiktiga knoppar. Tack och lov att det varit lite kyligt, det gör att vitsipporna finnas kvar och att hägg och syren dröjer lite till (plumpen skickligt gömd eller hur?)

Att tillverka ett plank

 Matte målar...

 och skruvar. Hon har fått några konstiga knölar i huvudet också, stackars människa.

 Hallå, hallå...titta pinnen. Ni kan inte ta pinnen...

 husse, ser du, pinnen!

Ähhh, trökfisar. Måla kan dom, skuva kan dom men pinna...nej då...