Det här är författarens första roman. Hon filade på den i ett och ett halvt år sedan sände hon in den till en förläggare. Det blev nej. Men Kathryn Stockett gav sig inte. Hon visste att hon kunde skriva mer intresseväckande, så hon skriver om under 5 år! Hon sänder sitt manus till 59 olika förläggare som säger nej. Men till slut är det någon som ser storheten i berättelsen. Snacka om att vara envis!
Jag tycker mycket om den här berättelsen. Händelserna utspelas i Jackson, Missisippi. Historien utspelas i början av 1960. Vid den här tiden är det självklart att det finns en svart kvinna som gör allt i hemmet. Medan frun i huset träffar väninnor och idkar välgörenhet. Många barn blir mer fäst vid hemhjälpen som finns till hands, än sin ofta frånvarande mor.
I boken berättar tre kvinnor om sitt liv. Det är Skeeter som kommer tillbaka till barndomsstaden efter universitetsåren. Nu ser hon orättvisorna som hon förut varit en del av. Här finns också Aibileen och Minny. Skeeter har en dröm att bli författare och tänker berätta om det uppdelade samhället. Hur de svarta kvinnorna förnedras och diskrimineras. Hon försöker övertala kvinnor att berätta sitt livs historia för henne. Vad Skeeter inte tänker på är att hon riskerar sitt rykte medan Aibileen och Minny riskerar sitt och familjernas liv. En pojke blir misshandlad, nästan till döds, för att han gått in i en affär endast för vita. Det blir den tändande gnistan. Många kvinnor kommer, trots sin rädsla, och berättar för Skeeter.
Jag tycker mycket om den här boken. Den var få modiga människor som tordes riskera sina liv för att ändra det amerikanska samhället.
Taget ur en biografi om Martin Luther King:
I Montgomery bodde också en kvinna vid namn Rosa Parks. Den första dagen i december 1955 vägrade hon att flytta sig från ”vit-sektionen” i bussen. Hon arresterades av polisen för sitt brott. Det blev startskottet för en bojkott-kampanj av bussar i Montgomery från medborgarrättsrörelsen där Martin var aktiv. Tanken var att genom massivt icke-samarbete skulle de svarta påverka segregationens grymma regler. Eftersom bussarna var en del av segregationen bestämde man sig för att inte åka med dem, utan istället gå eller åka tillsammans i de få bilar de svarta ägde. Martin och de andra i medborgarrättsrörelsen var osäkra om det skulle fungera. Skulle de flesta svarta bojkotta bussarna? När dagen för bojkottens start kom, den 5 december 1955, blev resultatet mycket bättre än någon hade vågat hoppas. Nästan 100 procent av de svarta valde att inte använda bussarna. På kvällen samlades tusentals svarta i stadens baptistkyrka och lyssnade på Martin Luther Kings tal: ”Vi är här på grund av vår kärlek till demokratin, på grund av vår djupa tro att demokratin förvandlad från papper till handling är den förnämsta formen av styrelseform på jorden ...” Den kvällen startade en grupp svarta i en baptistkyrka en rörelse som skulle sprida sig över hela nationen och vars budskap skulle sprida sig över hela världen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar