För Sverige i tiden

Programmet, på TV4, om kung Carl Gustaf är just slut. Drottning Silvia säger sist i programmet  "Kungen är rolig, synd att inte fler vet det". Jo, jag vet! När Falun blev invigt som Världsarv blev jag tillfrågad om jag ville spela för kungen vid Ernst Rolfgården. Det var ingen som frågade vad jag tänkte göra. Jag fick bara stränga order om att hålla tiden. Schemat var strängt uträknat! Jag tänkte att vad kungen behöver är att få vara med om något roligt så därför ville jag spela historisk buskis för honom.

 Jag föreställde en Elsborgsperson från 1900-talets början och berättade  hur det gick till när jag kidnappade en gris. På brett dalmål avslutade jag historien med "men moster Karlsson var inte alls arg för att jag dragit iväg med hennes sugga. Hon kom ut med sin sumppanna, gick ut på slaskhögen och slog ut sumpen. Ut ur kaffepannan trillade det en död råtta, då sa moster Karlsson - hä vant unnligt att kaffe smaka så könsut hela veckan". Så tittade jag på kungen och sa "nu går jag in å sätter på lite kaffe åt oss men va int orolig ja ska lägga på nytt kaffe"-

Då säger kungen på stockholmsmål  "Legger du på en ny råtta också?". Det var riktigt roligt att träffa kungen och schemat det gick åt fanders!

Sumppanna var en stor kaffepanna som man kokade kaffesumpen i så länge som vattnet blev lite färgat. Man kokade kaffe i en liten kanna så hälldes sumpen i sumppannan och den kunde man koka upp om och om igen.

Maria Wetterstrand och en gråkulen morgon

Vad har den här bilden med Maria Wetterstrand att göra? Inte ett dugg! Det var bara så här Falun såg ut i morse klockan 6.45 när jag gick till jobbet.
Igår var det en minidebatt på TV mellan statsministern och Maria Wetterstrand. Maria är något så sällsynt som en politiker som jag litar på. Fredrik Reinfeldt försökte sig på  "låt oss föra debatten på ett seriöst plan"-taktiken. Dvs påskina att han var seriös men inte Maria. Men den maktstilen fungerar inte. Maria W kan förklara varför de rödgröna föreslagit en så föga populär åtgärd som högre bensinskatt. Hon är klar, kunnig och tydlig. Hon borde bli statsminister i höst!

Det blödande hjärtat

Taylor, Andrew   "Det blödande hjärtat

De senaste dagarna har jag läst "Det bödande hjärtat". Det är en thriller som handlar om en kvinna vid namn Lydia Langstone. Hon flyttar från sin våldsamma, egoistiske man. Eftersom det här är London 1934 så ses det inte med blida ögon av familjen. Lydia flyttar in i ett ruffigt hus som ligger vid ett torg med namnet Bleeding Heart Square. Mannen som äger huset är en charmig men ruffig typ. Snart börjar rykten gå att han svindlat en rik kvinna och mördat henne för att komma åt huset.

Fascismen börjar växa sig stark i London. Svartskjortorna håller möten. De lockar människor med löften om gratis smörgås och te.

Boken är bitvis spännande men jag tycker den blir lite för rörig. Jag läser i alla fall ut den och slutet överraskar. Boken är läsvärd men man bör nog vara en läsare som gillar genren för att till fullo uppskatta den.

David Lagercrantz

Framme vid podiet står den finlemmade mannen. Han pratar om vad som gör en text bra: ...tydlig personlig röst, "kaparglädje", sök fakta, berättarglöd, detaljernas värde, rytm, skapa en scen...

SÖK KONFLIKT!

Varje gång han slår fast hur man ska skriva så far ett leende över ansiktet. Det sker snabbt och strax är han allvarlig igen. Så ler han och blir allvarlig. Han är en fyr. Har han en knapp i byxfickan som reglerar leendet eller hur kommer det sig? En vacker man, falsk som en orm. Han får kvinnor på fall med sitt leende och det vet han om!

Är det här sant? Nej! Jag gör bara som David Lagercrantz lärde oss. Jag provocerar för att få fram spänning. David är en rolig, påläst man som kan skriva intresseväckande och nu försökte han lära oss den konsten. Jodå, vacker är han men jag tror knappast att han är falsk.

Karin, Monica, Ingela, Annsofie och Britta kommer trampande i uppförbacken. Helt spränglärda efter kursen med David Lagercrantz.

...och nu 10 000 kronorsfrågan...i vilken stad var vi?

Vilken skillnad!

I morse kom först en bil farande, efter kom en traktor och plötsligt var det fullt ös hos grannarna. Hunden blev så överraskad att han glömde skälla! Grannarna har sällan tid att vara i de två sommarstugorna men i dag var det full aktivitet. Två män körde motorsågar och andra drog ris. På eftermiddagen var ris och småträd borta och vi hade i ett huj fått ännu mer utsikt mot Rogsån. Snyggt va? sa jag till hunden. Han lyfte ett bakben och kliade sig på halsen, ett säkert tecken på att han var nöjd.

Jättedöttrarna

Uruppförande av Jättedöttrarna på Stora Torget i dag.
Äntligen var det dags att visa upp vår lilla pjäs om Jättedöttrarna. Texten har jag skrivit och Stefan Ohlsson och Joakim Lindblad har skrivit musiken. Amanda Carlsson, en jättehärlig tjej, spelade Kårebockens ägare och Bi Kristiansson och jag spelade jättedöttrar. Trots att Bi är 1,56 cm över havet och jag 1,63 så tycker jag att vi var jättelika. Bi var nervös och sa "aldrig mer!". Hon spelade fenomenalt och jag tycker vi gjorde det bra. Pjäsen var ett inslag i festen som anordnades för att visa upp Kårebockarna. De bockar som ska ut på olika platser för att förgylla stadsbilden.

Fomp

I torsdags var jag på en utbudsdag i Teater Dalarnas lokaler. Där var alla länets kulturinstitutioner och presenterade sig själva och sin verksamhet. Det var ungefär 80-90 personer från hela Dalarna där och lyssnade. Dagen innehöll mycket bra och matnyttigt men så fanns det något som stack ut rejält. Det var ett gäng herrar i, vad ska jag tro, 30+ som kallade sig FOMP. De började med att spela traditionell folkmusik med ett jäkla tryck. Så körde trumman igång och det blev folkrock. Rätt som det är kommer en smal man farande. Han velar runt och vet inte var han ska sätta sig. Publiken förstår att han ingår i föreställningen men inte hur. Så sätter den här mannen igång att dansa. Han dansar en fantastisk berättelse...medan de andra spelar så dansar han fram en vardagsberättelse om svårigheten att få kontakt med den  man förtvivlat gärna vill ha kontakt med. 

Vilket gäng! Vilken intensitet! De här gruppen vill jag definitivt se mer av. Ni kan lyssna på Youtube för att höra dom spela men jag har inte hittat något klipp på dansen.

http://www.fomp.se/

"Min stroke"

Taylor, Jill Bolte   "Min stroke"

Den här biografin är skriven av en hjärnforskare som fick en stroke. Den dagen det händer förstår hon först inte vad som sker. Kroppen domnar, ljuden förstärks, händerna känns som klor och så småningom förstår hon att hon drabbats av en stroke. Hennes vänstra hjärnhalva slås ut först och hon får problem att slå larm. I stunder av klarhet försöker hon ringa för att sedan sjunka in i en dimma där tankarna står still. Efter flera timmar får hon fram ett samtal till jobbet och när en kollega svara så låter hon som en "golden retriver". Rehabiliteringen, som Jill först tror ska ta några veckor, tar 8 år. Det är med hjälp av en klok mor som hon kämpar sig frisk igen. I den här boken finns mycket som många kan ha nytta av. T ex så beskriver hon människor olikheter i bemötandet av henne. Några är irriterade, tar omilt i henne och höjer rösten när hon gör "fel". Andra tittar henne i ögonen och förstår att därinne finns en själ som just nu har svårt att hänga med.

Jill berättar, i slutet av boken, hur hon nu som frisk försöker att dämpa den vänstra hjärnhalvan. Den halvan som styr egoismen, karriärshetsen, svartsjukan, elakheterna. Hon tränar dagligen på att låta den kreativa, vänliga, högra hjärnhalvan få ta plats för att nå en djup inre frid. Den frid som hon upplevde som sjuk när vänstra hjärnhalvan var utslagen av blödningen. Den här boken är något så ovanligt som en spännande bok om ett brustet blodkärl!

Askmolnet har orsakat härdsmälta

"Flera kommunalråd i länet säger nej till prinsessbröllop" står det i dagens Dalademokrat. Vad är det för larv? Om politikerna arbetat aktivt för att få bort kungahuset då kan jag respektera det men annars ska de naturligtvis gå. Skitviktigt säger de ..."har andra prioriteringar" eller ..."det finns annat som är viktigare". Ett kommunalråd påpekar att kommunen ska spara så ..." jag kan inte åka utan present". Larv! Nu har vi ett kungahus då ska vi fira när det äntligen blir bröllop av.

Gör som sagans féer: skänk lycka, välgång, hälsa, omtanke, ett eget moln, leta fram en blomma som inte fått något namn än: bröllopssippan, äktenskapsdaggkåpa...Eller en bortglömd insekt: prästfästing.

ANVÄND FANTASIN...eller låt mig åka!

Små fräcka rackare

Nu är dom på väg! Skjuter upp som röda små raketer. Snart står dom där som stora, vackra parasoller och bjuder sniglarna skydd mot den brännande solen. Äntä köstit...

Mars 2010

Kårebocken

Njaa...inte vet jag om den här typen går som bock han liknar mer en ren men jag är glad att Stig snickrat. Får jag bara på lite färg så kan den bli en stilig bock. Nu på lördag blir det stort "Tjosan" på torget. Bi och jag ska spela jättedöttrar i en pjäs om legenden Kårebocken. Jag har skrivit stycket och vi är 5 som är engagerade, det blir till och med originalmusik...Tiskasjöbergsstomp!

(kameran är fortfarande borta så jag fick låna Stigs)

Fasa, fasa oändlig fasa

Jag hittar inte min kamera. Nu har jag levt med en kamera i min ficka sedan 1 januari. Så fort jag sett något så har jag fotat...många bilder har hamnat i bloggen...men nu?

...livet känns tomt...

Men jag har blivit tillfrågad att hålla vårtalet i Österå...det blir i alla fall en rolig utmaning...men utan kamera...

"Färsk litteratur", "Onkel Vanja" och "Lurvdebatten"

Länsmöte i Rättvik. Lisbeth, Marika och jag gör några av våra scener. I dag blev det "Färsk litteratur", ""Lurvdebatten" och "En bok för alla tillfällen". Lisbeth och Marika är två underbara människor som jag älskar att träffa. Det spelar ingen roll om man är trött och slut. Träffar man de här två så fylls man av energi igen. Jag tror att vi arbetar så bra tillsammans för att vi aldrig blockerar varandra och att vi vill varandra väl. Att vi sedan fnissar hejdlöst är inte helt fel...

På kvällen, teater med 123 Schtunk. En clowngrupp som spelar klassiker. I kväll spelade de Tjechovs "Onkel Vanja". De är helt fantastiskt roliga och är även duktiga att sjunga. Sitter man på första bänk så får man, vare sig men vill eller inte, en roll i spelet. Rasmus, Lina och Amalia satt längst till vänster på första bänk så de var med i en del repliker. Bland annat undrade Schtunk hur Teaterföreningen tänkte när de släppte in ungar till den här föreställningen (vågade scener). När det var dags för paus så sa de "gå ut och drick kaffe eller vin och ni ungar går väl ut och sniffar lim i närmsta cykelställ". De driver hejglatt med publiken men hjärtat är med (det skulle kunna bli för hårda skämt men de klarar av balansgången). Men snälla Schtunk ta inte av er näsorna i applådtacket. Här har jag blivit bekant med fyra personligheter som har stora fina röda näsor och så kommer några andra smalnästa typer in och tackar för applåderna! Vilken chock!

Ny dag = ny kunskap

Jag sitter och läser en recension i F-K. Den är personligt hållen och på slutet står: ."..jag smäller av! Shit Maj-Britt så snyggt!" Recensionen handlar om Frifot och i gruppen finns ingen Maj-Britt, vad jag vet. Så jag frågar en yngre kollega som säger att det troligtvis är så att uttrycket kommer sig av att Maj-Britt rimmar på shit. Efter att ha frågat fyra tjejer i 16-17 årsåldern, som heller inte hört det men som också påstår att Maj-Britt rimmar på shit...så får jag väl tro på det...nu har jag fått ett nytt uttryck. Nästa gång någon berättar något fantastiskt så ska jag säga: Maj-Britt! Shit alltså!!! Det låter inte rätt...
Shit pomesfritt är gammalt...
"Shit Britt alltså..."  nä, för tråkigt...nu vet jag!
Shit bananasplit!

Ha! Där satt den. Kan någon förvarna Svenska Akademien?! Shit bananasplit, bra faktiskt...

http://www.dt.se/noje/musik/article627551.ece

Kommunikation

Helt slut...efter en heldag med kommunikation. När dagen är slut har vi enats om några "spelregler" för vår arbetsplats: Respektera, lyssna, uppbackning, helt enkelt att försöka vara omtänksamma...jaja, svårt det där...
jag orkar inte tänka på det mer i dag, här kommer istället några Falubilder som jag tog i går under friskvårdstimmen.

Här syns spår av människor som levde en gång i tiden i Falun...jag undrar hur de hade det med sin "kommunikation"?!

Tinne, Länsbibliotek Gävleborg

Klockan 7.00 på måndagsmorgonen for Bi och jag till Gävle. Vi var inbjudna av Tinne Wennerhom, vår forna arbetskamrat. Efter stora kramen fick vi varsitt kompendium med inforamtion och ett gediget program. När dagen var slut var även vi det! Men vad mycket vi fick se...Sanvikens bibliotek, filialen i Andersberg, skolbibliotek Pettson, Stadsbiblioteket i Gävle och Silvanum. Tänk vad fantastiskt att man genomfört idén att samla alla länets kulturinstitutioner. Det säger sig själv att om man sitter i samma hus och fikar tillsammans så kan man spåna fram gemensamma projekt och ta till vara varandras kunskap och erfarenhet.

Katt med änder

Precis när jag skulle slå mig ner vid frukostbordet så slängde jag en blick ut genom fönstret. Jag blev stående och bara stirrade. Där nere vid ån såg jag något konstigt. Grannens katt kom vandrande och efter honom, som ungar efter sin mor, kom änder gående. Det såg ut som att katten hade en rad adopterade barn efter sig. Men så såg jag att katten gick på kanten av ån och fåglarna kom flytande i vattnet. En rolig bild så här tidigt på morgonen.

Den goda människan från Sezuan

När de osannolika gudarna anländer till jorden för att finna en god människa får de problem. Människorna är snåla, har inte lust, har inte tid, är egoistiska och utnyttjar gärna sina medmänniskor. Men det finns ett undantag, Shen Te. Gudarna övernattar hon henne och utser henne till den goda. Men naturligtvis går det inte att leva som den ende icke egoistiska. Hon bli utnyttjad av alla runt om sig. Till slut blir hon desperat och gör sig själv till en manlig kusin som hårdhänt sätter sig i respekt. Sakta men säkert tar kusinen överhanden och den goda drar sig undan. Det är lättare att överleva som ond än god.
Dalateaterns uppsättning har en sjujäkla energi. Det är ett myller av personligheter trots ett fåtal skådespelare. Ofta är det småsaker som jag kommer ihåg och tänker på efter en föreställning. Yngve Sundéns skenheliga ätande ur en skål mat (som den goda skänkt honom) eller som Hacke Hackspettypen Snickaren. Anna Granquists äppel-a´n när hon talar norrländska. Danserna som hela sällskapet fyller scenen med ibland. Husägarinnan, en hellackad typ, i Susanne Hellströms tappning. Vattenförsäljaren spelad av Joel Torstensson, visserligen har han dubbla bottnar i sitt vattenmått men han är omtänksam och letar förtvivlat efter Shen Te (han har goda drag i sig). Måns Clausen är en vacker, men slem, flygare som utnyttjar Shen Tes kärlek. Visst ska de gifta sig men först pengarna! En underbar figur finns, den rike barberaren, som skänker pengar till Shen Te heeeelt utan avsikter (spelad av Patrik Pettersson). Eleanora DeLoughery Nordin är en krävande, kvävande kusin men bäst som en av De upplysta.

Om jag var en teatergud så skulle jag genast klippa bort sångerna inte för att jag kräver skönsång utan för att de känns som utfyllnad. Men musiken är bra och scenbilden har en härlig verkstadskänsla. Det var så att jag nästan kände lukten av kaprondeller och varm nysvetsad plåt.
Jag är glad att jag såg denna Bertolt Brecht-uppsättning. Den är bra!

Vårtut

Precis när vi svänger av vägen ner till vår favoritstig så hör vi det. Tuut tuut! Hunden och jag spanar upp i skyn och där kommer de. Ett vackert streck med stora, långhalsade fåglar. Fingrarna var stelfrusna i vårkylan och innan jag fått upp kameran så var de borta. Det måste vara sångsvanar sa jag till hunden...men han såg skeptisk ut. Jag förstår hur du tänker, sa jag till hunden, du tror att det är Kanadagäss.
När vi kommer hem kollar vi fakta. Kanadagäss = ka-honk, ka-honk. Sångsvanar = tuut tuut
Det vi hörde var definitivt ett tuut alltså sångsvanar sa jag till hunden...han bara tittade på mig och gäspade.

Påskböcker

Chimamanda ngozi Adichie "En halv gul sol"

Efter boken "Vi, de drunknade" en bok som jag tyckte hade allt, så har jag  haft svårt att hitta något intressant att läsa. Jag klagade inför en kollega och hon sa: "Ta den här, En halv gul sol".

Jag gjorde som hon sa och det här var en bok som passade mig. En författare som verkligen kan konsten att berätta. Författaren låter en följa några människor, tvillingarna Olanna och Kainene, och bli bekant med deras vardag. Så småningom flyter en konflikt upp som  utvecklas till ett krig. Känt som Biafrakriget. När dagstidningar refererar från krig och oroligheter förvandlas människor ofta till namnlös statistik. Den här boken ger en förståelse för hur jävligt ett krig verkligen är. 

Påsk på Gimo herrgård

Det finns fantastiska miljöer runt Gimo herrgård. Vi vandrade runt och njöt av det vackra vädret. Här är allt präglat av bruket...den reglerade stora dammen som såg till att  vattenkraften  höll stånghammaren igång...

kollagret...arbetarbostäder...och själva herrgården med tillhörande "finstall". Där stallade man upp hästar och promenadvagnar. Kor och arbetshästar fanns på annat håll. Här var djuren uppdelade i grupper "till arbete" och "till lyst". Likaså var det med människorna förstås. Bruksarbetarna slet i tretimmarspass och trots att de bodde ett stenkast från hemmet så fanns bäddar i anslutning till arbetsplatsen. Där vilade de upp sig för att sedan orka arbeta igen. Barn och hustrur kom med mat.Vilken kontrast då mot herrgårdsfröknarna som när de skulle promenera i herrgårdsparken gjorde det med häst och vagn!

Inne i herrgården var det stort, ljust och mycket vackert. Personalen var trevlig och fick oss att känna oss välkomna. Vid själva ankomsten men också varje gång vi kom till huvudbyggnaden.

När jag bokade rummet berättade jag att vi hade en hund och att vi aldrig åkt bort med honom. Vi visste inte om det skulle gå att vara borta för han skäller ibland när han hör folk. Jo, vi var välkomna. Det fanns ett så kallat hundrum som vi betalade 300 kronor extra per dag för. Rummet vi fick var som ett ordinärt Scandicrum med heltäckningsmatta! Efter våra långpromenader runt om på leriga vägar så var det inte roligt att ta in honom på rummet.
Vid lördagens middag träffade vi ett trevligt par från Stockholm, Lena och Yngve. Efter middagen gick vi till deras rum. Det var ett trevligt rum, stort och luftigt med precis den herrgårdskänsla som jag drömt om! Och med trägolv som borde vara betydligt lättare att städa än en heltäckningsmatta.
Det är bättre att neka hundägare att komma än att ha så stor skillnad på rummens standard.

Gimo herrgård

I natt ska jag ta fram min nya turbokvast "Kvast 2020". Den har allt en modern häxa kan kräva. Jag bara programmerar in Blåkulla i GPS:en så vips är jag där. Jag har hört att Satan själv också har uppdaterats. Förra årets fan kallade sig Berlosconi, en liten, hal typ som bara pratade italienska. Årets djävul ska visst vara något alldeles fantastisk...men jag är skeptisk...den som lever får se.
Efter Blåkullefesten ska jag vila upp mig på Gimo herrgård...mer om det stället senare...

Glad skärtorsdag!