Scwich - så är jag i en annan värld

Måndag kväll. Det känns underligt i ryggen. Som om någon klämmer in sina knän strax nedanför skulderbladen. När jag andas blir det grunt och flåsande. Jag mår illa. Klockan 22.00 säger jag åt Stig. Nu åker vi in till akuten. Där är det som vanligt fullt med folk men jag får snabbt komma in i ett undersökningsrum med EKG. De tänker nog som jag.. hjärtinfarkt. Men det är det inte. Många prov tas och eftersom några inte ser ut som de ska så får jag stanna kvar. Kirurgavdelningen är full så jag får plats på Öra, Näsa, Hals.
Sänggrannen har lampan på hela natten men jag skulle inte kunna sova i alla fall. Att hamna på lasarettet är som att kastas in i vintern igen. Alla dofter borta, bara den kliniskt, kalla desinfektionsmedlet... men människorna är varma och medkännande.

Jag hamnar i en barnsal men en sol i taket kan alla behöva, ung som gammal.