...inte sedan Laisvall...

Det är vingligt och svajigt och jag tror att jag ska trilla och bryta benet. Men efter tio minuter så går det bättre. Men herregud vad smala skidor är nu för tiden. Emma har fått en ny fin utrustning av Patrik på 40-årsdagen och jag fick hennes gamla.

Att först spåra och sedan hasa runt en halvtimme var bra motion. Jag har inte åkt skidor sedan vi bodde i Laisvall. Under åren i Idre var det bara utför som gällde.

Lakritz hårda arbete

Husse och Matte får kaffe och jag en  s´ån där hård pinne.

Det gäller att få ett bra tag från början. En tass över och en under...

...släng sedan upp huvudet och jaffla runt. Det gäller att få biten blöt...

...man blir helt slut, jag får lov att vila lite...men sén p´ån igen!

Grådag

Inga färger denna dag. Allt går i svartvitt:

Varje promenad är lika intressant. Vad har hänt sedan sist med Rogsån? Naturens egen virnisage.

Läsplattor och strömmande böcker

 Det här fixar sig. Nu när vi äntligen rätt sladd så är det snart ordnat...

 Men...va sjutton...varför gick inte det där. Det här har jag ju laddat ner förut...

 Jo...ser ni. Nu gick det.

Fel bok säger du?. Nu när vi äntligen får fram en bok så kan du väl nöja dig med den! Ranelid, är han inte lite överskattad?

Titta här och titta där!!! Titta själv för satan! Jämt ska man ha folk hängande över axeln.

Nu! Äntligen, efter 1 timme och 45 minuter. Med den här farten har vi lärt alla Falubor att ladda ner e-böcker till läsplattor om 8.265.000 minuter. Räkna ut hur många år det är om ni orkar!

Vackert som ett vykort

Stora Efrikgården, torsdag kväll.

...och Lövden blev ny S-ledare. "Ja men han verkar väl vettig säger jag". "Han älskar kärnkraft", säger Stig. Hmmm, aldrig får man vara riktigt glad.

Kulturskola i Falun

En andra konferens om att eventuellt få till en kulturskola och den här gången fick Stadsbibliotekets barnavdelning vara med! Hurra! Mycket av vår verksamhet riktar sig mot förskola och skola. Bland annat kommer kommunens alla 6-åringar tíll biblioteket. De får en biblioteksvisning, ett eget lånekort och sedan berättar vi sagor med utgångspunkt från Norelius tavla. För ett tag sedan räknade jag ut att Bi och jag träffat cirka 20 000 barn i 6-årsverksamheten.
På konferensen fanns representanter från Dans- och musikskolan, Teknikverkstaden, Naturskolan, Gruvbäcken, elever och politiker.

Gruvan visade sig från sin kyligaste sida...

...men Pelle, kulturchefen hälsar varmt välkommen.

Konsulten Håkan Sandh fick en fråga som krävde lite eftertanke. Så Håkan grabbar tag i trappstödet och gnuggar handen fram och tillbaka medan han svarar.

Staffan, kulturnämndens ordförande och Sven från musikskolan anländer.

Mellan diskussionerna får vi göra två praktiska pass. I första omgången gick vi till Teknikverkstaden för att göra film. Min grupp gjorde en film om Lunchdisco. Här rockar min gubbe loss.

Lite senare ordnade Ewa från Gruvbäcken en verkstad. Tillsammans skulle vi bygga ett hus där Kulturskolan kunde inrymmas. 30 stycken tillsammans runt ett bord!

Politikern Daniel försökte styra upp det hela. Trots att han verkar mycket kompetent så fick han ge upp. Så många kreativa människor kan bara sluta i kaos...men ett kreativt kaos.

Alla glada och nöjda. Vi fick till det!

Makalös manick

Jag gick på Clas Olsson för att leta efter ett gnistgaller. Plötsligt får jag se en liten skärm som visade en film.

Det var en behändig sak, så liten att jag kan ta den med i sängen.
När ögat krånglar och jag inte orkar läsa och när Stig tittar på TV-program som jag tycker är ointressanta då kan jag titta på en film lånad från bibblan. Fantastiskt! Extrapris 599 kronor. Jag har sett "No country for old man", "Kokvinnorna" och "I rymden finns inga känslor". Bra filmer i mycket olika genrer.
Gnistgallret? Det glömde jag.

Kroppsspråk

Lördag kväll, jag lagar lammgryta och tittar in på TV:n ibland. Marita Ulvskog är med i ett kvällsprogram (Dala-Demokratens gamla chefsredaktör). OJ, Oj, Oj vad mycket hon säger utan att öppna munnen.

 

Mitt i soffan sitter Ulvskog. Till höger om henne sitter programledaren och en samhällsvetare. Till vänster om henne sitter Peter Wolodarski, ledarskribent på DN. Och så K-G Bergström, gammal uv känd från Aktuellt men nu journalist vid Expressen. Ämnet var naturligtvis Juholt. När Ulvskog sa något så såg hon rakt fram eller mot höger. När journalisterna till vänster sa något så tittade hon inte på dem. Ha ha ha, det var mycket tydligt vad hon ansåg om dem.

Kroppsspråk kan vara ett ytterst effektivt språk!

Lördag på Dalarnas museum

Vernissage på muséet. Ahmed är föreståndare på Konstgrafiska Verkstaden och en duktig konstnär .Vi har arbetat tillsammans i samma förvaltning sedan någon gång på 1990-talet. Jag har alltid trott att han hetat Ahmed i förnamn men det är hans efternamn. 

Konstnären själv.

Staffan Svensson, även han konstnär. En stor del av publiken bestod av konstnärer.

John Rasimus...

Den här tavlan är inspirerad av Ivan Agueli.

Det här är en retrospektiv utställning med Ahmeds bilder gjorda under 35 år (har jag nu honom vid efternamn i alla år så får jag väl fortsätta). Det här självporträttet är första träsnittet. Ahmeds son stod bredvid och jag fotade honom, de var så lika. Synd nog glömde jag fråga om jag fick använda bilden på bloggen så den kommer inte med.

Det här är en  härlig utställning som jag måste se igen...

Anne-Li och Staffan väntar på öppningstalet. Bilden ljuger det var mycket mer folk men de går och minglar i bakgrunden. Efter att jag gjort bort mig så gick vi snabbt och satte oss.

Jag går mot Ahmed sträcker fram handen för att hälsa då kramar han om mig. Jag blir så överraskad att jag säger "tack". Herregud!!! Som tur var  hörde ingen annan och Ahmed själv hade så mycket om sig så han märkte säkert inget...så går det när man blivit itutad som barn att alltid vara artig!

(tre dagar senare får jag lov att sätta in fotot)

Fredagsmys

Jag kom överens med Emma om att hämta Lina. Vi ska laga mat ihop så allt är klart när Emma kommer från jobbet.

Jag försöker locka med kycklinggryta och en äppelefterrätt. Näpp, Lina har redan bestämt sig. Det ska vara pizza på hönökakor. Fyllningen ska vara: räkor, musslor, annanas, skinka och ost. Till efterrätt: persikor och grädde. Så fick det bli!

Mätt som en plätt eller rättare sagt Mätta som plättar. Hur mätt nu en plätt kan bli. Tänk så mycket som ramlar ut ur munnen utan att man vet var det kommer ifrån. Jag får gå till ett bibliotek nära mig och slå upp!

Emma har fått en ny telefon av jobbet som hon är mäkta nöjd med.

Yogahuset

Kroppen rasar ihop mer och mer för varje år som går. För ett tag sedan sa en sjuksyster att jag mätte 1,60. Vänta nu, protesterade jag, vad jag vet så är jag 1,63. Det visade sig att det var förr det. Vid dags dato har jag krympt 3 centimeter! Tack vare det så är jag plötsligt överviktig också ...hå jaja...

Nytt år - nya möjligheter så jag gick till Yogahuset och var med på ett pass. Det var välbehövligt. Det knakar och brakar och kroppen kvider. Nu gäller det bara att hålla i och träna ett tag framöver. Att inte ge upp.

Det här är Eva-Lena. Hon är  yogainstruktör. Bra tycker jag. Hon visade rörelser för kroppen. Hon visade även hur man viker ihop en filt på rätt sätt...visste ens att det fanns fel sätt. Hon lärde oss även att tacka för allt man kan ha anledning att tacka för. Man för ihop händerna, handflata mot handflata, trycker händerna mot bröstkorgen, böjer huvudet och säger: Namaste!
Så Namaste för idag.

Barnavdelningen

Just nu flyttar vi och ändrar på barnavdelningen för att försöka få det mer funktionellt.

Böckerna för barn mellan 9 - 12 år har fått mer plats. Nu får vi plats att "fronta" böckerna.

Äppelhyllan, dvs böcker som är anpassade för barn med något funktionshinder, har vi flyttat. Vi ska börja samarbeta med logopeder. De ska dela ut "bokrecept" på lasarettet och så kan barn och föräldrar komma till oss och "lösa" ut böckerna. Vi har satsat extra på medier till denna hylla.

Hyllan för böcker på andra språk har vi inte kunnat utöka. Där har vi gallrat och satt ner i magasinet.

Börja läsa-böckerna har vi flyttat till en större hylla. På den gamla platsen satt vi några fåtöljer och letade fram en gammal tavla som barn gjorde för cirka 15 år sedan.

En pippi-hörna blev det i ett tråkigt prång. Fackavdelningen har också fått sig en rejäl översyn. Allt går att göra bättre och vi känner oss nöjda. Än finns det saker att göra. Nu väntar vi på klartecken från bibliotekschefen Karin Hane så att vi kan starta arbetet med Sago- och samlingsrum.

Runt Efrikgården

 När vi kom gående efter vägen hörde jag ett dovt, brummande ljud. Det var vattnet som trängde sig igenom dammluckorna vid dammen.

Skogen runt Efrikgården är så vacker. Inlandsisen har lämnat kvar stora stenflak som gör att det blir en riktig trollskog.

Intervjuaren

Att arbeta på ett bibliotek innebär många olika uppgifter. Ingen dag är den andra lik. I dag, torsdag, blir jag intervjuad. Frågorna rör organisationen. Är vi viktiga för samhället? Arbetar vi rätt? Vad skulle kunna vara en ödesfråga för organisationen? Vilka möten har vi? Känns de viktiga och så vidare. Hela personalen får svara på frågor. Bibliotekschefen, Karin Hane, går en vidareutbildning och svaren ska användas i kursen.

Grynigt

 Många gäster har vi vid vårt fågelbord. Flera ekorrar, duvhöken som tog en and som åt i godan ro. Talgoxar och en hel massa fåglar som vi inte vet namnet på.

Vi går ut och går. Rogsån är vacker men vinden far och snön yr så det känns som sandpapper runt kinderna. Nu när det varit kallgrader en tid så börja Rogsån stiga. Isen gör att fåran blir trängre och vattnet stiger. Björken ovan brukar ha is upp till grenarna.
Jag läste en bok av Täppas Fogelberg där han säger att han aldrig har ångrat en promenad. Jag håller med honom. Jag har heller aldrig ångrat en promenad inte ens när vinden viner. Men nog är det svårt att komma sig för ibland.