Huvudpersonen, Renée Michel, lever i sin portvaktslägenhet i ett av Paris mest välbärgade kvarter. Hon är 54 år, änka sedan 15 år. Hon ger intryck av att vara vresig och obildad. Precis så vill hon ha det. Hon vill bli lämnad ifred med sina tankar. Hon gör det som behövs i fastigheten sedan använder hon tiden till att förkovra sig. Hon älskar litteratur och konst.
Som läsare får man följa med in i Renées inre tankevindlingar. Vad det är som gjort henne så mån om sin integritet vet man som läsare inte mycket om. Två personer, i hyreshuset, kommer att rubba hennes cirklar. Tolvåriga Paloma Josse och den mycket rike affärsmannen Kakuro Ozu. Det är först när hon träffat dessa människor som hon släpper en del av sin gard.
Jag tycker om den här boken. Särskilt en scen där Renée får syn på en tavla i Kakuros lägenhet. Hennes inre beskrivning av tavlan är fantastisk.
Trots att den här historien fängslade mig så känns slutet lite snopet, som om författaren tröttnade på sin egen historia och väljer att avsluta den alltför snabbt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar