Hunden

Husse bygger, matte syr och jag har trååååååååkigt!

Ellen Key

I juni var Anna-cari och jag till berättar-festivalen i Ljungby. På väg hem åkte vi för att titta på Ellen Keys hem. Det ligger så vackert på Ombergs sluttning. Huset klamrar sig fast i en mycket brant backe ner mot Vättern.

När jag läser Jordahls bok Jag skulle vara din hund (om jag bara finge vara i din närhet) så tänker jag på huset som hon kunde bygga på äldre dar. Hur hon letar reda på en plats som kunde påminna om Amalfikusten. Här styr hon och ställer med byggjobbarna för att få det hus som hon längtar efter. I Jordahls bok är det en annan bild av Ellen Key som framskymtar. Hon är en längtande kvinna som skriver brev på brev till Urban von Feilitzen. Hon är förälskad i den gifte mannen och han skriver om sin kärlek till henne. Som läsare märker man snabbt att Urban utnyttjar henne. Han sänder sina essäer och litteraturkritik och hon rättar och kommer med råd. Och vänta...väntar...väntar på att han ska skilja sig och komma till henne.

Den här boken är en roman ingen biografi. Anneli Jordahl använder sig av riktiga brev men lägger även till sin författarfantasi. Det glömmer jag bort när jag läser. Det är en underbart, intensiv berättelse och jag slukar den utan att kunna lägga den åt sidan.

Sista delen handlar om en kvinna, Malin Blomsterberg, som kommer vandrande till Strand. Hon kommer för att tacka för sin läsupplevelse av Ellen Keys böcker. Hon blir kvar som kokerska, städerska, organisatör, väninna osv. Ellen Key är noga med att påpeka att Malin inte bara är en anställd utan en viktig person i huset.

På ett ställe i boken berättas det om många prominenta gäster som snart ska anlända. Det är inte lite som Malin ska hinna med. Hon skriver en lång lista med allt som ska vara klart. Där står det till och med...stryka EK:s klänning. Trots att Ellen Key föreläste inför arbetarkvinnor och stred för alla kvinnors rätt att rösta, så var hon nog i grunden en bortskämd person. Van vid komfort från sin uppväxt...men det är klart. Jag måste påminna mig själv om att det är Anneli Jordahl sätt att se på Ellen Key.

Finanssektorns kollaps

Under året, har jag flera gånger hittat debattartiklar i DD av en Jan-Åke Blomqvist. Han är ekonom och folkhögskollärare. Jag har skrivit om honom förut här på bloggen. Han skriver bra om sådana saker som jag önskade jag vore mer  insatt i. Adressen till hela artikeln står längst ner.



De summor som skyfflas runt i världens finanskasino är ofattbara. USA-marknaden för enbart derivat (ett slags så kallat värdepapper), innan finansbubblan år 2008 sprack, var fyra gånger mer än landets BNP.




När bubblan sprack och fortplantade sig snabbt, beslutade världens regeringar i raskt tempo om gigantiska räddningspaket, för att förhindra banker, försäkrings- och fondbolag att gå i konkurs. Enbart i Sverige har riksdagen och Alliansregeringen gått i borgen eller pantsatt folket för 3.500 miljarder kr för att rädda banker och finansbolag enligt rådets rapport 2009:1. Det är fyra gånger mer än vad alla Sveriges kommuner och landsting kostar att driva under ett år. Besluten togs utan någon som helst offentlig debatt. Gäller det däremot några miljarder mer till vår gemensamma sektor och välfärd, är det tvärnit.

www.dalademokraten.se/sida/id/129351/

Bad och medeltida kläder

Så fort jag kommer hem från arbetet så slänger jag fram symaskinen. Det ska bli medeltids-klänningar till Lina och Amalia. När jag sytt ett tag så kommer ryggvärken. Jag förstår inte varför. Jag försöker sitta ordentligt men likt förbaskat. Då är det bara att gå och bada. Lakritz får stanna hemma säger jag. Han kan väl fälja med säger Stig. Han följer med och där försvann den ron och stillheten.

En på miljonen

Samtidigt som jag sitter och arbetar så hör jag på Sommar i P1. Det är Maria Akraka som berättar minnen. Jag letar efter ett bortappat dokument i Word. Då hittar jag något som heter Gnällsången. Vad sjutton är det här tänker jag och öppnar dokumentet. Gnällsången kommer fram på datorskärmen och jag konstaterar att tydligen har jag skrivit en sång på melodin Trollmors vaggsång, en gång i forntiden. Just i det ögonblicket hör jag Maria spela just den sången. Där kan man snacka om tillfälligheter! Hur stor är chansen att en sådan här sak händer?

Rutiner

Bi:s röst i högtalaren: Vi stänger om 5 minuter, välkomna i morgon!

Jag går runt och låser, kollar och stänger. Hela tiden hör jag inom mig Emils röst: nu haver jag haspat, nu haver jag haspat, nu haver jag haspat precis överallt (det är då han stänger in far sin i dasset). Jag låser upp vårt dass. Ingen där. På konstavdelningen har vi en utrymmningsdörr som alltid är låst. Jag känner rutinmässigt på dörren och håller på att trilla ut i trapphuset. Öppen!?

Passet i Fackinformationen har varit relativt lugnt. Det började med ett äldre par som strosade runt. Som tur var så frågade jag om de hittat det de ville ha. Då började de berätta. De var från Umeå. Nu ville damen bara se att hennes lilla bok om Villastaden var kvar. Det var den och hon var nöjd. Hon berättade om sin far och hur området Villastaden byggdes upp.

Nästa låntagare var en man som ville ut på nätet. Han talade hela tiden högt och ville dra in mig i samtalet. Han muttrade om att han fått för lite arbetstid, han hade arbetat 56 timmar en vecka och fått 27!

Så kom en kvinna i rullstol. Hon var sjuksköterska och hade arbetat som vårdlärare. Hon ville ha en  förteckning över legitimerade läkare samt olika ställen att att söka bidrag ifrån.

En kvinna som ofta sitter hos oss och studerar ville ha en bok om hur man skriver affärsbrev på engelska. Jag kom ihåg en bok och letade fram den till henne. Nej, den var på tok för enkel. Humöret var inte på topp hos låntagaren. Att studera en hel dag och kanske inte äta ordentligt kan göra vem som helst på dåligt humör. Jag började leta i katalogen. Så hittade jag en bok som jag anade skulle bli perfekt. Nöjd gav jag henne den med orden "den här tror jag täcker in det som du vill ha". Svaret blev "bara en?!" Då kände jag att det var dags för en kortare fruktstund inne på arbetsrummet.

Nästa kund ville ha 7 artiklar från 1950-talet från The Lancet. Han berättade hur man gjorde graviditetstest på grodor förr. Kvällen slutade med en lärare som ville veta hur det fungerar att få ett lösenord för att arbeta med egen dator på biblioteket.

När jag var liten brukade mamma säga (när hon hörde något konstigt) "satt int öruna fast hadd dom lossnat för nå värs länge se´n".

När man arbetar på ett bibliotek får man vara glad att öronen är fästade vid skulten riktigt rejält!

Besöksräknare

Guldvaskning

En typisk utflykt a la Johansson. Regnet strilar ner men skam den som ger sig. Vi är ute för att lära oss vaska guld. Det är Dala-Flodas egen "Crocodile-dundee" som visar oss hur man ska gå tillväga.

De små prickarna till vänster i vask-pannan är guld! Varför köpa skraplotter när man kan gå en tur med vaskpannan.

På ett ben

Lina klarar av att stå på ett ben i tio minuter. När jag själv provar klarar jag av två sedan snurrar det i huvudet. Där rök drömmen om Robinson.

Sam vill inte vara sämre. Han klarar av att stå på ett ben och skita samtidigt. Slå det den som kan!

Lämningar

När man strövar runt i Efrikgården och Österå så finner man lämningar. Rester efter gångna generationer. Men "avfallet" behöver inte gömmas i urberg för hundratusentals år. De här resterna skadar inte kommande generationer. Det mesta åldras vackert och får patina.

...plötsligt finns det en regnbåge i högra, nedre hörnet...

Safari

Hördu Riddaren av den rutiga pläden. Släng av dig manteln, vi ska på safari.  Det första vi ser är en strid ström av myror strax utanför gården.På byvägen hoppar pyttesmå grodor, inte längre än 8 mm, omkring. När vi kommer in bakom Björns stannar hunden och nosar. Vi spanar in i skogen.

Står det en björn och tittar fram bakom ett träd? Inte då det är bara nå´t bös, som mamma brukar säga. Fort! Kameran, ropar Stig och det brakar till i skogen. En älgko med två kalvar vänder och springer in i snåren. Varför finns det inte kameror som sitter med ett band i pannan ungefär som orienteringslampor? Vi går över ängarna. Allt är stilla. Ett pannkaksos kommer glidande från huset i brynet. Då börjar långgräset vaja. Vi ser huvudet på en råbock som flyter fram. Inte hann jag få fram kameran. 

 Tacka vet jag blommor. De står i alla fall stilla och låter en fotografera i lugn och ro.

Det sjungande trädet! Hela trädet stod där och hummade. Varenda bi i hela Efrikgården var där. Snacka om fest!

En helt vanlig ledig tisdag

Stig bygger ett uthus. Där ska gräklipparen och snöslungan stå. Kan vi ha inte ha gäster i uthuset och sedan dra  en presenning över maskinerna. Nej, säger Stig. Där ska maskinerna stå så kan vi dra en presenning över gästerna istället!

Andra hundar sitter som hundar men Lakritz han sitter som en gammal dam.

I morse när jag skulle sätta fast Lakritz så hade någon skurit sönder linan i fyra småbitar??!

Slöjdebatten

För några månader kom en kvinna in på biblioteket. Hon frågade på engelska vad som behövdes för att få ett lånekort. Jag berättade hur det gick till. Som identifikation använde hon sitt pass. Jag tittade på passet och sedan på kvinnan. Hon var en vacker 35-åring med böljande hår men på passet hade hon en slöja som täckte allt men lämnade en liten rundel av ansiktet. Är det här du? undrade jag. Ja, sa kvinnan, tyvärr var jag tvungen att täcka mig.

De somaliska kvinnorna, som hälsade på hemma hos mig, var mycket noga med sina stora tygstycken. De frågade flera gånger "det kommer väl inga män hit?" innan de tog av sig. Jag vill inte att de ska tvingas att leva utan slöjor för det var deras sätt att leva. Men kanske behöver kvinnor , som kommer till Sverige,stöd för att kasta slöjorna när de känner sig mogna för det.

Lakritz snöre nådde inte längre därför har han ofrivilligt en slöja.

Himlaspelet

Gode Gud! Gör så att Himla-spelet är bättre än vad Ulf Lundén skriver i Dala-demokraten.

Berit och jag far till Leksand. Vi springer runt i affärerna. Det är mycket folk i farten. Orsaken till att vi är i Leksand är huvudsakligen för att vi ska se "Vägen som till Himla bär". Spelet som Rune Lindström skrev för 69 år sedan och som Birgit Carlstén nu har regisserat.

Spelet är mycket ojämt. Ibland blir det för tråkigt och långsamt. Då börjar jag fundera på sceniska lösningar. Aha, de har byggt upp trappor och golv längst väggarna. De använder hela salongen som scen. Oj, vad det låter om bygget trots att de försöker smyga och gå försiktigt.

Men så bränner det till och blir intressant på tiljan. När fan själv, Gammel-Jerk, dyker upp blir det fart och fläkt. Pelle Lindström tillåter sig att vara friare i verserna och musiken blir rent djävullusiskt fartig. Allt lever upp och det blir roligt att vara publik igen. Det är första gången jag ser spelet så jag har inget att jämföra med. Men nog verkar det lättare att få levande spel runt djävulen än runt den väna ängeln och Gud fader själv.

Posten

En enkel sak trodde jag...att betala en räkning. I vanliga fall betalar vi över nätet men nu ville jag betala över disk. Vad finns nu ett postkontor i Falun? Det stora kontoret försvann för länge sedan. Det lilla försvann för något år sedan. Men vänta nu, det finns ett stort postkontor på Ingarvet (så långt bort att man säkert inte får några kunder, tänkte jag bittert). Jag tog mig dit och stegade in. Det ser konstigt ut...men så kommer tre personer fram och jag kan fråga. Betala räkning? Nej, det kan du inte göra här! Vi har ingen kassaverksamhet. Det här kontoret är för företag.

Vem fan slog sönder posten? När startade nedmonteringen?

Posten har under 400 år vuxit fram till ett perfekt serviceställe. Nu är allt förstört på några år. Vem ska hudflängas? Jag skulle vilja göra som min mor brukar säga "ta den ena och slå den andra med".

Det är väl först när allt är utsålt och all service försvunnit som vi kommer att förstå att Sverige hade en god byråkrati utan korruption.

Fotbollstjejer: Islingby

Nerverna skälver. Det är dags för match. Först gäller det att peppa upp laget. Det är viktigt både inom sport och teater. Nu är det ny match igen. Förra matchen förlorade de med 17 - 0. Men det var då, nu är nu!

Ja! Det är bra, ni ligger på fint. Fortsätt så...
tränaren peppar sin grupp

Jaaa! De vann med 2 - 0!

Hurra! Hurra! Hurra!

Hejaramsa till nästa gång:

Ni är vita, ni är röda

Kör så planen börjar glöda

Is-ling-by!

Vilka gäster!

För en vecka sedan ringde en vän. Sonja, en barndomsvän från Blötberget . Nu bor hon i Nyköping. Jag blev så glad att höra från henne. Hon bjöd oss på middag i sommarstugan.
Vi hittade dit i söndags och det var ett fantastiskt ställe vid sjön Hagge utanför Ludvika. Vädret var vackert, vi satt och åt på bryggan och allt hade varit frid och fröjd om inte om funnits...
hunden gnällde och jag hade ont i magen. Efter tre timmar for vi och värre gäster har de säkert inte haft. Inte kom jag ihåg att plåta värdparet, inte den vackra stugan eller sjön, inte de övriga gästerna. Efter att ha slängt mig in på närmaste macks toalett så var magen lugnare och hunden höll käft där bak i bilen.
Först när vi närmade oss Borlänge kom jag ihåg kameran...då var det så dags...men så här såg det ut strax efter tromben som hade gått fram.

Lördag i Kvarnen

I lördags när vi gick runt i Kvarnen och tittade på konsten så hör jag min svärdotter säga lite diskret "Einar, kom aldrig hem med något liknande!".
En av konstnärena var en favorit Anna Sjons. Så dra hem det till mor istället.
Jag tycker mycket om Annas konst. Alltid överraskande och nyskapande.

Buskis i stan och svarta pantrar på landet

Jag köpte biljetter till "Buskis och svettis". Mamma, jag och barnbarnen skulle ha något att göra en vacker sommarkväll. Jag måste erkänna att jag inte hade alltför höga förväntningar. Ibland tycker jag att ren buskis alltför ofta fastnar i "busken".
Cykelakuten var riktigt rolig. Endera har Pigge Hesselman blivit bra mycket bättre att skriva manus eller så har han fått god hjälp av de medverkande. Vilket som, så hade vi roligt!

Bevis för att det finns svarta pumor i skogarna runt Stora Efrikgården.

Det naturliga bubbelbadet

I Efrikgården har vi Dalarnas bästa bad. Man kan flyta i bakvattnet upp i ån, så simmar man snabbt ut i forsen och far iväg nerför i en sjujäkla fart.

Bjässar som fiskar i Alaska och Rogån

Nu har jag den, en bamse...

Näääää...den slet sig!

...bara 14 veckor...

Vi är verkligen rika här i norden som har 4 årstider.

Vilket fynd!

En sänghimmel från IKEA, för under hundralappen, gör att jag kan ligga ute i hängmattan och läsa till sena kvällen. Pilutta er alla myggor!

Bondepraktikan

Vänta nu! Kan det här stämma...står det i Bondepraktikan att:
När pionen vecklar sina blad utur sitt gömme så skola blåbär plockas, inte glömme!
Ur led är tiden eller har blåbären som jag fotat stått mitt i solen kanske...

"Världens tacksammaste hund"

Har du sett? Husse gör ett hus åt dig.

Hålet är för litet! Är det meningen att jag ska backa in?

Jo, det går ju...ändan får gå in först.

Rymligt...men så ska man ut då...det blir väl att backa ut också...

Vad du överdriver! Varför kan du inte vara som andra hundar? Normala!

Bra så?