Johannisson och ljuset

Inne i stan igen. För Karin Johannissons skull (låter som en titel på en vacker visa). Mer om det när tillfälle kommer... Dagen efter:"Har känslorna en historia ; om melankoli förr och nu". Karin Johannisson är professor i Idé och lärdomshistoria. Tiden var för knapp, jag hade önskat mer tid för ämnet och mindre tid för frågor från publiken. Det känns tryggt att lyssna på en människa som har fördjupat sig i ett ämne och som är van att prata inför publik. En enda invändning har jag och det är att Karin stoppade sitt eget resonemang flera gånger med orden "mer om det en annan gång". Tyvärr blev det ingen tid för det så en del lösa trådar hängde i luften efter programmet. Hon tog upp Freuds tankar om melankoli. Att det är en känsla av saknad men att man inte riktigt kan sätta ord på sin saknad. Men...tänkte jag för mig själv. Det är exakt vad vi pratade om i Blötberget (ett gruvarbetarsamhälle där man inte pratade känslor särskilt ofta). Där kallade vi känslan "å´jäckslig".