En kille bad om hjälp att hitta några böcker. Jag hjälpte honom och såg att han i ena handen hade en Graffiti-bok och under armen en målarduk. Målar du själv, undrade jag. Ja, nu mest på duk, svarade han.
Brukar du ställa ut något? Jo, jag och en kompis brukar måla en tio tavlor var så ställer vi ut i en lokal i Örebro. Vi kanske säljer några tavlor och resten får hänga kvar tills de har försvunnit.
Jag berättade att ungdomar brukar ställa ut hos oss och att han var välkommen tillbaka.
På Bali träffade min man Stig och jag en kille som hette Ketut. Han visade oss det som han ansåg vara värt att visa av Bali. En dag åkte vi förbi en stor byggnad. Vad är det där? undrade jag.
Det är ett museum där Balinesisk konst visas.
Dit in vill jag.
Ja, men inte nu, sa Ketut. Vi tar det på hemvägen... om vi hinner.
Vi hann. Jag strosade runt och kom in i ett stort rum med fantastiska, stora tavlor. Där hängde de mest kända konstnärerna. Som Sigrid Hjerten, Carl Larsson och Zorn kan tänkas. Rätt som det var stor jag framför en vacker tavla som när jag kom närmare visade sig var fullklottrad. Tredjedelen längst ner var fylld med namn. Jag frågade vakten vad det var. Han hämtade en annan vakt som kunde engelska. När jag upprört frågade hur det kom sig att folk klottrat och förstört tavlan så såg han undrande på mig. Jag tänkte att han inte förstod mig så jag försökte igen. Nej, svarade han, de har inte förstört något.
Jamen den är fullklottrad...titta. Han såg på mig som på ett barn som inte förstår. De tycker mycket om tavlan, sa han, därför har de skrivit sitt namn. Det är en ära för konstnären!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar