I dag kände jag mig bättre när Agneta kom och tog nya prover. Ingen feber. Bra, tänkte jag men det gick bara en halvtimme, efter Agneta åkt, så började febern stiga. Per-Åke, en av pallgängets läkare, bestämde att jag behöver intravenöst antibiotika i sju dagar.
Agneta kom själv på morgonen. Hon är bra på att resonera om vad det kan vara som krånglar för tillfället. Hon får upp humöret på mig. Själv tänker jag bara, jaha nu växer cancern till...men det kan ju vara det att cellgifterna gör verkan. Det är lätt att se allt nattsvart när men är så in i märgen trött.
Får jag använda dig som bord? undrar Agneta. Gör det, säger jag, och så tänker jag på den skabrösa bilden på den nakna kvinnan som ligger naken på ett bord och välklädda herrar runt om som förser sig.
Tänk vad man hittar på nätet. Det är den här bilden jag menar. Ohlsson Wallin har gjort den. Stackars Henemark som blev utsatt för det hela.
På eftermiddagen har Agneta med sig kollegan Mia.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar