Mogan - den konstgjorda men vackra fiskehamnen

 I Mogan har vi en favoritrestaurang, längst ut på piren. Där har vi ofta suttit och tittat på fiskarna som firade en bra fisklast med öl eller tog en öl för att trösta sig för en dålig dag. Nu finns inga fiskare kvar, vi kanske är för sena, de har gått hem redan.

 Allt är annorlunda. Jag frågar en servitör om det är nya ägare. Det är det inte säger han. När jag frågar efter en man med ett särskilt utseende så var han död. En av männen kom in på restaurangen, satte på sig sina arbetskläder och ställde sig med huvudet i sina händer.

Alla ställen bjuder på kall honungsbrännvin medan man väntar på notan. Här får man själv hälla i så mycket man skäms för.

 

 

 

 

 

Morgonpromenader

Vi fick inte frukost förrän 8.30,det var gott om tid att ta morgonpromenader...

...utsikt över Taurodalen. Långt där nere finns vår favoritreataurang, Guantanamo. Bara genuint lagad canariansk mat. Mycket fisk, biffiga stekar, lamm och kanin.

 

Las villas de Amadores

Lägenheten var större än nödvändigt. Vardagsrum med köksdel och två sängkammare. Jag hade beställt så vi skulle få en stor balkong (utifall jag inte skulle må bra så skulle vi i alla fall ha det skönt och sola på balkongen).

 Att det skulle vara två sovrum hade jag inte märkt i all text...

 ...ett rum blev väskrum...

Hemma i fattigdom och elände

Vårt hotell o Amadpres låg högt på en kulle. Djupt där nere ser man havet och vår strand. Inga trappor ner till havet som man kan hitta i Porto Rico. Men så en morgon dyker en Canarian upp. Vad kom han ifrån? Jag tittar ut över en brant och ser en liten skymd stig. Jag börjar försiktigt gå nerför. Det går bra...

 

 Jag kommer ner men det var ett litet helvete att gå upp igen, stenarna rullade undan och jag var rejält flåsig när jag kom upp igen.

Anna och Eira

I dag arbetade Anna och jag med att klippa och klistra. Vi ska göra en enkel dockteater som ska spelas på Världsbokdagen. Då nya sagorummet på Falu stadsbibliotek ska invigas. Eira var med mamma och det kan inte hjälpas men mycket av vår koncentration ägnades åt Eira. Hon är ett riktigt charmtroll.

... lite avvaktande...

 Semla äter man med fördel naken, bara att tvätta bort grädden...

                                                 ...hjälpa till...

Kan själv, Eira haffade en tvättlapp och tvättar sig...

Myrstacken

Ofta tänker man inte på att alldeles runt hörnet där man bor, finns samhällen med många hundratusen individer, riktiga storstäder. Jag har kollat in en myrstack nära mig. Den stacken har varit aktiv i några veckor. För ett tiotal dagar sedan var myrorna sega och gick långsamt och till synes lite mållösa. I dag var det full rulle och alla rörde sig snabbt. Jag har ofta funderat hur en myra, som hittar mat, kommunicerar med sina vänner. Nu vet jag, i TV såg jag en forskare som berättade att när en myra hittar något bra så lägger hen ut ett doftspår som andra kan följa. Praktiskt! Tänk om grannen hittar ett riktigt bra hjortronställe och jag sedan bara kunde hitta dit genom att sniffa lite i luften...

Ett sådant här ställe kan jag bara inte låta vara...jag måste hoppa för att höra det ljuvliga, kraschande ljudet. Ljudet av vår.

Stig lånade min kamera

Ibland lånar Stig min kamera i sitt projektarbete. När jag sedan sparar mina bilder så dyker hans bilder upp. Ibland är de riktigt spännande, kolla här...

Kort taget innifrån "gruvsidan".

Slutet på dropporten.

Lina - konstnären

Lina har ledigt från skolan. Rasmus körde hit henne torsdag kväll. Eftersom jag håller på att göra dockteaterscener så tar jag chansen och ber henne måla en bakgrund. Hon är bra på att måla...

 

Världsbokdagen - 23 april

Nu har jag börjat jobba med förberedelser inför Världsbokdagen och invigningen av Berättarrummet. Så roligt! Jag har i stora drag tänkt ut vad Anna och jag ska göra och på måndag ska vi träffas och spåna för att se vad spännande som dyker upp. Det stora temat är naturligtvis att uppmärksamma boken och fantasin. Jag tänker mig att vi spelar enkel dockteater för de mindre som sedan får göra en enkel frågelek tillsammans med föräldrarna. Med böcker som pris. För de äldre ska vi göra scener ur olika böcker och så får de gissa vilka böcker som inspirerat oss. Bi ska hjälpa oss att leta böcker för barn mellan 6 och 10 år. Det känns helt otroligt men nu jag varit sjukskriven i nästan 2 år så det kanske inte är så konstigt att jag känner mig lite vilsen när det gäller populära böcker just nu. Nu håller jag alla tummar som går, för att jag ska fortsätta må bra.

Bi ska göra ett berättarprogram så det blir hallå hela Världsbokdagen på Falu stadsbibliotek.

Blötberget

Nya kasernerna - så kallades det här området när jag var barn. Då myllrade det av barn i varje hus. Nu myllrar det av katter och hundar i stället. Häromdagen var vi hem till mamma och fyllde frysen med mat. Hon vill inte ha de lagade lådorna som finns att köpa. De smakar inte bra, säger hon. Men att fixa mat är inte oöverkomligt, det går bra. Men allt det andra...nu ligger hon inne i det lilla, mörka rummet och ugglar. Hon kan inte gå själv och då tycker man att det borde vara självklart att hon skulle få komma till ett ställe där det finns omvårdnad och omtanke. Men inte då. I socialtjänstlagen kan man läsa att de gamla ska ha ett värdigt boende. Det finns inte!Sakta men säkert har samhället sparat bort ålderdomshemmen.
 

Fredagens teaterlunch

Jag hade fixat biljetter till Lisbeth, Bosse och Berit. Vi skulle se "Man tål ju inte vad som helst" på Dalateater.

Men nu var det så att under torsdagen hade vi kört hem mamma från Ludvika lasarett. Vi pratade om att hon inte fick gå själv utan skulle ropa på oss om hon ville gå någonstans. Hon var helt klar på det. Så när jag står vid spisen och lagar mat så hör jag henne i korridoren. Jag hinner fram precis när hon föll. Du skulle ju säga till mig, säger jag. Jo, jag glömde, sa mamma. När vi sedan kom hem till Efrikgården på kvällen och precis klivit in genom dörren, ringer telefonen. Det var hemvården. Hon hade fallit igen och larmat. Det här går inte. Hon kan inte bo hemma, det är bara att se sanningen i vitögat. Så fredag morgon var det bara att börja ringa "till de som bestämmer". Plötsligt är det som om någon tappat mig på kraft.Jag kommer inte att orka gå på teatern. Under förra fredagens sopplunch stannade många och pratade med mig. Att jag ser så pigg ut osv... Nu orkade jag inte med det. Jag stannar hemma...men de andra sa att det varit en bra, tänkvärd pjäs.

 

Efter teatersoppan kom Berit med en underbar bukett rosor från dem allihopa. Vad ni har tagit i...30 stycken rosor!

Rosor? säger Berit, jag gick där och valde...de röda tulpanerna var inte fräscha och de vita var inte bra så jag tog de här gulgröna för de var så fina...men att det var rosor såg jag inte!

Supervåren

Vad sjutton är en supervår? Tidningarna försöker övertrumfa varandra i att beskriva vädret så rafflande och överdrivet som möjligt.

Supersolen skiner men supervinden gör att det är kallt. Snön försvann i nattens superregn.

Selfie

Stoppa pressarna! Senaste nytt!

Vi håller på att få nya grannar i Stora Efrikgården...ser så ut i alla fall...

Vägen breddas och de lägger ner kabel...och en tomt bearbetas.

 

Vårflod

Vi går vår vanliga vända...över Björns bro...

 Även om det inte luktar vår i dag så hör vi på Rogsåns brus att vårvattnet är på väg. Den lilla tjäle som var börjar släppa...vatten från myrar och skogsmarker letar sig ner till Rogsån och sedan vidare ut i vida världen.