"Jag har skalat 200 000 potatisar och kan inte erinra mig en enda"

I går började jag läsa en ljudbok. Den var rolig med många filosofiska krumelurer. I en av novellerna menade författaren att :...spana efter varelser från främmande planeter var som att "sitta på ett framrusande X2000-tåg, dra ner fönstret och blåsa i en visselpipa och tro att kantarellerna skulle vissla tillbaka"! Jag fnissade åt det och tänkte för mig själv att jag borde skriva till honom och berätta att man kanske inte står på x2000-tåget och visslar...man kanske istället just är den där kantarellen som inte förstår och som inte hinner få upp sin egen visselpipa.
Men skriva till honom går inte. I morse på radion berättade de att han dött. Plötsligt, mitt på scenen. Hans namn är Lasse Eriksson.