Hund, häst och hönor

Grannens hönor var gamla och trötta. De gjorde inte många knop och inte ägg heller men de fick gå kvar som tack för gamla tider. Så köpte grannen nya hönor. När första lådan bars in och tuppen fick se 5 nya hönor så blev han till sig. Han skrockade och åmade sig. Så kommer en låda till med flera hönor. Tuppen var i sitt esse. Tredje lådan öppnades och nya hönor vällde ut. Tuppen började se lite fundersam ut men fjädrade sig. Efter fjärde lådan gick tuppen åt sidan och blängde lite på hönorna som hoppade fram och när sedan den femte och sista lådan öppnades då fick han nog. Han stod i ett hörn och hängde med huvudet, helt förkrossad. Allt enligt grannen som även han insåg att det här var för mycket för en medelålders tupp. Några dagar senare införskaffades en tupp till. Nu tycker man att den gamla tuppen skulle bli tacksam för att få lite stöd och hjälp i hönsgården men icke. Det blev en strid på liv och död. Tupparna slogs i tre dagar sedan var det bestämt vem som var tupp Numero Uno. Gamla tuppen bestämmer och den yngre tuppen är vice. Men massor av ägg blir det numera så hönorna verkar glada och nöjda.