Vi satt på fjärde bänk och jag ute vid mittgången. Det var så nära att svetten stänkte om mig från skådespelarna. Innan föreställningen började kom en scenansvarig och varnade oss för att resa oss upp, för över våra huvuden skulle skådespelarna svinga sig i en jättegunga.
Akka spelades helt suveränt av Adriana Savin. Innan föreställningen började fick vi veta att Akka stukat sig illa men försökte spela ändå. Strax före pausen stod Adriana framme vid scenkanten, nerför kinderna rann enstaka svettdroppar och hennes huvud skakade. Endera spelade hon så intensivt eller så hade hon rejält ont. Hur det än var så blev jag mycket imponerad hennes fantastiska utstrålning.
Det här är Smirre Räv, spelad av Silje Onstad Hålien. Hon flyger och far, står inte stilla en sekund men återigen är olyckan framme och när slutapplåderna ljuder så är hon på väg till Karlstad lasarett med en stukad i fot. Jag hoppas det gick bra med hennes fot för hon gör en alldeles underbar rollprestation men hur det ska gå att spela med den skadade foten förstår jag inte för hon är lika mycket högt upp i taket som flygande efter golvet.
Leif Stinnerbom är regissör, frun Inger är urduktig med kostymer och sonen Magnus är musikansvarig...ett riktigt familjeföretag. Jag hoppas de får spela för fulla hus hela sommaren för de är de värda.
Selma, hon kunde skriva hon, om hur det är att vara utanför, att vara annorlunda...och naturligtvis människans personliga utveckling från inskränkhet och egoism till förståelse och inkännande.
