...i dag fick jag reda på att Bertil, är död. Fina, rara, underfundiga dragspelsvirituosen Bertil Larsson. Vad vi har slitit och skrattat ihop. När vi började träna inför Thunströmsspelet så sjöng jag några gamla låtar som farfar lärde mig på 50-talet. Jag har inte mycket till sångröst men Bertil lyssnade. Snart visste han hur melodin skulle låta och veckan därpå kom han tillbaka med ett vackert arr också. Så skicklig!
Humorn var lite torr och en dag undrade han om jag ville höra en historia. Visst, sa jag.
"Jo i Texas fanns det en man som var otroligt rik. Oljepengar troligen. Han var så intresserad av att fiska och hans dröm var att få fiska i det vilda Lappland i landet Sverige. Han hyrde sig ett plan, for till Sverige med 12 resväskor fulla med svindyra fiskeutrustningar. När den inhyrda lappgubben stod där på fjället och spanade så kom helikoptern svepande över fjällkammarna. Texasmiljonären hoppade ur och ville bli visad till den bästa forsen i hela Lappland. Gubben tar med sig miljonären till sitt bästa ställe och visar vad han kan börja fiska. Miljonären väljer bland sina exklusiva spön och kastar sedan ut. Han försöker med än den ena än den andra utrustningen men inte får han någon fisk. Han försöker hela dagen till slut sitter han trumpet på en sten. Då kliver lappgubben ut bland snårbjörkarna, skär loss en pinne, sätter på ett snöre och fäster en böjd nål längst ner. Så spottar han på kroken och kastar i. Han får ingen fisk han heller!"
...säger Bertil och skrattar och jag står som ett fån... vänta, vänta, vänta, säger jag, det kan väl inte vara slut där?
Jo, säger Bertil. Där är det slut!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar