torsdag 3 oktober 2013

Vemod

När jag slår upp ordet vemod i ordboken så står det...stämning av stillsam saknad och sorg över något som upplevs som förlorat...
...jag kör bort de frostnupna blommorna...

Jo, det var så dags att komma nu, första blomman på luktärten.
Själv känner jag mig som naturen... något håller på att lägga av. Varje morgon är händerna stelna och svullna... i morse kändes hela kroppen fylld av vatten.
Snart kommer Rasmus och hjälper Stig att bygga, dagens ljusglimt!
  Rasmus klättrar och Stig står där nere och tittar lite ängsligt (fotat häromdagen).
 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar