På en och samma dag

Jag fick ett meddelande från biblioteket att där fanns något för mig att hämta. Det var ett brev med kramar från mina arbetskamrater i Falun och även hälsningar från kolleger i Länet (jag arbetade två år på Länsbibliotek Dalarna). Brevet var fyllt av omtanke och pengar.

Stoooort Tack!

Jag blev så glad. Pengarna ska gå till en ny kamera, den gamla börjar krångla.

Från biblioteket åkte jag vidare till onkologen. Där fick jag prata med en ny läkare. Hon berättade att cancern i levern växt och att tumören i lymfkörteln växt till 2 centimeter!!??????? Jag visste inte ens att jag hade en tumör i lymfkörteln!

En dag fylld av både glädje och sorg.

Första lussebullen för i år

Lina har bakat lussekatter. Varje bulle fick sitt eget useende! Det här är lussebullen Stig.
När Emma kom hem efter tre timmar hängde Lina över bordet och stönade "Jag orkar inte mer". Mycket goda var dom. Jag ska be om receptet.

Vi fick ett vackert mosshjärta av Emma. En arbetskamrat hade tillverkat hjärtat..

När borlängeborna kommar då smäller det bara till och saker och ting blir gjorda i flygande fläng.

Grängesberg

Det är lördag. Jag håller på att fixa håret och har satt på mig nya klänningen. Vi ska åka till Grängesberg och träffa det "gamla gänget". Jag ser verkligen fram emot det.
I sta´n slänger jag mig in i en blomsteraffär och köper blommor. Nu...äntligen på väg.

Strax före Borlänge känner jag som ett band runt magen och plötsligt från ena sekunden till den andra så börjar jag skaka, frossa. Jag skakar så tänderna skallrar, försöker säga till mig själv, koppla av, koppla av. Vi tvingas vända och åka till akuten.

Här hamnade vi istället för att festa med gamla kompisar.

Einar och Emma kom farandes från Borlänge. När jag väl kom in till lasarettet blev jag lugnare och frossan försvann. Så småningom for vi hem och "Pall-gänget" kom. Nu är det antibiotika som gäller igen.

Vanliga männsikor har en rund aura men Emma hon har en konformig!

På radion i dag...

...sa en reporter att detta är årets tråkigaste dag. Jag ligger i sängen trött, trött, trött. Ute är det mörkt. Ljuset orkar inte upp över horisonten i dag. Det är en himla tur att det finns ljuslycktor!

Min bästa söndag

Dagens nyheter vill ha in kort "Min bästa söndag". Så här kanske:

Dörren går upp och in väller ett gäng Borlängebor och några vilda hundar!

Nellie kaxar sig och talar om för Lakritz att ekorren är hennes.

Vi gör ett spa och jag fixar Linas fötter.

Fötterna är skönt masserade, nu måste resten få sitt. Lina röjer runt och hittar en tröja hon tycker är fin och en hatt (eller vad de där små tingesterna kallas).
När de åker är det som att slå igen en dammlucka. Skönt att jag mått bra hela dagen, lite tungt mot kvällen men då räddade ett piller mig.

En helt vanlig lördag

Jag mår bra. Känner inte av cytostatikan. Det kanske är alla cortisontabletter, jag tar innan behandlingen, som gör att jag inte mår miserabelt.
I går träffade jag Maja. Hon såg lite trött och sliten ut vilket inte är underligt. Hon har just gått igenom en operation igen. Sist diskuterade vi håret. Hon hade klarat sitt tidigare men nu började stora tovor lossna.

Och nu över till något helt annat!

När jag tittar ut genom flygplansfönstret ser jag den raka, tomma vägsträckan. frusna åkrar och ett upprört hav (längst upp till höger).
I själva verket är det en vattenpuss som jag fotat på en höjd av några decimeter!

Ännu en dag på Onkologen

Nu är det jul igen och nu är det jul igen. I år ska granen gå i metall och plast!

Jag har två rara damer runt mig...

...nej, tre! Alla så vänliga och mån att jag har det bra.

Jag berättar att jag är rädd för giftet som sprutas in i min kropp. Då säger en syster Eva tänk inte gift tänk cytostatika. Okey!

Jag är inte rädd, jag kan ta cytostatika. Jag är inte rädd, jag kan ta cytostatika. Mjaaa, det kanske känns något bättre men maskinen, vid min sida, känns lite lömsk...

Infunderar?! Jo nyss låg jag och funderade att jag skulle styra cytostatikan rätt men så somnade jag...då står det INFUNDERAR! Måste jag vara på topp hela tiden.

Camilla på Klippet

För 26 år sedan; vi var nyinflyttade till Falun. Det var onsdag i påskveckan och jag tog fram en hårprodukt för att tona mitt hår. Jag gjorde som jag alltid gjort men tydligen hade leverantören ändrat något som jag inte uppmärksammade...håret blev brandgult! När jag tog en påskfjäder och satt i håret så försvann den. Det var exakt samma brandgula nyans. Jag rusade ut på sta´n och hittade en frissa som kunde hjälpa mig. Det här var på den tiden då orange inte var färg för ett hår, annat är det nu.

För cirka 15 år sedan hittade jag Camilla som har sin salong på Gruvgatan. Jag trivs med henne, hon är skicklig att klippa och vardagspratar utan att vara pladdrig.

Tacksam

Nu har det gått en tid sedan jag fick medicinen i fredags. Kroppen har tagit emot giftet bra. Inget illamående och inga fler krämpor. Det får jag vara tacksam för. Men humöret förändrades och jag blev mycket ledsen istället. När jag köpte honung av min forna granne på Elsborg och han frågade hur jag mådde så började jag gråta. Jag tycker inte om att vara ledsen tillsammans med andra än mina närmaste. 

Om ni undrar över bilden så är det humöret som hoppar upp och ner.

Lakritz hos veterinären - Jag på onkologen

Lakritz har en knöl på höger framben och är svullen i lymfkörtlarna. När Stig kliver in hos djurdoktorn så förstår Lakritz vad som är på färde. Han blir rädd. Eftersom vi tidigare berättat, för veterinären, att han är rädd för främmande människor så får Stig gå in i ett rum och vänta med Lakritz. Nu är han inte kaxig. Hela hunden lutar sig mot husse och skakar.  Veterinären undersöker Lakritz och säger att felet han har  inte är ovanligt. Bara fettknölar. När Stig säger till Lakritz att de ska gå hem så blir han så glad att han hoppar högt och krumbuktar sig, helt vild!

                                                 Linas änglabild

Själv kommer jag in till onkologen kl 09.45. Hemma har jag ätit 18 cortisontabletter. Nu ska jag få dropp. Först en timme med vätska och "måillamedicin". Sedan följer några påsar med Cisplatin och några med Gemcitabin. Rent gift in i ådrorna. Jag försöker styra giftet, med hjälp av meditation, till det stället där cancern sitter. "Droppandet" tar 3 timmar.

Einar kommer och hämtar mig. Vi åker och handlar hela vagnen full av frukt. Bättre moteld än nypressade frukter finns väl inte?

Klockan är nu 20.45 och jag mår hyfsat. Jag kan inte säga att jag hoppar högt, som Lakritz,  och gör krumbukter men om jag även i morgon mår bra så lovar jag att krumbukta mig lite!

Åkerblads i Tällberg

Onsdag eftermiddag.Vi har slängt på oss de vita morgonrockarna, snart ska vi få ansiktsbehandling.

För några veckor sedan bestämde Lisbeth och jag att vi skulle unna oss ett besök på ett Spahotell. Jag letade på nätet och hittade Åkerblads i Tällberg de har just fått sin spaavdelning klar. För 1990:- får vi; ansiktsbehandling, middag, frukost, lunch och ett dubbelrum.  

Här i förrummet kan man koppla av tills det är dags för behandling.

Spatjejen, så duktig och behaglig.

En lycklig, avslappnad kvinna!

Poolområdet...här skulle jag gärna kunnat simma lite men det går inte med slangarna som tittar fram ur magen...jag törs inte riskera en infektion igen. 

Här verkar de ha byggt ett fönster enbart för det fina trädet utanför. Helt rätt! Och lite längre bort skymtar Siljan. Underbart att få ladda batterierna, i morgon börjar första giftbehandlingen, då kan jag behöva all kraft jag kan uppbåda.

Kungahuset - släng er i väggen!

Häromdagen stod det i tidningen att Prinsen, Carl Philip, inte kan förlova sig nästa år för det händer såååå mycket annat inom kungafamiljen: förlovningen, kungen firar 40 år på tronen, drottningen fyller 70 och Prins Daniel fyller 40 år.
Ha! Släng er i väggen säger jag. Kolla här vad som händer i Stora Efrikgården nästa år (trots att vi bara är 7/8 gårdar); Nisse fyller 80 år, Astrid fyller 80 år, Sören fyller 50 år, Eva-Britt fyller 60 år, Göran fyller 70 år, Magnus fyller 40 år, Lena fyller 60 år, Nina fyller 60 år, Anna fyller 50 år. Och allt utan apanage, det ni!

I väntan på "Pallgänget"

Lakritz hoppar upp i sängen och tröstar. Han är bra på det. Jag har en otrolig tur som har min familj och många vänner som stöttar...och pallgänget som kommer varje morgon. Värken har blivit något värre och jag får ta en högre dos av medicinen. Men i morgon ska Lisbeth och jag åka på Spa. Till Långbergsgården i Tällberg.

"Nej, Einar, den går inte av sig själv som din gräsklippare. Du måste föra den framåt med hjälp av handkraft!"

"Precis så ja...du har ju rytmen i kroppen vet ja´"

"Två rum och kök"

När gamla bilen är såld ska vi fira med att gå och äta ute, sa jag för ett tag sedan. Nu har Einar sålt den och vi ska gå på "Tre rum och kök". Jag har ingen bra dag men jag äter mer medicin än jag brukar. Jag ska gå!

Vi fick god mat...

Min efterrätt är någonslags mandelbrylé och chokladsmaskens...

...och Stig valde hjortronsufflé med vaniljglass. Stig, har dagen till ära, sin Picassoslips på sig. Den köpte vi i Barcelona för många år sedan.

Vad vill jag göra?

När tiden är begränsad...

...jag känner efter...vad längtar jag efter? Jo, efter en vanlig vardag! Så på torsdagen går jag till bibblan. Jag berättade inget i förväg utan gjorde som vanligt. Tog en vagn och började städa barnavdelningen. Där såg det ut som det brukar. Leksaker slängda lite hur som helst. Böcker i små högar överallt. Någon liten marodör som skjutit in böckerna. Det var skönt att gå runt och plocka och framförallt få andas in den speciella boklukten som jag alltid älskat...och så fika med arbetskamrater.
När jag kommer hem sover jag resten av dagen. Tydligen är jag inte så stark som jag tror.