Vi är fyra stycken som ska genomföra en berättarrazzia i Borlänge. På bilden syns Tina, Åsa och Annacari. Vi ska under ett antal timmar fara runt i olika skolor och överraska barnen. De vet inte om att vi kommer. Helt plötsligt dyker vi upp i en skola och börjar berätta. Vi är i Skräddarbacken, Kyrkskolan, Tunet, Mjälga, Halvars, Tjärnaäng och Gylle.
Annacari och alla vi andra följer en elev som visar var släjdsalarna ligger. Läraren, som dagen innan bekräftat vår ankomst, kommer inte och hämtar oss som hon lovat men då är det toppen med elever som är tjänstvilliga. Vi hittade fram i tid tack vare eleven!Grattis! Sa jsg när jag klev in till den här klassen. Ni har vunnit första pris i berättartävlingen. Ni kommer att få berättelsen "Hans och Djävulen", sa jag.
Va, sa ungarna. Har vi vunnit ett pris?
Jajamensan, sa jag. Men först ska jag ta en bild på er.
Sssvoopa!
...och plötsligt stod de där. Otroligt fotoschenicka (hur nu det stavas). Så roliga ungar som lyssnade så öronen glödde.
Annacari och Åsa i full karriär mellan skolorna.
Det här var en otrolig rolig erfarenhet. Så gulliga lärare och elever förutom en lärare som glömde att hämta oss och en som inte fanns inne överhuvudtaget...och så klassen där barnen lyssnade intensivt på mitt berättande och så hör jag tipptipptapptupptipp. Vad sjutton var det tänkte jag för mig själv men jag försöker skärpa mig för att kunna berätta med den intensiteten som krävs för att fånga barnens intresse...tipptipptapptupptipp igen, när jag vänder mig om ser jag den kvinnliga läraren som sitter och skriver omväxlande på datorn och i en anteckningsbok. Vilken bild ger lärarna till sina elever när de visar tydligt att själva har de viktigare uppgifter för sig än att lyssna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar