Äntligen kom jag mig för att bjuda hit vänner till Efrikgården.
Anne och jag träffades genom jobbet på Kulturförvaltningen på 80-talet. Just i dagarna har Anne fått ett nytt jobb. Hon slutar på Dalarnas museum och börjar som kulturansvarig i Smedjebacken. Staffan och Stig gick i skolan tillsammans i Ludvika för 100 år sedan. Staffan är en av mina favoritkonstnärer.
Det här underbara trycket fick vi. Staffan har inspirerats av sin musa, Anne. Det är hon som sitter och äter under en utflykt.
Ivan fnissar åt Stig.
Ivan som är längst får tända järnkronan.
Jag tycker om att göra annat än att bara äta så vi gjorde en "Mästarens mästare" också. Kasta pil, kasta boll i fat och Memory. Stig vann och fick "den stora äran" i pris.
Anne och jag träffades genom jobbet på Kulturförvaltningen på 80-talet. Just i dagarna har Anne fått ett nytt jobb. Hon slutar på Dalarnas museum och börjar som kulturansvarig i Smedjebacken. Staffan och Stig gick i skolan tillsammans i Ludvika för 100 år sedan. Staffan är en av mina favoritkonstnärer.
Det här underbara trycket fick vi. Staffan har inspirerats av sin musa, Anne. Det är hon som sitter och äter under en utflykt.
Ivan fnissar åt Stig.
Kirsten var min stora stötta när jag låg inne på lasarettet i höstas. Fast hon inte hade mig som sitt ansvar så kom hon in till mig lite då och då. Sjukdomen har gjort att jag verkligen uppskattar alla omtänksamma vänner.
Kirsten och Ivan hade med sig den här "råa" och tuffa älgen. Den är gjord av återvinningsmaterial från järnvägen. Så fin!Ivan som är längst får tända järnkronan.
Jag tycker om att göra annat än att bara äta så vi gjorde en "Mästarens mästare" också. Kasta pil, kasta boll i fat och Memory. Stig vann och fick "den stora äran" i pris.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar