Sven Lakritz JR blir rädd

Sven Lakritz JR har blivit stor

En varm dag

Många gånger har vi sagt till Patriks föräldrar att vi måste ses. Nu hände det, äntligen. Emma såg till att det blev av. Vi gick ner till badet för värmen var tryckande och Inger visade sig vara en riktig baddare. Hon dök i från bryggan...och där står jag och fjässar och stiger i sakta, sakta...

                                Inger och Jan. De tyckte vårt bad var fantastiskt. De har inte bada i svenskt vatten de                                   senaste 5 åren, utan enbart utomlands.

                                Sven Lakritz JR vill inte bli fotad, han vill hellre äta kamera...

Hela klanen badar

 Det är så hett så alla planer stryks och att bada får ta över, ungarna...

...och grannarna

                                          Anna vill inte bada, barnet ska komma vilken dag som helst nu...

 

                                          Sven trivs bra i det gamla vedförrådet under spisen...troligtvis lite svalare...

Delar av Borlänge i Efrikgården

 Hur man fixar en säng i tre steg: 1 Se ut en skön kudde i kökssoffan  2 Når du den inte så dra i filten tills kudden far över kanten  3 Dona runt och ta dig en tupplur.

Lina har alltid något projekt på gång. Här bygger hon en underdel där hon ska fästa en torso. Den ska hon ha när hon syr till sig själv.
Tur att härbrät är klart och att ungarna trivs där så kan vi få lite besök nu och då. Emma, Patrik och Lina är här.

Sven Lakritz JR karusell

Sven Lakritz JR i blåbärsskogen

Rubinbröllop

 Helt otroligt! Gifta i 40 år och tillsammans i 47...

 ...efter så många år så får jag locka med ett hallon (därav Stigs breda mun)

 

Stig gjorde en fantastiskt fin tårta!

 Patrik och Emma ser fundersamma ut...eftersom de inte är gifta så blir det inget firande...

 Har Einar fått nå´t konstigt på gaffeln tro?

 

...se´n gick vi å bada...

Sven Lakritz JR och gammgumman Åsa

Magnus Hårds födelsedag

Nej, sa Fingal appropå present till Magnus, han har avsagt sig presenter. Åhå sa jag, vad gör vi då. Han vill gärna ha något uppträdande tror jag, sa Fingal. Så det var bara att börja tänka och skapa. Efter några timmar hade jag en hyllningssång klar...den blev ganska bra

Här står Magnus och tar emot gäster. Han hade verkligen ett sjå att ta emot och hälsa välkommen samtidigt som han skulle stå inne i rummet och ta emot hyllningar. Han klarade det galant och var så vacker i sin Rönnedalskrans.

Greta får en välkomstkram.

Jag har inte så bra aptit men de här rackarna kunde jag inte hålla mig ifrån.

Fingal och jag väntar på vår tur att sjunga och hylla.

 På väg ut mötte jag Sven. Han har dykt upp i mitt liv lite nu och då. Det var fler tillfällen förr när vi båda var engagerade i Raka Rör.


Melodi: När vågorna börjar rulla

Magnus sång
ref
Nu Magnus vi vill dig hylla
för du fyller åter år
Din dag vill vi nu förgylla
vi är de bästa du kan få
För vännerna omkring dig kan aldrig för många va´
Nu ska du få en puss och kram
för idag ska du ha det bra!

Fort man seglar genom livet
Swisch så är man pensionär
Barndomen man tog för given
kärlek, ungar, karriär
Vad blir kvar utav det hela
när nu livet går så fort
meningen är väl att dela
all den kärlek du har fått.

...o så ref. igen

 

Fredag på sta´n

Efter att ha mått pyton några dygn så vaknade jag i morse och kände mig bättre. Den obehagliga värken var borta.

Anne-Li och jag röjde runt på sta´n. När vi handlat klart gick vi upp till Anne-Li på Elsborg. Vi betämde oss för att fika hos Ljusstöperiet. På väg dit fick vi syn på detta. Ett gäng som målade gaffitti. Det var så fint. Lite här och där kunde man skönja historien... Kårebocken, siluetter av gr

 Det var ungdomar som hade fått jobb hos kommunen för att förgylla falubornas vardag. Bra kommunen, där tänkte ni rätt!

 

 Har ni inte varit på Ljusstöperiet så ta er en tur dit. Färska våfflor och Rättviksglass! MMMmmmm, kaffet var också gott.

Anne-Li inne på gården som de har gjort så fin. Här var för två år sedan bara en stor asfalterad plan.

Sven Lakritz JR besegrar världens farligaste blompotta

Livstecken

Det var länge sedan jag skrev om böcker jag läser. Eftersom jag är en snabbläsare så glömmer jag också böcker lätt. Därför är det bra att ha nedskrivet vad det var som fängslade med en bok.
Just nu har jag läst ut
Livstecken av Gunilla Linn Persson
mest känd för Skärgårdsdoktorn.
Livstecken är en brevroman. Hon har fött en dotter med Down syndrom och nu försöker hon förstå sitt liv. Hon berättar levande om att vara mamma, sköta sitt arbete trots skilsmässor, svek, djup sorg och flera psykoser.Gunilla ställer frågor till vänner, makar, barn. Hon får också ur sig ett ursinne eller som hon kallar det harm. Ett gammaldags ord "att harmas" över något. Det är ett härligt driv i texten som gör att det är svårt att lägga boken ifrån sig. Det märks att hon både är författare och journalist.
Boken är en roman men jag läser den som en biografi. Det är lätt att tänka sig att allt har hänt men så läser jag några intervjuer av henne och förstår att detta är en roman men med många stycken från verkligheten.
Jag ser fram emot att leta fram fler titlar av författaren.

 

Sven Lakritz JR bestiger berg

Anfallet

Här ligger vi och vilar, helt utslagna.
Vi hade varit ute och gått en vända på gården. Som vanligt äter Sven på allt som kommer i hans väg. När vi kommit in igen så går det ungefär 10 minuter så blir Sven som galen. Han springer runt i vild fart och biter mig frenetiskt. Inte som när han vill leka utan som om han drabbats av rabies. Jag försökte prata med honom, tar honom i nackskinnet och säger nej! Men han fortsätter. Jag känner mig förtvivlad, vad sjutton ska jag göra. Jag bär honom in i köket och skyfflar vatten in i munnen på honom. Efter ett tag så lugnar han ner sig.
På nätet läser jag att när snäckor blir rädda ger de ifrån sig ett giftigt ämne. Där har vi det! Sven hade en snäcka i munnen vid vår promenad. Han spottade ut den snabbt men tydligen hann den spruta ur sig något.

Sven Lakritz JR

Sven Lakritz JR

Flogberget

För cirka 10-12 år sedan var Örjan Hamrin och jag vid Flogberget. Örjan berättade om våra historiska vandringar på Elsborg och jag spelade upp några scener...allt för att inspirera några människor som ville starta historisk teater på platsen.

Nu var Berit, Lisbeth och jag där för att gå den historiska vandringen. Vädret var underbart och vi njöt av kvällen.

 Berit, jag och Lisbeth i gruvhjälmar...mest för att få till en äkta känsla av att det kan hända saker och ting men ingen av hjälmarna hade hakband så de var helt värdelösa rent säkerhetsmässigt.

 Mannen som visade oss runt och berättade om driften, "inschengö´rn", var en duktig berättare.

 Här kommer gruvfrun, spelad av Lena. Hon är musiklärare i Ludvika. Jag är bekant med henne sedan hon spelade med i Blötbergsrevyn och jag skrev en del texter.

I slutscenen kom en stilig man in, August Palm. Han försökte få arbetarna att gå samman för att hävda sitt
människovärde.
En härlig kväll som slutade i elände. Lisbeth vaknade mitt i natten och hade åkt på en sjujäkla magsjuka. Det
blev till att ordna skjuts hem till Vansbro. Men som tur är så ringde hon på eftermiddagen och hon kände sig
bättre.

Sven Lakritz JR lär sig borsta

Tålamod

Det är lite rörigt på bloggen just nu med en blandning av bilder och skakiga filmer. Jag får be om överseende för det. Jag blir väl bättre på att filma och att lägga ut över Youtube.

Lina är här. Allt lever upp när hon kommer och det är skönt med fler som hjälps åt med valpen...

...som håller på att lära sig borsta tänderna.

Sven Lakritz JR

Sven Lakritz JR

Berättarkväll på Thunströms

 Mitt program heter "Tröst för var tredje människa". Första delen har undertiteln "Skärvor av sanning", andra delen "Hundra procent sant". Thunströms lada är perfekt att berätta i det blir så bra och tät stämning.

 Sölve, en före detta kollega.

 Diskussioner efteråt med Staffan och Kerstin...

Örjan berättar för oss om något som hänt honom...påminner mycket om en av mina berättelser. Lasse lyssnar.

...delar av publiken...

Det är Anneli, en kollega, som tagit alla bilder.

Sölve och Anneli

"Hem till Blötberget"

 Vi åker till mamma i Blötberget. Det går bra att ta med Sven. Han sover i en korg...än några veckor får han nog plats.

När vi kommer hem är det kvavt och varmt. Vi går ner till badet...under över alla under, jag doppar mig. Sven har halsbandet på sig så han inte försvinner in i gröngräset. När vi kom till badet så slår det utav bara sjutton. Troligtvis var det bävern som tog ner en gren. Han själv försvann men kvar låg en kvist och flöt.

Fest hos Einar och Anna

                                         Vädret är underbart och vi får god mat. Grillat med många röror                                          och sallader.

                                          Amalia

                                         Lina