Mogan - den konstgjorda men vackra fiskehamnen

 I Mogan har vi en favoritrestaurang, längst ut på piren. Där har vi ofta suttit och tittat på fiskarna som firade en bra fisklast med öl eller tog en öl för att trösta sig för en dålig dag. Nu finns inga fiskare kvar, vi kanske är för sena, de har gått hem redan.

 Allt är annorlunda. Jag frågar en servitör om det är nya ägare. Det är det inte säger han. När jag frågar efter en man med ett särskilt utseende så var han död. En av männen kom in på restaurangen, satte på sig sina arbetskläder och ställde sig med huvudet i sina händer.

Alla ställen bjuder på kall honungsbrännvin medan man väntar på notan. Här får man själv hälla i så mycket man skäms för.