Det är morgon. Solen har knappt masat sig upp över taknockarna. Jag fladdrar till jobbet med öppen jacka. Höstvindarna drar runt midjan och jag fryser. Men morgonen är så vacker. Aldrig blir staden så fin som i morgonljus. Till och med stora, svarta polishus kan bli en liten aning mjukare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar