Pepprkaksdeg och bakslag

I söndags kom Emma och Lina. Jag orkade inte baka men det gjorde Lina!
Alla fina alster:

Det roligt att Emma och Lina håller fast i traditionerna. Stig och jag började göra pepparkakshus när Emma låg i magen. Jag tycker de är riktiga konstnärer, så fina alster!
Men hela måndagen sov jag. Stig ringde till Pall-gänget för han blev orolig. En syster kom och tog prover och i dag kommer doktorn få se vad han säger.

Jag klarade det!

Krafterna räckte till i torsdags. Vi kom iväg till Ecole. Där togs vi emot av små musiker som spelade julsånger. Efter det fick vi gå till våra bord. Det var bordsplacering och vi hamnade vid ett trevligt bord. Julmaten var mycket god. Två stora bord med kalllskuret, ett med varmrätt och så ett jättestort gottisbord. Jag orkade umgås i två timmar. Karin Hane lovade att ta mina blommor (alla pensionärer fick en blomma).

På fredagmorgon var det Lucia på stadsbiblioteket. Jag klarade av att gå dit också! Det är alltid så vackert på Lucia för det är elever från musikkonservatoriet som sjunger och gör det gudomligt.
Naturligtvis fick jag äta upp det hela för på kvällen fick jag feber, men den sov jag bort så idag lördag mår jag bra.

Torsdag morgon

Det är morgon. Jag sitter och äter en frukttallrik. Natten har varit relativt lugn men huva vad jag har svettats. Det måste vara den nya medicinen som gjort att jag ofta vaknat helt genomblöt. Doktorn var här i går och han konstaterar det som jag känt. Cancern har accelererat men påpekar han, det är en cancer som "tar tid på sig". Han "räknar" upp medicinen och jag märker redan att värken och det där gnolande känslan har försvunnit. I kväll är Stig och jag bjudna på Julmiddag. Det är kommunfullmäktige som bjuder oss till Ecole. Troligtvis är det så att kommunen bjuder alla nyblivna pensionärer. Jag vill så gärna gå. Doktorn tyckte jag skulle äta Betabred så att jag får lite extra krafter.

Den gröna spetsklänningen som jag ska ha om krafterna räcker till.

Kommunens "Tatillvara"

I lördags var vi till Tatillvara, vilket bra ställe! Jag fyndar där lite då och då. Nu skulle jag leta olika glasvaser höga, låga, vida.

 Så satte jag lökar och julblommor i de olika glasvaserna.

Stigs gran lyste så vackert i natt.

Solig lördag

 Kan det bli vackrare än så här?

Jag har ont i magen, det känns som jag vore i 5:e månaden men jag bestämmer mig för att gå med Stig och Sven ut. Det är så vackert väder. Under över alla under jag orkar ner till ån. Vi går över Björns hästhage. Hästarna försvann för några månader sedan. Nu kunde vi gå över hästhagen. Det blev ett helt annat perspektiv av bergsmangården.
Min svägerska, Gunbritt dog i natt. Hon har varit sjuk under en lång tid så det kom inte som någon överraskning. Det blir ensamt för min bror.

Pö om pö

...plockar jag fram saker ur en jullåda. Mycket av det jag letade efter finns inte där. Det blir att fortsätta leta. Men jag hittade en ljusängel. Det lutar åt kitsch...men jag tycker mycket om den. Den ska vara med!

Svens funderingar:

Åh, vad jag har vankat fram och tillbaka i dag. Det kom en inbjuda till stor fest.
Nu gäller det att komma ihåg min goda uppfostran! Inte slafsa vattnet ut på golvet t ex...och vad ska man ha på sig nät det är fest på en Herrgård. Husse han är lugn...men tänk på mig.  Det blir väl ungefär som att presenteras vid hovet. Swedens bergsmansgård, det ni! Nu ligger jag och tuggar på ett märgben...ja, det kanske man ska ta med till värdinnan, ett knippe märgben.
 

Gråkulen tisdag

Tisdagen avlöper som många andra dagar. Jag jobbar några timmar så sover jag några timmar.

I dag har jag i alla fall varit ute och stav-gått, visserligen bara ner till postlådorna men ändå!

Jag slog även till med att göra lussekatter, de blev riktig bra.

Det är avkopplande att baka när jag har gott om tid och bara gör en ska åt gången. Nu har jag julbakat: Pitepojkar (som jag gjorde första gången med en granne när vi bodde i Laisvall). blåbärssnittar, kardemummakakor och lussekatter.

Julskyltning

Anne-Li och jag har planerat att gå på julskyltningen. Det var bara att hålla tummarna och se vad kroppen vill.
Jag sov till 11.00 sedan upp och duschade. Fika lite och lägga sig igen klockan 12.00. Jag sov som en stock till Stig väckte mig strax före 14.00. Jodå, kroppen verkar hänga med.

 Anne-Li fotade mig och lyckades bra men när jag...

... tog en bild på henne blev den suddig. Knappen som jag använder för zoom fastnar ibland, jag skyller på det. Det blev lite småsaker köpta och efter 2 timmar hade jag fått nog. När jag ringde efter Stig så visade det sig att han inte åkt hem utan stannat på sta´n (efter 47 år känner han sin Pappenheimare). Sven fick chansen att gå runt gruvan och runt Tisken.
Jag är glad att jag tog mig i kragen och gick ut med Anne-Li. Det blir för ensamt att endast gå inom huset fyra väggar.

"Långfrämmat från Sunnansjö"

Jag hade bestämt med Berit att vi skulle "göra sta´n". Hon kom vid 10-tiden men jag kände att kroppen hängde inte med. Jag var alldeles för trött för att shoppa. Men då stannar vi hemma sa Berit. Vi grottade ner oss i sängen och läste dagens tidningar och skvallrade om kändisarna.

Berit och lökarna (jag håller på att göra en julgrupp)

Här vill jag vara med sa Sven och kom flygande upp i sängen.

Trevligt främmande

I går kom Annacari och hälsade på. Det var en trevlig örverraskning. "Vi gör det du har tänkt att göra", sa Annacari."Ligger och läser eller städar".
Jag tog henne på orden för att torka skåpluckor stod på schemat. Tänk så mycket roligare det är att vara två som städar och vi två är lika flinka med trasan som med käften.

 Lite senare knackar det på dörren och en röst hörs" Kan vi komma in och amma lite". Einar, Anna och Elsa var på väg in till sta´n och behövde tanka lite först.

Längtansfull blick på bullfatet...snart så...

Just nu

Det är tisdag morgon och det ser ut som att vädret kommer att vända. Det vore skönt efter alla dagar med grått regn.

Nu ska jag göra mig "morgoniordning", för att sedan plocka runt i frysarna. Jag ska leta fram mammas portioner. Vi ser till att hon alltid har färdig mat bara att värma (hon har fått får sig att färdigmaten som pensionärerna får köpa är dålig och smaklös). Einar har börjat jobba på ASEA och det är bra, på det viset får vi hjälp att köra mat till mamma.

Det ringer

...det är från Hallengrens blommor. En glad, pigg röst meddelade att blommor kommer om några timmar. Så kommer bilen och jag river fram buketten. Ett spännande ögonblick, vem är det ifrån?

                                            Gerbera, min favorit.

Åh, buketten är från Sari! Nu är det ett tag sedan vi talades vid men när vi än stöter på varandra så är det som om vi setts helt nyligen. Sari och jag har spelat ihop, vi är båda hängivna amatörskådespelare. Så mycket roligt som vi haft genom åren! Tack Sari, blommorna kommer att glädja mig långt in i nästa vecka.

Lärk

Stig kom hem med ett fång tulpaner. De räckte till många vaser och det vackraste till tulpaner ärt lärkkvistar. Jag orkade gå ända ner till Björns bänkar (nästan) där finns ett stånd lärkträd.

 Först och främst, en riktigt bra tulpanvas.

 Gott om lärkkvistar

 

Dag efter dag

...går sin gilla gång. Jag försöker leva så gott jag kan...går ut och går för att få frisk luft...sömnen kilar sig in i alla stunder under dagen. När jag ligger och läser så kommer jag in i en konstig stämning. Handlingen i boken blandas med drömmar så rätt som det är så vet jag inte om jag sover eller är vaken.
I dag började jag längta efter Elsa. Vi ringde och det var okey att vi kom. Oj vad hon växer! Nu ser hon ut som en liten vacker Michelingumma. Jag hade med mig min favorit-pekbok och försökte läsa för henne. Det gick inte så bra. Det var mycket mer spännande att titta på pappa. Jag får vänta några veckor så kan jag försöka igen.

En fredag som inte blev som den skulle

I fredags skulle jag varit på bokfrukost. Karin H skulle berätta om Canada och dess litteratur. Stig väckte mig 7.00 , duschade och gjorde mig i ordning. När det var dags att åka till biblioteket klockan 8.00 var jag helt slut. Kroppen darrade och jag fick gå och lägga mig igen. Tråkigt! Jag längtar efter Karin och Bi på barn och andra som jag äntligen skulle få prata lite mer med men inte...
Stig åkte till sitt projektjobb och jag sov. Hela fredagen! Vad som sedan hände är svårt att förstå. Det jag kommer ihåg är att jag känner mig konstig, det är kväll och Stig frågar om han ska ringa Pall-gänget. Ja gör det, sa jag. När de kommer så hör jag dem. Långt borta, Allt är en dimma. Jag hör att de kommenterar medicinen, jag har glömt att ta den. Pall-gänget pysslar om mig och säger till Stig att ringa om det är något. Dag och natt går in i varandra och Stig berättar om konstiga saker som jag gör under den här tiden.

Lina och Emma kommer för att se hur det står till med mig (Einar är i Stockholm)

Liten hall men nog sjutton får det plats två människor och tre hundar.

Hurra!

Det verkar som att medicinen jag fick för några veckor sedan hjälper. Jag känner mig lättare till sinnes, bättre matlust och kan tänka mig att ta initiativ.
I går morse ringde jag till Anne-Li och föreslog att vi skulle gå ner till sta´n och titta efter julklappar. Det är för tidigt egentligen men det känns som att jag måste passa på när jag mår bra. Stig skjutsade oss till centrum. Det var tyst och skönt, inte många kunder ute en måndagmorgon.

(bilden är lånad, så här fina paket har det inte hunnit bli...

...mer så här. Men de kommer också att bli vackra så småningom).

I dag kom Eivor och Aina med medicin. Det är en enorm service att ha Pall-gänget. Jag vet att om jag blir sämre så kommer de på en kvart. I dag gick vi igenom veckan som varit och jag berättade hur jag mår. Som ni ser på bilden så klarade Hans av att hälsa och att sedan lägga sig utan att proppsa på uppmärksamhet. Vi tränar på...

Fars dag

Förra helgen var alla helgons dag, då vi tänker på de som inte längre är med oss, tänder ljus i mörkret...egentligen borde vi ta med de helgon som är i livet och som hjälper en att orka med en bit till.
I fredags hade Lisbeth tid hos hörcentralen och som tur var så kunde hon och Bosse ta sig tid och kom runt för att fika och småprata lite. Lisbeth hade köpt en badbomb till mig. Lördag morgon fyllde jag badkaret och låg där, njöt av det varma doftande vattnet. Varför gör jag inte det här oftare, tänkte jag för mig själv. Det ska vara en kompis som ger en knuff i rätt riktning

 

Puss puss! På lördag eftermiddag kom Lina och Emma för att fira Stig på Fars dag. Hon hade gjort en porterstek för första gången i sitt liv och till efterrätt en saftig citronkaka. Så gott och lyxigt. Hux flux,  stod maten på bordet och eftersom det är Stig som lagar mat för det mesta så var det skönt för honom med dukat bord.

Linas kort på citronkaka.

Höst

Hösten hastar
hör huru hostan hackar högt
hallusinatorisk hicka

               ... en promenad med Stig och Sven inspirerde till denna nonsensdikt...

   "Fru Ribbing är mitt rättesnöre. Inga armbågar på bordet!"
 

Själens kraftpiller

I morse ringde de från Hallengrens Blomsteraffär om blommor. Egentligen skulle du ha dem i fredags men ingen svarade då, sa expediten.

Nu kom de i dag i stället och det passade perfekt. Rosorna doftar underbart! Jag undrar om det är så att rosor doftar om de är fräscha...eller beror det på olika sorter tro?

Blommorna kommer från Anne och Staffan i Gräsberg. Stort tack, kära vänner.

Söndag

Äntligen kan vi fira Stigs födelsedag. Han är något bättre från sin värk

Lina filosoferar...har jag verkligen varit sååå liten

...med ögon djupa som brunnar...

Farmor och Elsa...

Farfar med barnbarn.

Vi fotar och fotar och naturligtvis är det för det mesta Elsa som hamnar i centrum. Elsa har just haft namnsdag så jag sprang in på museet och köpte en "dräktklänning men mössa" i mjukistyg. Hon kommer att bli så fin i den till jul.

Mirtazapin, kan det va n´åt...

Stig har hämtat medicinen till mig som förhoppningsvis skänker mig livsglädjen tillbaka, Mirtazapin Krka. Det kommer säkert att ta ett tag innan de verkar.

I dag for jag med Stig in till sta´n. Han hade ärenden att utföra och jag åkte till Anne-Li. Vi hade det så mysigt i hennes veddoftande hus. Värmen spred sig i det lilla stugan som byggdes i början på 1600-talet och vi åt en förstärkt frukost.

Historien om Gruvstuga:. En dag gick Anne-Li runt på Elsborg och satte upp affischer för Thunströmsspelet ( Fingal, Bertil, Anna och jag. Anne-Li var alltiallo).
Utanför en liten stuga gick en ung tjej som så ut att flytta ut. Anne-Li blev eld och lågor och undrade om hon kunde ta över. Det visade sig att kvinnan just flyttade in. Men, sa Anne-Li, jag skriver mitt telefonnummer här på affischen, ring om något händer. Tjejen måste ha tyckt att affischen var fin och hängt upp den för efter något halvår ringde hon och berättade att hon blivit kär och att hon och killen skulle flytta ihop i något större. Anne-Li fick ta över stugan! En riktig solskenshistoria. Stugan är mysig och Anne-Li eldar med ved så det luktar gammaldags ombonat.
Bilden här ovan är från lilla hallen. Tack vare spegel, som reflekterar ljuset från fönstret mittemot, så känns inte hallen för trång. Men nog får hon vara tusenkonstnär för att få plats med allt och det går tack vare några rejäla uthus.

Höstlov

Vilken tur att Lina har höstlov. Hon tog hand om Sven. Det gick så bra att han ville vara kvar när Stig skulle hämta hem honom. Stig fick tag i en kiropraktor och förhoppningsvis blir han bättre och bättre.

Sven blev så lycklig över att få ett märgben så han vet inte till sig. När han var valp kvar i sin kull hade de ett mycket avtuggat märgben som valparna slogs om...och här fick han ett helt själv...lurt!

I dag kom ett förstärkt Pall-gäng. Per-Åke, läkaren var med.Jag berättade om de senaste veckornas bedrövlighet med mer värk och allmän ledsamhet. Per-Åke tror det samma som jag att nu är brunnen slut och jag behöver hjälp av tabletter för att komma tillbaka. Jag har levt med den här stressen att ha obotlig cancer i över två år och tar gärna emot hjälp där det finnes.

För cirka en månad sedan...

...frågade Lisbeth om vi inte kunde komma till Vansbro och gå på en konsert som Bosse skulle vara med i. Dagen närmade sig och jag kände att det går inte, jag kommer inte att orka. Jag ringde till Lisbeth som tyckte det var synd men vi fick ses en annan gång. Då sätter Stig "ner foten" och säger att nu åker v!. Du kan sova hela vägen, så umgås vi med vänner några timmar. Det händer aldrig att Stig propsar på att göra något, hälsa på någon eller tar initiativ till något. Om han nu vill åka så får jag skärpa mig. Jag förstår att det inte är särskilt roligt med någon i huset som sover med är två tredjedelar av dygnet.
Jag bäddar bak i bilen och vi åker till Borlänge för Lina ska ta hand om Sven.
Det var mysigt att träffa Lisbeth och Bosse. Stig fick en privatvisning av det nya räddningscentret där Bosse chefar.
Vi gick husesyn i källaren (och jag har glömt kameran hemma). Det har blivit så ljust och fint. Det kommer att bli en ren fröjd att tvätta.
Jag sov skönt även hem där vi hämtade Sven i Borlänge (han var mycket trött efter att ha busat med Åsa och Nelly).

Så vaknar vi söndag morgon och Stig är helt utslagen. Han kommer inte ur sängen så ont har han i rygg och ben. Jag får sköta allt så gott jag kan men jag märker väl att jag inte har kraft över till en valp. Som tur är så kom Emma och Lina hit. Lina tog hand om Sven och Emma lagade mat. Nu har Sven fått följa med till Borlänge igen. Jag håller tummarna att han kan sova och inte gnäller efter oss.
Han får bra träning genom att vara hos "kusinerna" och Lina har ledigt från skolan. En sådan tur!

Vitaminpiller

Dag efter dag, vecka efter vecka försvinner i ett sömnigt töcken. I morse dök det upp en man med dessa vitaminpiller:

Helt underbara, krispiga rosor som doftar himmelskt. Det var uppmuntransblommor från Lisbeth och Bosse i Vansbro. Jag blev mycket glad och orkade faktiskt sitta uppe och titta på riksdagen och finansministern Magdalena Andersson. Hennes promenad med "Nådiga Luntan" blev kaotisk, tack vare journalisterna. De trampade ner varandra för att vara den som kunde skrika en fråga till finansministern.

Jag har gått och grunnat på en sak. Tänk om det inte är cancern som snabbt accelererar, tänk om det är så att jag drabbats av depression. Jag har hört andra berätta att man då faller ner i en mörk grop,  ingenting är rolig, ingenting lockar. Man är ledsen och bara sover. 

Jag ska ringa och prata med Pall-gänget i morgon.