Tomt

Det är så tomt efter Lakritz. Vi lovade oss själva att gå ut varje dag även utan hund. Så har det inte blivit. När vi gått någon dag så är allt så endimensionellt. Ingen som viftar på svansen och visar att här har det legat en räv. Ingen som vill bada trots kallvattnet. Ingen som tar upp luktstråk efter älgen. Ingen som drar oss med och visar rådjurslegan.

 

Emma har letat valpar åt oss. Hon känner en hund som är underbar, som håller till vid hennes stall. En sådan blandras ska ni ha...och så hittade hon en valpkull. I Falkenberg.

Den stora lurviga är såld, berättar ägaren. Hon har kvar två hanhudar och fem honor. Jag berättade att vi eventuellt skulle kunna vara intresserad av en hanhund som gärna fick vara strävhårig. Då säger ägaren att de två hanhundarna som är kvar heter Coco och Lakritz!

...och allt är kallt och vått...

Tänk att en sommar kan vara så kall så gurkplantor dör trots att järnnätterna är förbi för länge sedan.
Själv mår jag som en gurkplanta... i en veckas tid nu. I morgon ska jag ringa "pallgänget" för att få starkare grundmedicin.
För övrigt mediterar jag och gör yogaövningar för att försöka stärka själen...och donar med kryddor. De har i alla fall mått ganska bra i det lilla "växthuset" som vi fixade till av en gammal trapp.

 En klok människa sa en gång att man aldrig får ge upp hoppet så att man slutar plantera träd...jag får inte ge upp hoppet om framtida höstgrytor så nu fryser jag in kryddor.

Lina och Efrikskylten

Efter att en blådåre körde ned våra postlådor har vi nu en ny ställning. Lina har lovat att måla så att vi får något vackert att titta på när vi hämtar posten. Stig har sågat ut "Stora Efrikgården" i träbokstäver...

                                          ...djup koncentration...

...av någon outgrundlig anledning vänder sig bilden fel trots att jag sparat den på rätt köl...Lakritz blir förevigad, det känns bra.

Skivsläpp på Thunströms

Jag ringde Anne-Li och undrade om hon ville gå med på skivsläpp. Det ville hon inte men gärna en tur på sta´n.

Vilken lycka Rättviksglass hade öppet! Där står världens härligaste tjej som låter en ta små kulor med olika smaker för priset av en. Visserligen blir det inte mer glass men många skulle bli irriterade över den ohemula önskningen.

Publiken börjar samlas på Thunströms Köpmangård i väntan på visprogrammet och skivsläppet.  AnnaCari tog min kamera och fotade publiken. Lite senare var det knökafullt. Det var roligt att träffa Örjan och Anette (på min högra sidan).

 AC sjöng många bra sånger men min favorit blev en Hörbergslåt som jag aldrig hört förut. En kvinna sitter i ett vackert hus på en sommarö, hon ringer till sin mycket upptagna man och undrar om han inte kan tänka sig att hälsa på någon gång under sommaren. Nu när jag tittar på skivan ser jag att den heter "Sommarö".

 Linus  spelade bas, han föjde melodierna lätt och behändigt.

Stefan både spelar och sjunger. Just nu, dagen efter, lyssnar Lina och jag på skivan. Jag älskar "Rågsved" men med flera omlyssningar så dyker det säkert upp nya favoriter. Det är så roligt att det äntligen finns en skiva med Stefan och AnnaCari.

 

Pub Efrik

 Nu har Sören öppnat puben. Han har jobbat och slitit i veckor men så blev det snyggt också!

                                          Vilken stämning i det gamla stallet. En del kända stall blir härbärge för små nyfödda barn. Andra blir härbärge för ölhävare.

Avslut

I dag har jag varit in på Stadsbiblioteket, Falun. Det var dags att röja och slänga. Så mycket papper och så mycket som en gång var viktigt. Nu slänger jag, pärm efter pärm. Viktigare än så här var det tydligen inte. Men jag vet att jag gjort även bra saker (inte bara producerat papper). Påverkat människor på olika sätt. Stöttat barn, lyssnat på barn, berättat sagor för barn, berättat om böcker för att inspirera till läsning, spelat teater och skrattat tillsammans med barn, naturligtvis även en och annan vuxen. Så även om papperen fladdrar runt mig och går direkt ner i svarta påsar så har jag gjort så gott jag kunnat.
Nu är det en annan som tar över och det blir bra. Vi människor lägger vår prägel på arbetet och så ska det vara.
Visst känns det vemodigt. Jag hade i tanken varit kvar längre men nu satte sjukdomen stopp för det.

Jag behöver ruska av mig vemodet...med lite semesterbilder kanske...

Vi sitter på balkongen och Lina lär mig hur man ställer in kameran så att den automatiskt tar bilder.

Det roligaste på en semester är att kolla in "vanligt folk". Vi hade ett litet hus bredvid hotellet. Där blev det under några dagar ett riktig hallå. Det klipptes och fejades. Det bars in grejer och snickarades. Mycket intressant...

Svårt att gissa vad som bars in här...sänggavel, nja för långt...

I denna vackra vagn åkte vi runt i Argassi. Emma och jag Silvia-vinkade och Lina skämde och väste till oss. Hästen  Kristina blev tyvärr inte med på bilden.

Stor sorg

För 8-9 månader blev Lakritz sjuk. Han hade mycket ont. Vi fick medicin som tog bra. Nu i veckan blev han dålig igen. Trots att han fick dubbeldos så hade han ont och bara låg. Han ville inte röra sig.
Vi fick tid hos veterinären och han sa att tyvärr, nu hjälper inte medicinen längre. Vi blev tvungna att ta det tunga beslutet att ge honom några sprutor så han fick somna in.
Vi gråter och minns allt roligt och allt jobbigt som varit. Han var inte som andra hundar men han gjorde att huset fylldes av skall och liv.

Här är han hantlangare åt husse, kollar om kusten är klar. Han var mäkta stolt när han fick åka i lastbilen.

Början på semestern

Lina, Emma och jag har varit till Grekland. En liten ö som heter Zakyntos. Det som är lite annorlunda mot andra grekiska öar är att den är otroligt grön. Här finns skogen kvar och så naturligtvis olivträd i mängder.

En förväntansfull Lina på planet.

 

 Hotellet heter Maria Mare och låg i det lilla samhället Argassi. Hotellet var inte stort men fräscht. Rummen var enkla, tre sängar två sängbord, två lampor och ett större bord, thats it! Köket var litet och helt otänkbart att laga mat i. Så vi fick tänka om när det gällde mathållningen. Vi fixade enkla luncher med bröd, olivolja, rödlök, fetaost och stora urgoda tomater. På kvällen gick vi ut och åt. Vi försökte dra ut på kvällarna så att vi fick lite folk att se på men likt förbaskat så gick grekerna ut när vi gick hem.

Poolen var varm och skön. En man kom samma tid varje dag, öppnade en lucka och klev ner i underjorden och simsalabim så var vattnet rent.

Under en balkong låg två badmadrasser. Jag gick till receptionen och frågade om någon ägde dem. Det var gäster som lämnat så det var bara att ta. Vi la beslag på badmadrasserna hela veckan. Dels för att busa i vattnet men även att ligga på, solstolarna var hårda.

Sem. fortsätter snart...

Semester

Jag lyckas aldrig få in ett inlägg när jag är på en annan dator. Så nu blir det fattigt med nyheter här på bloggen. Emma, Lina och jag ska åka på semester.

Sjukdomen

Det finns ett talesätt: Hälsan tiger still. Det har nu gått en tid då jag mått riktigt bra. Jag är mycket glad och tacksam för det.
I förra veckan kom "min" läkare från palliativa avdelningen, Per-Åke Andreasson hit. "Du undrar kanske varför jag kommer nu" sa han. "Ja", sa jag. Du var ju här förra veckan".
"Jag har med mig besked från Radiumhemmet, Karolinska sjukhuset".
Jag hade nämligen bett om att få en "second opinion" därifrån. Man har rätt att få ett uttalande om sin sjukdom, från ett annat ställe. Landstinget ska bekosta ett besök.
Mina papper blev ivägskickade i början på april, trodde jag. Det visade sig att de fastnat hos en onkolog i Falun. Men sedan blev de skickade till Karolinska. Efter en evig vänta kom nu beskedet. I form av ett brev! Jag blev inte ens kallad. Det var en besvikelse. I brevet skrev de att vad de kan se så har jag fått rätt behandling. Om jag skulle ha opererats eller genomgått strålning skulle det varit i ett tidigare stadie.
"Jag blev aldrig erbjuden operation eller strålning", sa jag till Per-Åke.
"Jag funderade också över den formuleringen", sa Per-Åke. "Troligtvis menar de innan sjukdomen gett sig tillkänna överhuvudtaget".

Jaja, någon större hjälp var då inte det här. Eftersom det är patientens rätt att önska en "second opinion" så borde jag väl i alla fall fått komma på ett besök. Inte bara ses som en diagnos.
"Eftersom du i alla fall är här så kan du väl känna på magen", sa jag. Per-Åke gjorde det och jag undrade om han inte tyckte att tumören kändes lite mindre." Kanske det", sa han.
"Jag har börjat att meditera varje dag", sa jag. "Så nu tänker jag använda min tankekraft att tänka bort cancern. "Jag ska toppa mina vita blodkroppar då de orkar med jobbet".
"Lyckas du med det så ska jag doktorera om det hela", lovade Per-Åke något skeptisk.

 

Linas stora dag

Nu för tiden har många skolor bal redan i nian. Så är det i Linas skola...

Jag packade ner alla attiraljer som behövs till Linas sminkning. Egentligen är hon som en nyponros men hon vill bli sminkad och då blir det så. Vi provsminkade förra veckan och det känns bra.

Nu är det lite nerver i dallring och oerhört varmt, därför är det skönt att vi vet hur Lina vill ha det.

Dra hårdare morsan...

Ååååh nej, sa Lina...och tittade på oss med skräck i blick...återigen en erfarenhet som alla kvinnor måste igenom någongång... ett sidenband ner i toan!

 

Hon blev så fin, nu är det bara att hoppas på att balkavaljeren Henning är en riktig  gentleman.

 

 

 

 

 

 

Dopet

                               Leonore sover...

     Damen, som ser in i kameran, är en barndomsvän till Chris.

 Estelle är så söt i sin klänning och sin alldeles egna stol. Hon är förundrad över allt runt omkring. Vid ett tillfälle tittar hon mot mormor och hyssjar med fingret mot trutande mun!

 Det står någon och sjunger där uppe vid hålet...

 

Det var Leonores dag men Estelle lånar lite av huvudrollen. Det är roligt bara att titta på henne.

Besök

                                           ...ät i lugn och ro...jag har koll

                               ...här ska ni se mina dunbollar, här är gräset grönare...

                               sscchhh...jag tyckte jag hörde något...falskt alarm
                           allt är lungt som det ska vara på en vidunderlig nationaldag

I blomkålsträdens tid

Visst är de fantastiska just nu, blomkålsträden...det vill säga rönnarna...

och Björns ängar behöver bara några veckor till så är det dags att slå.

Prästkragen väntar på sin tur i blomster-racet

snart står den där och uppmanar människor

att prova lyckan, älskar, älskar inte...